Flipp eller flopp? Om misslyckandes dynamik

Håller du med om att det är kul att läsa om hur det skitigt sig för ett antal personer? Oftast för att den inspirerande projektledaren målat upp guld och gröna skogar och så visar det sig vara lika attraktivt som en plastcykel? Jag tyckte det kunde vara riktigt kul att läsa en bok om misslyckanden och när jag då såg denna lilla pärla av Lars Strannegård så kunde jag ju inte motstå den. Ett pocketinköp fick det bli!

Vad tar då Lasse upp i sin lilla bok? Jo, på de ca 170 sidorna så tar han upp Itera, Betamax, Firminy-Vert, Teleguide, Edsel, Rubiks kub, Boullée och dessutom har han två kortare diskussionen om vad ett misslyckande egentligen är. I diskussionerna så återkopplar han gärna till sina redan nämnda exempel.
Ska jag vara ärlig så var inte många av de nämnda misslyckandena som jag kände till. Vet inte var det gick fel i min allmänbildning, men jag tycker jag borde hört om i vart fall tre av dem. Om vi börjar från första nämnda misslyckande, nämligen Itera.

Itera var produkten som hela Sverige skulle använda . Det var en plastcykel som skulle släppas i början av 80-talet i Sverige. När jag läste plastcykel, så lät jag otroligt skeptisk, men Lasse förklarade att den här grejen hade man tänkt skulle kosta en fjärdedel av vad en normal cykel, samt väga mindre. Dock, när man satt upp all produktion och pumpat in pengar i projektet så var produkten dyrare än en normal cykel samt ostabil, trots sina 20kg. Inte konstigt att den floppade då. I dag är den retro…

Nästa härliga produkt var Betamax. Den visste jag faktiskt vad det var eftersom det var Sony som hade tillverkat den. Den här saken lanserades i mitten av 70-talet och hade kassettbandet VHS som motståndare. Det finns flera anledningar till att Sony misslyckades, men nyligen så lyckades de vinna med Blu-ray (det nya ”DVD”-formatet).

Firminy-Vert handlar om hur det går när man sätter en superkänd arkitekt till att göra ett helt bostadsområde. Blir naturligtvis knasigt eftersom personen har för stort ego och det tar för lång tid innan det är klart och blir omodernt på en gång. Korta biten om Boullée handlar om idéer som inte kan uppfyllas.

Med Teleguide så har Lasse återigen rotat upp ett galet projekt i Sverige och denna gång ett nittiotalsprojekt. Det var Televerket tillsammans med Esselte som lät IBM få beställningen om att tillverka ”skiten”. De hade fått för sig att det här var framtiden! Man hade snappat upp Teleguide från Frankrike som där hette Minitel. Det är ett slags system som du kan göra olika tjänster med, oftast sådant vi i dag gör via Internet. I nittiotals-Sverige var det ett steg framåt, men faktum är det var nog bra att det sket sig för Frankrike var segare med omställningen till internet p.g.a. att de än i dag har Minitel. Det som blev en succé i ett land behövde inte bli det i ett annat och framsteg blir inte alltid bra, helt enkelt.

Edsel var ett bilprojekt som Ford gjorde som inte gick så bra. Trots att man gav sig fan på att det här skulle bli alla familjers bil så blev det snarare ingen persons bil. I slutet av 50-talet så ville Ford ha den nya T-forden, men som sagt, det sket sig. Bilen var svindyr att tillverka så varje exemplar gick med förlust och nästan ruinerade Ford. När den lanserades var det dessutom lågkonjunktur (och då köper inte ”Svensson” bilar) och kvalitén var usel. Ska bara tilläggas att fronten av bilen såg ut som en kvinnas könsorgan.

Sista lilla misslyckandet var Rubiks kub, som sålde ut av bara fan i början och sedan tvärdog intresset. Det här är en vanlig företeelse i barnlekssaksbranschen. Det är en hög volatilitet i försäljningsvolym och det inträffade Rubiks kub.

Nu har jag gått genom boken för dig och vill du fördjupa dig mer kan du antingen låna boken på biblioteket eller läsa mer på Wikipedia. Diskussionen om misslyckanden är bara en bonus om du lånar den. Klart småmysig bok och Lars Strannegård får gärna skriva fler böcker av det här slaget. Kanske en svensk Freakonomics?

