Mötley Cruë – The Dirt

the-dirt-cover

Böcker om idioter kan vara väldigt underhållande, men de kan även vara väldigt onödiga. Så under förutsättning att troligtvis vilja lägga ner boken ganska omgående började jag läsa Mötley Crües biografi som har fått det smickrande namnet ”The Dirt”. Jag hade aldrig lyssnat på Mötley förut, visste inte vad personerna i bandet hette och i efterhand är det bara biografin som jag faktiskt gillar.

Så, bandet består av jag-tar-aldrig-ansvar-Nikki Sixx, sexbands-Tommy Lee, alkohol-och-sexmissbrukaren-Vince Neil och ryggont-så-jag-knaprar-piller-Mick Mars och alla är lika galna fast på helt olika sätt och de har blivit intervjuade av Neil Strauss (mannen som skrev boken ”Spelet”/The Game) som sedan sammanställt intervjuerna till en 560 sidor tjock bok. Boken är faktiskt så lättläst att man tror boken kom färdigläst! Neil börjar boken med att berätta om varje person barndom, tonårsliv och därefter hur de träffades och bildade Mötley. Den första biten av deras liv blir mer intressant desto längre in i boken man kommer, för man ser hur det påverkar dem och deras beslut. Säkerligen vinklat på det viset av Neil, men det gör att boken får ett djup.

Hur som helst, så efter en hyfsad skiva och utsålda lokala spelningar på USAs västkust börjar karriären ta fart och med lite flyt så börjar deras väg mot totalt världsherravälde inom rockgenren. De berättar öppet om hur extrema sjuka liv de börjar leva och hur de sysselsätter sig under en turné. Faktum är att det är bara alkohol, droger och sex. De får droger och alkohol från managers och arrangörer och sex ger alla groupies.

Det blir ofta riktigt osmakliga historier om fontänorgasmer, en telefon instoppad i en kvinna och en annan ska ringa hem till sin mamma och säga var hon är och den mest sjuka är hur en groupie säger att hon vill ha sex med dem och de säger att då måste hon sitta på en gigantisk bubbelflaska under en hel konsert, vilket hon gör och belönas. De beklagar sig ofta för alla sjuka grejer de gjorde och de har ångest, men det känns tomt och inte på allvar. Det blir mer ett försvar för att de inte ska få kritik för att de brister i mänskligt omdöme och borde spärras in.

Boken tar också upp det jag tycker är mest intressant, nämligen nedgången. Det går åt helvete för dem allesammans och de bråkar, bandet spricker, sexvideos läcker ut och det bara fortsätter. Efter bristen på mänsklig respekt blir man faktiskt glad att de fick smaka på rockdrömmens baksida. Faktum är dock att vid bokens slut så börjar man förstå att de fattat grejen. De kommer leva på det som de gjort, släppa lite nytt, men främst leva på gamla meriter och myten kring dem. Det är där boken kommer in! Nu börjar dock boken bli lite gammal för den skrevs 2001 och nu under 2009 kommer tydligen en film som ska vara baserad på den här. Syftet är självklart, nämligen bygga på myten kring dem och på så vis tjäna ännu mer pengar och fortsätta leva rocklivet.

Är det här en bra bok då? Ja, den är imponerande lättläst, bra flyt och känns faktiskt inte seg. Att innehållet är helt osmakligt, att det troligtvis är mer lögner i den än vad en mytoman kan komma på är saker som talar emot den. Så är du känslig, läs inte den här, men tror du det ljuva livet är rocklivet kan det vara en riktigt bra upplevelse. Jag är glad att jag läste den, men kommer inte göra det igen och nej, jag kommer inte börja lyssna på deras musik för den tycker jag är usel.

Sammanfattning
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 40 SEK
Kommentar: Lättläst bok om ett sjukt gäng…

Flower

Flower

Oftast har det varit relativt gamla grejer som har tagits upp på min blogg, men nu är det här faktiskt modernt! Det är dessutom för omväxlingsskull en spelrecension. Det var ju ett tag sedan jag publicerade en sådan och anledningen är enkel. Det tar sådan tid att klara ett spel att jag tröttar innan spelet är genomspelat, vilket gör att jag inte skriver ihop en recension. Så det var bra för er läsare att det här är ett spel för 70kr och som tar någon timma att klara.

Spelet heter Flower och är faktiskt småklurigt att förklara. Man är ett blad från en blomma och ska flyga igenom en värld av grönt gräs och ungefär pollinera andra blommor så man får en massa blad efter ditt huvudblad i en lång svans. Det låter kanske lite väl udda, men är faktiskt inte så konstigt. Det är lite som ett racingspel, fast inte i en specifik bana utan en relativt öppen värld där man ska klara vissa moment, försöka skapa liv i världen, och därefter får man ett utökat område att spela.

Det som är spelet styrka är känslan av att man svävar fram och det blir en relativt hög fart och allt känns prima, men problemet med det är hur man styr spelet. Det är bara en knapp för att få fart och sedan vinklar man Playstation-handkontrollen åt det hållet man vill styra. Det är inte lika lätt som det skulle vara som att styra med styrkorset, utan det blir (Wii-)sladdrigt och precisionen försvinner.

Så det här lilla spelet tar som sagt en till två timmar att klara, men det är så pass härligt att man tar upp det här när man bara vill softa i soffan i 15-30 minuter. Grafiken är riktigt bra och musiken är stämningsfull och anpassar sig till viss del efter hur du spelar.

Spelet köper du via Playstation Network som är en digital tjänst i en Playstation 3. Fungerar galant och jag är faktiskt imponerad över strategin som Sony har. De försöker få fler av den här typen av spel som är för korta för att säljas som ett fullprisspel, men istället så släpper man det som digital nedladdning. Vi kommer garanterat att få se någon slags uppföljare inom något år. Under tiden tycker jag du ska köpa det och njuta av en mycket udda upplevelse!

Sammanfattning
Köpvärt: Självklart
Riktpris: 70 SEK
Kommentar: Nog första och sista gången det är trevligt att vara ett blomblad.