Jag har läst en hel del skönlitteratur som är baserad i Japan. Det är Shogun, Musashi, Sparvmolnet, En geishas memoarer och så vidare. Listan kan göras oändlig, känns det som, och därför när jag plockar upp ytterligare en bok som handlar om Japan så vill jag ha något extra. Det fungerar absolut inte heller att locka mig med en sketen japanska sminkad som en geisha på framsidan. Jag är bara så less på omslag som är så fantasilösa (och det ska tilläggas att inte en enda geisha finns med i boken).
Hur som helst så började jag läsa den här boken. I början av den så kändes det verkligen som om det här är samma stuk av bok som alla andra, även om århundradet var lite udda för att den skulle hamna i samma fack. 1838 så föds vår huvudperson, som faktiskt är baserad på en riktig person. Han är en kaxig, skotte och naturligtvis en kärlekstjusare som heter Thomas Glover. När han är hela 18 bast lyckas snubben få ett jobb som innebär att han ska till Japan och äventyra. ”Fett!” tänkte han och ger sig iväg, ifrån vänner, sin ”stadiga” romans och familj. Väl i Japan så får han namnet ”Guraba-san” av japanerna (och Shoguns ”Anjin-san” klingar högt i mina nostalgiska öron).
På ögruppen i öster så får Guraba-san tre råd av personen som tar emot honom. Det första och mest självklara är ”att aldrig jiddra med en samuraj för han har ett svärd och kan hantera det och det kan inte du, loser”. Andra rådet är att inte lägga sig i den japanska politiken, för den var lika rörig som den är nu på 2000-talet. Sist av allt så skulle Guraba-san akta sig för att spänna på flickor (översättaren skrev ”akta var du kör in picken” – vem kallar den för pick?). Slutsummeringen leder till frågan om någon tror att en 18-19-åring lyder de toktråkiga råden. Svaret börjar på N, slutar på J och har ett E mellan dem.
Hur som helst växer Glover upp i Japan (när man är 18 är man inte fullvuxen) och lär sig handelsyrket snabb och ganska snabbt är det han som smugglar in vapen helt på egen hand. Om nu det vore så väl att han inte får känslor för landet han besöker, men naturligtvis får han det. När britterna bombar skiten ur Kagoshima efter lite politisikt gnetande våndas han. Han kommer slutligen fram till att han tycker att en förändring i landet behöver ske. Shogunen ska bort!
Som du säkert märkt, om du läst så här långt, är att jag är inte jättepositiv i boken. Men i själva verket såg grafen ut så här:
Som ni ser så peakar boken efter halva på en stabil fyra (av fem) och fortsätter sedan nedåt till att bli riktigt dålig. Det är synd för det finns vissa saker som gör den här boken unik emot de andra i samma genre.
Unika saker med boken är:
- Huvudpersonen är inte övermänsklig eller har en väldig tur
- Det finns inga geishor
- Handlar om moderniseringen av Japan
- Huvudpersonen åker faktiskt även hem ett litet tag efter en tid i Japan
Det som är mindre unikt är:
- Huvudpersonen vill lära sig vifta med svärd (även om det inte är framträdande)
- Huvudpersonen ligger med en/flera japanskor
- Det finns självklart även prostituerade som han ligger med
- Boken innehåller massor av haikutrams
- Slutet är patetiskt och misslyckas
Annars har jag inte jättemycket mer att säga om boken än att översättningen har brister, då det är en hel del svengelska och konstig direktöversättning . Sedan misslyckas boken med ett värdigt och bra slut. Det känns mer löjligt och håller inte alls samma klass som den gör mellan sida 100 till 250. Har även glömt nämna att det är en väldig massa namn i början, men man lär sig dem dock.
Om man ska avrunda så kan jag väl säga att det inte är något du behöver läsa. Det finns bättre böcker (Shogun och Musashi) men har man studerat japansk historia så kan det vara ett roligt sätt att ta till sig den relativt moderna biten då Musashi och Shogun fokuserar på äldre japansk historia. Till alla er andra som är mycket mer normal än vad jag är, skippeliskippa!
| Sammanfattning | |
|---|---|
| Köpvärd: | För vissa |
| Riktpris: | 40 SEK |
| Kommentar: | Finns bättre, läs dem först. |
