Kvarteret Skatan – Nu i verkligheten

Ulrika fyllde år nu i går (24 februari) och hon ville så jättegärna gå och se teateruppsättningen av SVT:s humorprogram Kvarteret Skatan. För er som faktiskt inte vet vad det är för något är det ett program som består av återkommande karaktärer i små sketcher. Det som skiljde emot TV-serien var att Rachel Mohlin och Vanna Rosenberg inte var med utan de hade satt in Cecilia Frode. Ut över detta var mycket lik och skämten var på en relativt hög nivå och man skrattade ordentligt. Något jag dock saknade var Carita och Per-Arne (personerna i som i TV-serien hela tiden är i husvagnen). 

** SPOILER-VARNING **
Något jag vill tillägga är hur sjukt snabb David Batra är för att få ut skämt. Jag vet inte om det var enligt manus, men han skojade om att han också var säljare (som en i publiken) fast istället för kretskort så sålde han bläckpatroner. Han hade blivit månadens säljare. Han hade nämligen hittat en psykpatient som köpte massvis och hon hade inte ens en skrivare. Jätteroligt!
** SPOILER-VARNING SLUT**

Vi hade fått helt otroligt trevliga platser, på rad ett, plats ett och två och två personer, fyra platser bort fick hoppa upp på scenen. Ut på detta filmade SVT det så det ska släppas på DVD och sändas på TV men jag tycker ändå att ni ska försöka se det live. Det är mycket roligare…

Fortunes of Captain Blood (Kapten Blods hämnd)

Fortsättning på Kapten Blod. Fast nu är det ingen bok utan en ytterligare en film jag har sett. Den fick 1950 titel Kapten Blods hämnd i Sverige, men i USA hade den titeln Fortunes of Captain Blood. Den här gången är det någon slags film baserad på romanen av Rafael Sabatini. Det känns som att det är meningen att det ska utspela sig under tiden Kapten Blod är sjörövare. Man kan jämföra den med Sherlock Holmes-boken ”Jätteråttan från Sumatra ” som skrevs av en annan författare än Sir Arthur Conan Doyle.

Filmen handlar om att Kapten Blod behöver fylla på kanonkulor och krut. Han schysta langare hade, tyvärr för Blods del, blivit avslöjad och mördad så Blods sex man som ska hämta varorna blir överrumplade. Nu är det kvinnocharmören Blods tur att hämta hem dem.

Filmen känns seriöst gjord, men Louis Hayward som spelar Kapten Blod har en gullig ölmage och miljöerna runt omkring verkar lite budget. Dock är det snygg hantering av skuggor i filmen och manuset håller precis om än det ibland är lite väl fånig men det är också en femtiotalsmatiné.

Ifall vi kollar de övriga skådespelarna så är kvinnornas insatser bra. Den ena ska spela billig och den andra lite finare. Det är dock inte speciellt nedsättande kvinnosyn och det uppskattas. Övriga skådespelare är ganska anonyma och har intetsägande karaktärer de spelar.

Nästa och sista filmen om Kaptenen Peter Blod är Captain Pirate med samma Louis Hayward i huvudrollen. Hoppas han är bättre då. Det här är ingen flim som är värd att köpa, vilket jag gjorde.

UPPDATERING: Jag hade inte gjort min hemläxa ordentligt. Fortunes of Captain Blood bygger faktiskt på en roman av Rafael Sabatini. Det författaren gjorde var att han försökt lägga till en sidoberättelse. Det jag menar med det är helt enkelt om första boken utspelade sig från 1685 till 1689 så var det här 1687. Författaren ska dock enligt Wikipedia fumlat till det hela och daterat det som 1690. Hur som helst är nackdelen med detta att jag har två kapten blod-böcker till att läsa. Dessutom måste de köpas in via Amazon för massor av dollar. Det ogillas så det kommer nog dröja.

Sammanfattning
Köpvärd: Nej
Riktpris: 150 SEK
Kommentar: Tiden har tagit ut sin rätt…

Gåtornas palats (Digital Fortress)

Gåtornas palats är översättningen av Dan Browns engelska bok Digital Fortress. Att behöva påpeka att förlaget tagit en titel som ska känns mystisk och få boken att verka vara i samma genre som Da Vinci-koden känns för billigt att slå på. Med titeln Digitala fästningen hade de fått lite ”kredd” av mig från början.

Boken handlar om en ung, (naturligtvis storbystad) kvinna som är en hejare att knäcka krypton. Hennes pojkvän har dessutom åkt iväg till Spanien. I vanliga fall brukar Dan Brown göra så det blir ihop i slutet av boken men här är det alltså ett kärlekspar från början. Dan Brown brukar också gillar brudar som klarar gåtor och den här kvinnan alltså jobbar på NSA som krytolog och alla pojkar runt henne är små vilddjur inombords.

På NSA finns en super-duper-mega-ultra-extreme-dator delux (med Flickr-inspirerade namnet TRANSLTR) med jättejättejätte många silikonprocessorer (om någon faktiskt vet vad det är för typ processorer så berätta gärna – egen teori är att det är processorer från Silicon Graphics vilket borde ha varit hett 97-98 då boken skrevs) som kan brute-force-knäcka alla krypton på ungefär 5 minuter. Nu har det dock dykt upp ett nytt krypto med mutationssträngar (wft) som är helt omöjligt för den här dunderburken att knäcka.

NSA har även ett annat problem, programmeringskoden för det kryptot krypterad med det här nya kryptot och en hjärtsjuk japan har kryptonyckeln på sitt finger. För er som är väl bevandrade med Dan Brown så jagar pojkvännen japanen och han blir själv jagad av en missanpassad lönnmördare. Känns igen eller?

Nu är det dock som så att det här är ingen bok man ska läsa om man stör sig på tekniskt babbel som är helt fel. Boken gavs ut 1998, precis under IT-boomens uppgång och då hade den varit tokkul att läsa men idag är det helt hopplöst passé. Saker som att mata in programmeringskod under att ett program körs är inte lika längre häftigt och spåra email med hjälp av en bilaga som skickar tillbaka sig själv och inte syns är inget high-tech. Att dock kunna brute-force-knäcka alla världens krypton på ingen tid alls är dock lite ballt. Det är rätt charmigt när man accepterar det, men innan är dessa omöjligheter bara irriterande.

Krypteringen som han tar upp är också ganska intressant. Vi har ordet ”det”. Läs det baklänges och du har namnet Ted. Hur man nu ska utnyttja det på hela meningar förstår jag inte. Att folk på NSA sedan köper det är ännu roligare. Dan Brown får dem helt enkelt att framstå som jubelidioter.

Det man dock ska berömma Dan Brown för är att han skriver på ett sätt som ändå håller igång läsningen. Det är helt enkelt perfekt litteratur på tåg, tunnelbana eller något annat färdmedel så köp en poketutgåva. Jag har inte nämnt, men ni kan säkert lista ut att boken är otroligt förutsägbar, men till trots att jag hackat en hel del på boken så är det helt okej underhållning för sunden.

Sammanfattning
Köpvärd: Nej
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Rätt sunkig!