Generation Kill

Det här är en bok som blev TV-serie och det var som vanligt den jag såg innan jag hittade boken på bokrean. Jag hade egentligen inga större förhoppningar och den här fanns inte på inköpslistan. Dock hade den fått bra betyg på Boktipset så jag gjorde det lyckosamma impulsköpet.

Boken börjar sin historia precis i upptrappningen till invasionen av Irak. Soldaterna som ligger och trycker i Kuwait får pizza och inser att det här är början till att rulla in i Irak. Sagt och gjort, Humvee-bilarna som författaren Evan Wright ska följa, börjar rulla. Boken följer därefter dessa militärer (i bilarna) genom hela deras Irakresa och de kommande veckorna efter när Irak var “befriat”.

Det som gör att den här boken är riktigt bra, för att inte säga klockren, är hur Evan värdigt beskriver alla sidor av ett krig, hur skräcken är, hur lite den enskilde soldaten kan göra och maktlösheten alla känner. Det är hela tiden en balansgång för att inte ta en för tydlig ställning och när det sker känns det helt självklart för läsaren. Jag är faktiskt även förundrad hur USA kunde låta den här journalisten få lov att att följa med, men det är bara att skratta sig lycklig. Krig har nog få gånger beskrivits så bra (hemskt ord att vända dock).

Hämtad från TV-serien som också är bra!

Boken är ca 360 sidor lång, med ett språk hämtat ur en populärtidning. Det är alltså förklarande, men ändå lätt att hänga med. Han beskriver även utvecklingen av personerna och deras känslor inför liv och död på bästa möjliga vis. Han tar även upp hur de långa timmarna, stressen de hela tiden upplever och så.

TV-serien var en bra serie, inget snack om den saken, men den här boken ger ett djup som inte ens Alexander Skarsgård (han är faktiskt bra i den!) kan ge dig. Hur som helst är det lätt att varmt rekommendera den här boken, om du nu inte hajat att jag gillade den här skarpt!

Sammanfattning
Tre plus:
  • Språket
  • Värdigheten alla har i boken
  • Känns som om man får den rätta sidan av kriget
Tre minus:
  • Att TV-serien som är bra, inte riktigt kan göra boken rättvisa
  • Vissa saker är upprepande och hade kunnat skippas
  • Kan vara lite av en killbok
Köpvärd: Ja
Riktpris: 100 SEK
Kommentar: Köp den här! Den visar hur det är i krig, vilket man verkligen bör veta

Det stora bankrånet

Jag har aldrig förut skrivit om några ekonomiböcker som jag har läst eftersom jag jobbar med det. Det skulle kännas pinsamt om jag skulle skriva något som faktiskt inte hängde ihop och därför har ni inte fått läsa något om det, fast jag har plöjt en hel del sådan typ av litteratur. Nu är det dock inte riktigt ekonomi utan ekonomihistoria och då törs jag skriva om det. Tänka sig!

Det stora bankrånet är skriven av Knut Kainz Rognerud och den handlar om hur det kunde gå så åt helvete som det gjorde för Swedbank, hur den (nuvarande?) ekonomiska krisen påverkat och även påbörjan på efterspelet. Men vi börjar inte där, utan vi börjar med hur Swedbank uppkom.

Knut beskriver sparbanksrörelsens början genom att förklara att människor gick ihop och försörjde sin egen bygd. Han och de han intervjuar beskriver ofta kyrktornsprincipen som går ut på att man inte skulle låna ut till människor som inte kunde ses från kyrktornet. Historiskt var det extremt viktigt för indirekt att det blev en skam att behöva visa upp sig i kyrkan när man inte kunde betala sina lån och dessutom utvecklades folks affärer, vilket gjorde att de med pengar fick mer pengar. Det här ser man ofta tillbaka på i boken med en lite lätt galen romantik. Antar att de man intervjuat sagt vad man trodde läsarna ville höra för Knut berättar ofta att de agerat annorlunda historiskt sett emot vad de faktiskt sagt..

I dessa kyrktornssamhällen gick man också ihop för att överflödet skulle samlas på en bank och inte i ens hus. Det säger sig själv att det måste vara bättre för samtliga att kollektivt skydda sina besparingar och dessutom satsades pengarna i det lokala området. Det som också utgjorde en viktig grund var att direktörerna i sparbarnkrörelsen inte var giribukar, utan människor som förstått måttlighet och ville sin bygd väl (visst är historien vacker ibland…).

Med tiden utvecklades Sverige och sparbankrörelsen lika så. Lite förenklat så slog de ihop sig och bildade större sparbanker som slutligen blev Swedbank. Men det som gjorde att man utvecklades på det viset var till stor del att vissa personer i bankrörelsen ville att aparbankerna skulle bli större och konkurrera med affärsbankerna. Vad är då skillnaden på sparbank och affärsbank? Jo, affärsbanker stöttar generellt företag som kräver ordentligt mycket mer kapital medan sparbankerna hade fokus på privatpersoner och bostadslån i ett lokalt område. Det här har med tiden suddads ut, men man ser spår av det genom att Swedbank är störst bland privatpersoner och SEB/Handelsbanken/Nordea har en större tyngd med inriktningen på företag.

