Den siste tempelriddaren (The Last Templar)

På bokens omslag står det att författaren Raymond Khoury hade blivit erbjuden 350 000 USD för rättigheterna av den här boken, om han nu rensade upp allt om religion. Sedan ska Da Vinci-koden ha kommit och banat vägen för den här typen av litteratur. Jag har svårt att finna någon substans för detta men det spelar ingen roll. Boken är en klart godkänd bok i genren ”spänning”.

Boken handlar om arkeologen Tess som mitt i centrala New York på ett museum, ser fyra snubbar med full tempelriddarmundering som snor en krypteringsomvandlare genom att hugga huvudet av folk och skjuta ner några med uzi (tror jag det var iaf). Tack och lov stannar inte romanen i och med krypteringsomvandlaren som den underbara Dan Brown hade fått för sig, utan här bläddrar läsaren sidor och det händer saker i lagom takt och mängd genom hela boken. Den här Tess känner en av tempelriddarna sedan någon arkeologiutgrävning med sin pappa, men är omedveten om det. Tillsammans med en FBI-agent som är intresserad av henne (naturligtvis) så åker hon först till Turkiet och sedan ut på Medelhavet och fiskar efter ett tempelriddarskepp.

Det är ganska underhållande och boken är skriven på samma sätt som Dan Browns böcker – nämligen att man får läsa fyra-fem sidor och sedan en cliffhanger och nästa kapitel byter tråd i handlingen. Det är ett effektivt sätt att hålla uppe intresset, även om hans cliffhangers ibland är lite väl svaga och då är effekten nästan den motsatta, att boken blir tråkig. Nu är det inte allt för många sådana och den intressanta konspirationsteorin som boken bygger på är att Tempelriddarna under sin tid hittade ”något” (vill inte avslöja här) som de använde som utpressning på katolska kyrkan. Det är klart intressant men fast jag försökt hitta något på Wikipedia så har jag inte lyckats. Alltså troligtvis inte sant!

Boken är läsvärd, främst som pocket på grund av sättet som boken är skriven och att den är lättsmält. Pendeltåget var en rätt bra plats att läsa den då den som sagt inte kräver mycket av läsaren. Tycker faktiskt den är bättre än Da Vinci-koden, men kommer inte upp i samma nivå som Änglar och demoner. Båda de två är skrivna av Dan Brown och ni borde kunna fynda dem på en bokrea. Något som hade varit kul är att jämföra den med Guillous bok Tempelriddaren.

Jag googlade lite och droppade in sidan Sandal, sa Bull.. Den bloggaren hävdar att boken är ren skit och han sågar den med mycket humor så det är kul läsning. Dock undrar jag om den bloggaren är ett ljushuvud eller ett stolpskott för vem tusan läser en bok på 400 sidor när man redan efter 100 sidor spyr så mycket galla över den? Dessutom kan man tycka att man inte ens ska läsa en bok i den här typen av genre om man nu inte gillar dessa (relativt) klyschiga berättelser. Att jag spydde galla över Gåtornas palats var mer för teknikbabblet som är direkt fel (ungefär lika fel som om tempelriddarna hade kommit gåendes i rustningar och inte på hästar) och det gjorde ont i hela kroppen. Jag sågade inte själva handlingen.

Sammanfattning
Köpvärd: Hyr
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Lättläst och överdriven, men underhållande

All I really need to know I learned from watching Star Trek

Den här boken är skriven av en Star Trek-nörd (Trekkie!) som heter Dave Marinaccio och kom ut 1994, mitt under när Star Trek: The Next Generation (TNG) visades i USA. Boken handlar om värderingar, tips och lite annat som Dave har tagit ut Star Trek: The Original Series (TOS) och då främst med Kapten Kirk och Spock. Det flyger (haha) även in lite från TNG i hans tips. Den engelska inbundna boken är på lättlästa 130 sidor, men den har en förkärlek till att aldrig vilja vara uppslagen. Man får alltså utnyttja all kraft man har i armarna för att orka hålla upp den och så på så vis är den mycket svårläst.

