Det här är en hyllad dokumentär om finanskrisen. Den förklarar tydligt och enkelt hur den kunde uppstå och man går igenom korruptionen i USAs ekonomiska sektor. Jag tänkte inte skriva en recension om den så vi stannar här, men jag måste verkligen tipsa om den. Självklart är den otroligt vinklad, men det är det som gör dokumentärfilmer bra.
Arn – Tempelriddaren
Som ni säkert vet så gillar jag Arn-böckerna. Jag tycker inte det är speciellt jobbigt med en karaktär som kan allt och som tänker långsiktigt, vilket vissa andra anser vara jobbigt. Filmen om Arn har fått ett svagt mottagande, men den var ändå tippad en trea på Filmtipset för mig. Tyvärr hade filmtipset fel i detta fall, det här var en svag tvåa.
Filmen, som ändå är över två timmar, springer igenom en och en halv bok i alldeles för högt tempo. Man får inte någon känsla för vad som händer, utan tänk er att det är som att försöka följa en tv-serie, men bara se summeringen i början av varje avsnitt lite snabbt. Det blir inte bra.
Nu hängde jag i och för sig med för att jag plöjt böckerna nyligen så jag störde mig mer på andra saker så som att varje mening började med ”ARN!” eller att musiken kom in så fort det var en lugn stund och den röjde undan all känsla p.g.a. att den riktigt dålig.
För att den här filmen skulle varit bra så skulle de även ändrat på så att:
- Alla böner skulle vara på latin och textas på svenska (känts mindre töntigt).
- Dragit ner på berättartempot och fördjupat bakgrundshistorien för att få den bättre. Tyvärr tror jag regissören är för dålig för att klara av det.
- Borgen Arnäs inte ser ut som ett scoutläger, som den gör nu.
- Man förstår hur socialt handikappad Arn är efter livet som munk och vad han faktiskt lärde sig i kloster.
- Berättarrösten borde varit textad.
- Haft mer bitar om hur man snackade med varandra. Brosa i boken framstår som en härlig snubbe, men i filmen är han mer åt hård och butter-hållet.
Vad var då bra med Arnfilmen? Jo, fotot är snyggt och faktum är att alla scener som utspelar sig i det heliga landet är riktigt bra. Där kommer skådespelarnas kvalitéer ut och man försöker inte stressa de scenerna. Tyckte Joakim Nätterqvist var bra som Arn och Sofia Helin var också bra (fast klippningen med henne gjordes dåligt).
För att sammanfatta de 100kr som gick till SF så citerar jag en tuff kille efter filmen: ”Det kändes som världens längsta siesta”. Nästa en och en halv bok kan tyvärr bli en riktig kalkon om de inte tar åt sig av kritiken så jag hoppas de läser det här. :-)
| Sammanfattning | |
|---|---|
| Köpvärd: | No way |
| Riktpris: | 130 SEK |
| Kommentar: | Skräp. Läs böckerna! |
Captain Pirate (Kaparekaptenen)
Det finns fem filmer om Kapten Blod, men det går bara att få tag på tre av dem på the internets. Den första gjordes 1924 och sägs inte vara något att se. Kanske för att den är svartvit och ljudlös. Den andra filmen and tredje filmen har jag redan recenserat. Den filmen jag har sett den här gången är den fjärde och gjordes 1952. I den femte filmen så tog man skådespelaren som spelade Kapten Blod den andra filmens (Errol Flynns) son Sean och gjorde ”The Son of Captain Blood”, i vilken de (naturligtvis) pratade spanska och sägs ha varit hyfsad för sunden, men självklart ändå relativt dålig.
Men Kaparekaptenen som den vackra titeln blev på svenska, är baserad (om jag kunnat läsa mig till rätt information) lite halvt baserad på boken och precis som i andra filmen ska det dock ha blivit lite förändringar. Handlingen är som vanligt ganska linjär och delas egentligen bara upp i två trådar under filmen. En av trådarna följer Kapten Blod och den andra hans älskade Isabella.