För att gå över till anledningen till Sparbankernas byte av fokus så kommer vi fram till att människor jämför sig med varandra. Man jämför jobb, frisyrer, biceps och bland bankdirektörer är det bonusar, storlek på banken och makt i näringslivet. Jag personligen är verkligen emot den här trenden som finns i näringslivet att direktörer ska ha enorma löner. Det finns nämligen inget argument för att någon jobbat bättre för en årlig lön på 5 miljoner istället för 4. De kommer ändå inte kunna spendera dem och det man gör är att man sätter en osund lönestruktur för hela företaget. Om en VD har mycket, då vill vice VD också ha mycket och så fortsätter det ned. Därför är det slöseri med aktieägarnas pengar och kunderna får inte lika prisvärda produkter. H&M är dock ett vackert undantag!

När jag analyserar aktiebolag är en viktig del på hur pass mycket VD tjänar och jag har märkt att små och bra bolag, där tjänar ledning och VD inte speciellt mycket jämfört med större bolag som inte växer på samma fina sätt som det mindre bolaget. Just Swedbank har under 20 års tid, enligt boken, utsatts för helt galen styrning. Man har lånat ut pengar till höger och vänster (för personalen fick bonus på den utlånade summan) och hela företaget har varit ett direktörsstyrt företag. Det är bland det värsta som kan hända ett företag och i Swedbanks fall var det p.g.a. att Sparbanksstiftelsen (som består av alla mindre sparbanker ihop) inte förvaltade sin aktieägarandel bra och det i kombination med att Swedbank blev extremt lönsam p.g.a. att man i högkonjunktur tog stor risk. Slutligen blev Swedbank så stark att man satte villkoren för sina ägare…

Swedbank expanderade även i Baltikum och i Ukraina. Där sänkte man nästan hela länder p.g.a. att man lånade upp billigt i Sverige och lånade ut dem dyrt i öster. Det blev en bra affär så länge folk kunde betala men slutligen kunde folk inte det och sedan dess har det gått utför och fast Swedbank idag visar återigen fina siffror så har man en stor risk om det ekonomiska klimatet återigen skulle frysa till.

Jag måste skriva lite hur det gick för Sparbanksstiftelserna. Jo, de hade skänkt bort all utdelning Swedbank givit under årens lopp till lokala, ideella verksamheter och när det krävdes pengar för nyemissionen (Swedbank tiggde alltså om mer pengar för att undvika konkurs) så fick man belåna sina aktier. Swedbanks aktiekurs fortsatte dock falla fritt efter första nyemissionen och då kunde Folksam ta över en del aktier från Sparbanksstiftelserna och köpa in sig och bli största ägare. Folksam har sedan tjänat på hela uppgången och Sparbanksstiftelserna kommer inte kunna styra sin bank man en gång i tiden byggde upp… Man tycker bankmänniskor borde förstå att man ska ha en buffert och inte belåna aktier.

Åter till boken så tycker jag att den är riktigt trevligt skriven. Den känns som att läsa en längre ekonomiartikel ur Affärsvärlden, vilket betyder lättläst och enormt trevligt. Tyvärr saknar boken ibland en röd tråd och Knut vill för mycket med den genom att beskriva hur hårt det blev i Baltikum, hur uselt skött Swedbank var/kanske är, Swedbanks historia och ekonomiska krisen. Det blir så spritt och tunt att jag tycker den hade blivit bättre om den fokuserats mycket mer och strukit snyfthistorierna om personer som tar lån de inte kan betala (och mer tryckt på hur galen långivaren är som lånar ut fast de enkelt kan se att det är ett högrisklån och att det är en liten chans att få tillbaka slantarna).

Jag kan rekommendera boken och jag tycker det är ekonomisk allmänbildning att kunna lite om Sparbankrörelsen. Tycker man inte om ekonomihistoria så är det dock ingen vidare läsning och då finns det säkert roligare böcker om varför krisen uppstod än den här boken.

Sammanfattning
Tre plus:
  • För lite ekonomihistoria så det är kul när det kommer
  • Känns som bra research
  • Trevligt skriven
Tre minus:
  • Vissa områden är lite väl tunna
  • För mycket snyfthistorier
  • Slutdelen känns lite inaktuell efter ett år sedan den släpptes…
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 100 SEK
Kommentar: Trevlig bok om en viktig del av svensk ekonomihistoria

Army of Two: The 40th Day (PS3)

Ibland så känner man för spel som hade kunnat tituleras som bakfylleaction. Konstigt egentligen för det är inget som är av kvalité utan det är snarare sunkigt. Det är så sunkigt att man egentligen inte borde lägga ned tid på det. Det är till och med så sunkigt att man inte borde lägga pengar på det. Varför ska man ens spela dem? Jo, för att man gör det med en vän och snackar skit medan mellansekvenserna innehåller en explosion!