Sammanfattning
Köpvärd: Låna
Riktpris: 40 SEK
Kommentar: Mysig bok om misslyckanden. Låna eller läs om allt på Wikipedia.

Det rena landet (The pure land)

Jag har läst en hel del skönlitteratur som är baserad i Japan. Det är Shogun, Musashi, Sparvmolnet, En geishas memoarer och så vidare. Listan kan göras oändlig, känns det som, och därför när jag plockar upp ytterligare en bok som handlar om Japan så vill jag ha något extra. Det fungerar absolut inte heller att locka mig med en sketen japanska sminkad som en geisha på framsidan. Jag är bara så less på omslag som är så fantasilösa (och det ska tilläggas att inte en enda geisha finns med i boken).

Hur som helst så började jag läsa den här boken. I början av den så kändes det verkligen som om det här är samma stuk av bok som alla andra, även om århundradet var lite udda för att den skulle hamna i samma fack. 1838 så föds vår huvudperson, som faktiskt är baserad på en riktig person. Han är en kaxig, skotte och naturligtvis en kärlekstjusare som heter Thomas Glover. När han är hela 18 bast lyckas snubben få ett jobb som innebär att han ska till Japan och äventyra. ”Fett!” tänkte han och ger sig iväg, ifrån vänner, sin ”stadiga” romans och familj. Väl i Japan så får han namnet ”Guraba-san” av japanerna (och Shoguns ”Anjin-san” klingar högt i mina nostalgiska öron).

På ögruppen i öster så får Guraba-san tre råd av personen som tar emot honom. Det första och mest självklara är ”att aldrig jiddra med en samuraj för han har ett svärd och kan hantera det och det kan inte du, loser”. Andra rådet är att inte lägga sig i den japanska politiken, för den var lika rörig som den är nu på 2000-talet. Sist av allt så skulle Guraba-san akta sig för att spänna på flickor (översättaren skrev ”akta var du kör in picken” – vem kallar den för pick?). Slutsummeringen leder till frågan om någon tror att en 18-19-åring lyder de toktråkiga råden. Svaret börjar på N, slutar på J och har ett E mellan dem.

Hur som helst växer Glover upp i Japan (när man är 18 är man inte fullvuxen) och lär sig handelsyrket snabb och ganska snabbt är det han som smugglar in vapen helt på egen hand. Om nu det vore så väl att han inte får känslor för landet han besöker, men naturligtvis får han det. När britterna bombar skiten ur Kagoshima efter lite politisikt gnetande våndas han. Han kommer slutligen fram till att han tycker att en förändring i landet behöver ske. Shogunen ska bort!

Som du säkert märkt, om du läst så här långt, är att jag är inte jättepositiv i boken. Men i själva verket såg grafen ut så här:

Som ni ser så peakar boken efter halva på en stabil fyra (av fem) och fortsätter sedan nedåt till att bli riktigt dålig. Det är synd för det finns vissa saker som gör den här boken unik emot de andra i samma genre.

Unika saker med boken är:

  • Huvudpersonen är inte övermänsklig eller har en väldig tur
  • Det finns inga geishor
  • Handlar om moderniseringen av Japan
  • Huvudpersonen åker faktiskt även hem ett litet tag efter en tid i Japan

Det som är mindre unikt är:

  • Huvudpersonen vill lära sig vifta med svärd (även om det inte är framträdande)
  • Huvudpersonen ligger med en/flera japanskor
  • Det finns självklart även prostituerade som han ligger med
  • Boken innehåller massor av haikutrams
  • Slutet är patetiskt och misslyckas

Annars har jag inte jättemycket mer att säga om boken än att översättningen har brister, då det är en hel del svengelska och konstig direktöversättning . Sedan misslyckas boken med ett värdigt och bra slut. Det känns mer löjligt och håller inte alls samma klass som den gör mellan sida 100 till 250. Har även glömt nämna att det är en väldig massa namn i början, men man lär sig dem dock.

Om man ska avrunda så kan jag väl säga att det inte är något du behöver läsa. Det finns bättre böcker (Shogun och Musashi) men har man studerat japansk historia så kan det vara ett roligt sätt att ta till sig den relativt moderna biten då Musashi och Shogun fokuserar på äldre japansk historia. Till alla er andra som är mycket mer normal än vad jag är, skippeliskippa!

Sammanfattning
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 40 SEK
Kommentar: Finns bättre, läs dem först.