Kaptenen Blod har slagit sig till ro och hjälper numera sjuka slavar och ska gifta sig med sin älskade Isabella, men naturligtvis stöter de på ett stort problem. Kapten Blod sägs ha plundrat Cartagena. Nu ska han behöva bli förhörd och dömd av engelsk domstol. Då han räddas (självklart) av sitt forna piratgäng och ska nu ge sig i bukt med att hitta den pirat som plundrat i hans namn.
Jag hade egentligen inte förväntat mig något mer avancerat och jag gillar filmen. Tempot är ganska bra, inget hackigt berättande som i andra filmen och skådespelarna är så bra som man kan förvänta sig. Den känns naturligtvis klyschig men underhållande och charmig. Det jag gillar med den är också att himlen bakom skeppet ser ut som blå wellpapp man målat och att havet inte är tokigt blått utan mörkt och grönt! Det ger en känsla av att de verkligen seglar på riktigt emot nya piratrullar.
Så ska då man köpa en dvdfilm med ett dubbelpack av Kapten Blod? Själv gjorde jag det och i efterhand så har det bara givit upphov till två blogginlägg. TCM-fantaster kommer nog gilla den, men som en kewling och född på mitten av åttiotalet kan jag nog säga att den endast duger att se igen den dagen då jag blivit nerklubbad av influensa.
| Sammanfattning | |
|---|---|
| Köpvärd: | Nej |
| Riktpris: | 140 SEK |
| Kommentar: | Gammal (säger allt) |
Fortunes of Captain Blood (Kapten Blods hämnd)
Fortsättning på Kapten Blod. Fast nu är det ingen bok utan en ytterligare en film jag har sett. Den fick 1950 titel Kapten Blods hämnd i Sverige, men i USA hade den titeln Fortunes of Captain Blood. Den här gången är det någon slags film baserad på romanen av Rafael Sabatini. Det känns som att det är meningen att det ska utspela sig under tiden Kapten Blod är sjörövare. Man kan jämföra den med Sherlock Holmes-boken ”Jätteråttan från Sumatra ” som skrevs av en annan författare än Sir Arthur Conan Doyle.
Filmen handlar om att Kapten Blod behöver fylla på kanonkulor och krut. Han schysta langare hade, tyvärr för Blods del, blivit avslöjad och mördad så Blods sex man som ska hämta varorna blir överrumplade. Nu är det kvinnocharmören Blods tur att hämta hem dem.
Filmen känns seriöst gjord, men Louis Hayward som spelar Kapten Blod har en gullig ölmage och miljöerna runt omkring verkar lite budget. Dock är det snygg hantering av skuggor i filmen och manuset håller precis om än det ibland är lite väl fånig men det är också en femtiotalsmatiné.
Ifall vi kollar de övriga skådespelarna så är kvinnornas insatser bra. Den ena ska spela billig och den andra lite finare. Det är dock inte speciellt nedsättande kvinnosyn och det uppskattas. Övriga skådespelare är ganska anonyma och har intetsägande karaktärer de spelar.
Nästa och sista filmen om Kaptenen Peter Blod är Captain Pirate med samma Louis Hayward i huvudrollen. Hoppas han är bättre då. Det här är ingen flim som är värd att köpa, vilket jag gjorde.
UPPDATERING: Jag hade inte gjort min hemläxa ordentligt. Fortunes of Captain Blood bygger faktiskt på en roman av Rafael Sabatini. Det författaren gjorde var att han försökt lägga till en sidoberättelse. Det jag menar med det är helt enkelt om första boken utspelade sig från 1685 till 1689 så var det här 1687. Författaren ska dock enligt Wikipedia fumlat till det hela och daterat det som 1690. Hur som helst är nackdelen med detta att jag har två kapten blod-böcker till att läsa. Dessutom måste de köpas in via Amazon för massor av dollar. Det ogillas så det kommer nog dröja.
| Sammanfattning | |
|---|---|
| Köpvärd: | Nej |
| Riktpris: | 150 SEK |
| Kommentar: | Tiden har tagit ut sin rätt… |