Corporate Bullshit

Corporate BullshitLars Melin, som är docent i svenska, har skrivit en liten underhållande bok som handlar om mangementspråket. Detta ekonomiinspirerade språk går till stor del ut på att säga samma sak, men med olika ord. Boken har en enormt stor portion humor, men dock alltid en seriös underton vilket gör att humorn stannar upp ibland och blir allvar. Jag vill inte riktigt dra klara paralleller till komikern Magnus Betnér p.g.a. ämnet, men sättet att blanda upp humor och en uppfattad verklighet finns där.

Boken är indelad i olika ämnen som var och en svarar på en hel del olika frågor som bör dyka upp om man under ett år läser Dagens Industri, utan att ha lärt sig något om ”ekonomi/mangement” innan. En bra start för att uppskatta denna bok kan alltså vara att läsa någon form av mangementlitteratur och aktietips på Di.se, så att man blir van vid allt floskel.

Vad är upp och ner i börssammanhang? Förklaring på t.ex. att en nedgång minskar inte betyder att det vänder upp, utan att accelerationen av nedgången minskar. Förklaring av bear & bull (björnen & tjuren – min engelska är het i dag!), alltså hur en pessimist och en optimist ser på en specifik aktie eller på börsen i helhet.

Lars drar även ordvitsar som att ifall Saab gör ett bra resultat kan det komma en rubrik som säger ”ett lyft för Saab” (gör skogsbolaget Holmen ett dåligt resultat går det naturligtvis åt skogen). Viktigt att veta är att Saab på Stockholmbörsen tillverkar bl.a. Jas och inga bilar (det står General Motors för). Han går även igenom diverse ordspråk som exempelvis ”the trend is your friend”. Därefter kommer ”VD har ordet” som finns i varje årsredovisning och naturligtvis tar han då även upp floskelbingo. Han visar även att floskelbingo finns för flera områden.

Något jag fann givande var definitionen på pengar, nämligen ”icke räntebärande inlåningsbevis”. Helt sant som det är sagt! Sedan ger han tag lines, logotyper och inte minst förkortningar en känga.

Överlag är den här 100-sidiga boken ganska underhållande och levereras naturligtvis bäst som en billig pocket på en kort tågresa. Jag gillar boken, men tror dock det krävs någon slags erfarenhet av management för att uppskatta boken till fullo.

Sammanfattning
Köpvärd: Hyr
Riktpris: 30 SEK
Kommentar: Läses en gång, sedan räcker det typ.

Zorro – Så föddes legenden (El Zorro. Comienza la leyenda)

Jag måste stoppa denna galenskap som säger att den här boken är helt okej. Det är den knappast! Det här tyvärr ren smörja som inte borde läsas av någon. Varför undrar du? Vi börjar från början…

Boken handlar om den blivande och alla barns häftigaste hjälte Zorro, som egentligen heter Diego De La Vega och han föddes 1790 i Kalifornien. Hans mamma var en indianbrutta som fick för sig att leda ett indiananfall mot en kyrklig missionstation. Naturligtvis misslyckas de hårt. Istället blir hon kär i en italienare som faller för henne med. De lyckas få Diego, men hon skulle aldrig kunna få några fler ungar. Samtidigt föds Bernando och han är dibroder (delar samma bröst) med Diego. Självklart blir de evigt bästa kompisar.

Boken berättar sedan som Diego som barn under 70 enormt sega sidor. Sedan skickas han till Barcelona efter någon piratattack. I de nästan 200 sidorna i Barcelona styrs han av hormoner och Bernando som fick följa med dit har blivit stum. Dock kan Diego och Bernando prata genom telepati. YES! Sedan om vi nu ska fortsätta denna soppa så kommer Diego ligga med en zigenerska och vandra tvärs genom hela Spanien med överklassflickor.

Hela historien är ytlig, naiv, korkad och inte alls underhållande. Faktum är att man aldrig kommer på djupet och de själsliga diskussionerna som hade kunde ha varit själva behållningen uppkommer aldrig. Diego ifrågasätter aldrig sig själv, tvekar inte på moralen i det han själv gör och på så vis faller den här boken platt. Till skillnad från Kapten Blod är inte heller Zorro en intressant person och när hela boken handlar om honom så blir det bara fel.

Något jag också måste ifrågasätta är synen på kärlek i boken. Nog för att den får lov att anses vara gammal och att författarinnan Isabel Allende slätar ut betydelsen av en omgång i sänghalmen, men Zorro och de andra blir kontant kära vid första ögonkastet. Visst kan det finnas intresse direkt mellan två personer, men i min värld är det mer ett undantag än en regel så detta blir bara fel, fel och åter mer fel. Det känns bara fånigt att behöva plöja kärleksbabblet för att få vara med om behållningen med den här Zorroboken – nämligen fäktningen. Hade Isabel koncentrerat sig på fäktningen, slagsmålen och det fartfyllda med matiné-Zorro, som hon gör de sista 70 sidorna, hade boken kunnat bli bra, till trots att hon glömt personfördjupningen. De sista 70 sidorna är faktiskt den enda behållningen, men de 330 sidorna innan var långt ifrån någon behållning. Det var lite mer som att rycka nagelbanden så att det svider och blöder lite lätt.