Vad det här spelet går ut på helt säkert vet jag inte. Jag orkade inte bry mig för det var så horribelt dåligt i början, men det verkade vara två yrkesmördare som heter Rios och Salem. Dessa på maskbärande macholallare är i Shanghai när helvetes bryter loss och bokstavligt talat allt bara sprängs runt dem. Nu ska de ta en liten väg för att komma hem. Ni hör själva att filmen Commando med Arnold har mer manus än det här!

Jag har inte spelat något spel i co-op (det innebär att man spelar tillsammans och inte i Coopbutiken) tidigare. Du kan spela över PSN (det hackade nätverket Sony har) eller via splitscreen. Det första nämna fungerar OK, även om röstkommunikationen laggade när allt laddade så det fick bli Skype istället. Splitscreen var också OK, även om det du såg var väldigt litet på TV:n som ändå är 40”.

 

Maska inte, kompis!

Själva spelupplägget går ut på att man i blandat förstaperson och tredjeperson-perspektiv ska skjuta ned en massa fiender. Dessa följer och jagar den som pangar på dem mest eller har ett vapen som låter mycket. Då kan den andra skjuta ned dem med lite finess. Det fungerar bra och är riktigt kul, fast inte när man spelar ensam. Då är det här spelet jättetråkigt.

Så för att summera det här (tänkte bruka mer tid på det) så kan man säga att det är spelvärt med en vän, om man förväntar sig något sunkigt. Förväntar man sig hög kvalité ala Uncharted är man lika rökt som smaken i Liquid Smoke-sås. Är man ensam så ska man alltså inte lägga ned en minut till på att läsa om spelet.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Kul med en vän
  • Hygglig och underhållande AI
  • Explosioner
Tre minus:
  • Korkad handling
  • Tekniskt för coop är det inte helt 100
  • Lite väl varierande svårighetsgrad
Köpvärd: Om det är rea och rea.
Riktpris: 70 SEK
Kommentar: Köp två ex och ge ett till polaren. Då är det här OK!

No country for old men

När en film är kändare än boken den är baserad på brukar det betyda att boken var usel (exempelvis Big Fish) eller att det är en höjdare som alla har förbisett. Därför kan man oftast kosta på sig att på bokrean fynda några sådana böcker och uppleva samma upplevelse en gång till fast mycket djupare.

Jag har inte sett filmen på flera år så att jämföra dem kan jag inte göra. Det enda jag kommer ihåg av filmen är att den inte hade någon musik så att läsa den var som att uppleva historien igen. Enligt Gamereactor så Blu-Ray-versionen av filmen vara riktigt bra och värd att skaffa… Någon dag kanske man gör det!

För er som är som jag och glömt handlingen så handlar boken om tre personer som det växlas mellan, för att driva handlingen framåt. Den ena personen är Moss som är ute och jagar när han på någon vänster kommer över en knarkuppgörelse av något slag. Alla är dödade utom en stackare som ber om vatten. Moss lallar dock bara runt och hittar väldigt mycket pengar i en portfölj. Den tar han hem och förklarar för sin unga och heta fru att han kommer göra något riktigt dumt och att hon ska åka hem till sin mamma.

Det han gör är att han åker tillbaka för att bevattna den döende mexikanen. Jippi! Då stöter han på vår andra härliga karaktär som är Chiurgh som nu ska mörda honom. Han producerar lik på löpande band och dessa ska sheriffen, som är den tredje liraren, ta hand om och lösa.

Boken, som är en thriller, håller uppe tempot på ett elegant sätt och växlar som sagt karaktär när tempot lugnat ned sig något. Cormac McCarthy som skrivit boken gör dock ingen Dan Brown och lämnar en cliffhanger efter varje sida, utan han lyckas istället med att få grundhistorien spännande. Måste även lägga in ett litet beröm till översättaren, eftersom boken kändes verkligen naturlig på svenska.

Författaren Cormac McCarthy

Hela boken är sammantaget väldigt avskalad och lättläst så det är en skön bok att plöja istället för någon av alla svenska deckare. Det gör även att jag blivit sugen på att läsa mer av McCarthy som sägs ha släppt en hel del riktigt bra böcker. Sammantaget får man då summera den här som en riktigt bra aptitretare inför nästa bok.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Handlingen
  • Tempot
  • Språket
Tre minus:
  • Lite avskalad
  • Hade velat ha den längre
  • Att jag inte kommer ihåg filmen
Köpvärd: Visst är den det!
Riktpris: 50-100 SEK
Kommentar: Bra thriller att läsa på stranden i sommar!