För att uppskatta boken ska man ha sett de klassiska avsnitten av TOS, de sex första filmerna samt några avsnitt av TNG. Nu har jag inte sett de sex första filmerna, men jag har sett några TOS-avsnitt. Ska jag vara helt ärlig är det mer någon slags nostalgi med TOS än att det är bra, men Dave har skällt ut mig efter noter om han hade kunnat förstå detta.

Roligaste tipset jag kunde hitta i boken som satte sig kvar var om att aldrig ha en röd tröja. Det slutar nämligen alltid med problem och så drar han en historia om de två gånger han någonsin burit en röd tröja. Det har inte varit bra dagar. Sedan babblar han vidare om Kapten Kirk…

Så, ska man köpa boken? Var kan man köpa boken? Gillar du Star Trek är det ett billigt nöje att läsa den här boken. Den tillför inte mycket men är lättsamt underhållande. Jag fick den av min älskade flickvän i julklapp som födelsedagspresent (jag var trött när jag skrev inlägget) och hon hade hittat den i bokhandeln på KI där hon pluggar och kassören hade tittat lite konstigt och kläckt en knäpp fråga. Därför rekommenderas en svensk Internetbutik för den är inte så svår att hitta. Det finns dessutom en uppföljare som heter All The Other Things I Really Need To Know I Learned From Watching Star Trek: The Next Generation. Är man lite nyfiken om den kan man läsa mer här.

Sammanfattning
Köpvärd: För vissa
Riktpris: Vet ej
Kommentar: Kul för Star Trek-nörden

Indien – Från stackare till Stormakt

Det här fyndet från Adlibris bokrea är skriven av en författarinna som valt att tillbringa resten av sitt liv med David Batra (som var med i Kvarteret Skatan). Hon heter Anna Kinberg Batra. Hon är med i moderaterna och gått på Handels, vilket jag nog kommer att återkomma till.

Boken då är ingen stor sak, med sina lättlästa ca 130 sidor så gör den nog inget större intryck på allmänheten. På mig blev reaktionen snarare en diskussion om varför boken är så tokigt positiv till Indien. Diskussionen utmynnade i att genom att tro på fri handel och konkurrens över gränserna till den milda grad som hon borde göra som moderat och i kombination med överoptimistiska indiska entreprenörer har hon inte hittat den kvalificerade mängd negativa röster som hade krävs för att få tyngd i den här boken.

Att jag inte tagit upp att boken handlar om Indien kanske var en miss? Kanske ska åtgärdas? Okej då… Boken är alltså om Indien och försöker ge en enkel överblick av Indien och ta död på svenska fördomar (vilket vi alltid har gått om – vi får exportera dem till Indien!). Den mynnar sedan ut i en diskussion om fördelarna med Indien och det enda som hela tiden är återkommande är hur tokigt många de är där och att ingen är speciellt gammal. Självklart nämns att en stor del är analfabeter, men det boken trycker på är snarare hur fort det har gått att få ner siffran och att när alla de kan arbeta i callcenters kommer Indien vara en stormakt.

I slutet av boken kommer ett kapitel som är direkt negativt om Indien vilket faktiskt var det jag gillade mest, men ändå tas inte min (fördoms-) fråga upp om indier är lurendrejare och att man måste hålla stenhård koll på alla som turist. Sista kapitlet har författarinnan skrivit en fantasi om hur framtiden kan se ut och där Indien går mot att vara världens mitt, precis som USA är idag och detta på 50 år. Faktum är att jag avskyr att läsa det jag läser i dubbla bemärkelser. Dels för att risken att Sverige är förslappat med mindre arbetstid och liknande tror jag på (återigen mycket moderat åsikt väl?), men även för att jag inte tror på det hon skriver. Främst för att Kina kommer alltid vara mer effektivt så länge det är en socialiststat (och inte som Indien – socialistkontroll utan effektivitet i en demokrati) och jag tror att kineserna sakta kommer att gå mot demokrati och när landet är redo så blir det en normal marknadsekonomi. Jag tror inte på en revolution i landet då det verkar gå för bra för dem (om de nu inte förstör sin miljö så landet kollapsar).

Sammanfattning
Köpvärd: Hyr
Riktpris: 30 SEK
Kommentar: Lite väl enkelsidig