I efterhand är det ett slöseri med pengar att jag betalade för den även om jag köpte boken på bokrean. Det är ett slöseri med tid att jag läste skiten och inte slutade efter de första hundra sidorna som jag gjort med bl.a. Familjeliv av Ameoeo Cottno samt efter halva Hillary Clintons biografi (de böckerna var att man inte alls kunde relatera sig själv till dem vilket gjorde böckerna tråkiga). Akta dig för boken och se filmerna med Antonio Banderas istället, de går fortare och är trevligare.

Sammanfattning
Köpvärd: No way
Riktpris: 130 SEK
Kommentar: Jag gillade verkligen inte det här!

Rain – Återkomsten (Rain Storm)

Rain - ÅterkomstenDet finns ibland bokserier som inte alls är bra, men som man ändå inte kan sluta läsa. Ofta är de alldeles för klichéberikade och författarna har svårt att hålla igång förnyelsen mellan böckerna. En sådan serie är bland annat berättelsen om Otori-klanen, men den ska faktiskt inte behandlas i dag (det får tas när fjärde boken är i pocketformat) utan det är serien om Rain av Barry Eisler.

Första boken köpte jag på bokrean 2004 och fastnade totalt i den. Den var så enormt klichéberikad att det blev underhållande att läsa igenom den. Min vän Michael Sandström har dock muntligen sågat boken totalt. Jag hävdar dock till bokens försvar att den är som en Arnold-rulle – man ser på den för att få enkel underhållning och hjärndöd stimulans i någon timme. Den försöker nämligen inte vara något annat.

Serien handlar om John Rain, en före detta soldat från Vietnamkriget som blivit yrkesmördare. Inte nog med detta är han halvjapan och har plastikopererat sig så att man tror att han är japan. Hans specialitet inom yrkesmördarbranschen är att han gör det utan att man märker något. Ta det hela som Rambo-filmerna och den karaktären Sylvester spelar…

I första boken (Rain – samuraj i skuggorna) gör han lite jobb för det japanska partiet LDP och det är även något liknande i andra boken (Rain – ensam hämnare) om jag minns det hela rätt. Det var dock två-tre år sedan jag läste dem. Nu hade dock bok nummer tre i serien kommit på pocket och då blev priset lagom för mig för att återuppta bekantskapen.

Det nya med Rain – återkomsten är inte bara att omslagsdesignen bytts på dem (det behövdes!), utan nu är det i ett annat land än Japan. Efter bok två så kände nämligen Rain att Japan inte var speciellt säkert. No shit! Han hade dödat högt uppsatt folk under ett tag så han fick i alla fall för sig att Brasilien är nya bra grejer. I Brasilien finns nämligen en hel del utvandrade japaner och han tänkte helt sonika smälta in där. Det gick bra ett tag också tills han började flörta med en gammal flamma. Då kom CIA och ville ha med honom på nästa lilla uppdrag. Detta uppdrag är att ta livet på en känd bombtillverkare vid namn Belghazi. Detta skulle dessutom göras i Macao.

Barry Eisler gör ett ganska bra jobb med att driva historien framåt och får det hela att bli lagom invecklat. Som exempel har vi att Belghazi skyddas av en (naturligtvis) snygg kvinna som dessutom är israel. Det är bara gissa skalan från 1-10 hur tänd Rain är på henne. Barry försöker även få bort skamfläckar från Rain genom att bagatellisera dem. Exempel på detta är att han köper prostituerade (behövs tydligen), mördar (dock ej kvinnor och barn) och är allmänt paranoid (han springer omvägar var han än ska). Han försöker få det att framstå som normalt för en yrkesmördare, men på så vis blir Rain blir ingen bond-cool snubbe vilket faktiskt är lite synd när allt annat redan är så fånigt.

Boken känns som att det är ett solitt bygge med jämn dos av fånigheter. Han har inte heller en massa sidospår, så den är väldigt rätt fram och känns mer som en action-TV-serie i bokformat än som en taskig B-rulle.

Ska man då läsa det hela? Jag tycker nog du kan kosta på dig att köpa första boken i pocketformat, då den kostar 28kr på Adlibris, och läsa på stranden (andra förslag: pendeltåget, hängmattan, skolan, under samtal med Tele2:s kundtjänst, kön till bankomaten, lunchkön, bilkön, fikarasten). Jag vill dock inte garantera att du kommer gilla den för den är inget speciellt egentligen. Mest jag som har fastnat för den för att den är enkel att hänga med och saknar onödiga sidospår. Har man läst de två första böckerna så ska man faktiskt fortsätta med trean. Den här serien blir faktiskt bara bättre och bättre för varje ny bok och nästa vecka kommer en liten kort information om bok fyra.

Sammanfattning
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Jag gillar det här, men många gör nog inte det.