Tagghongkongfilm

Stranglehold [PS3/PC]

Sedan gymnasiet har jag varit intresserad av film från Hongkong. Jackie Chan var egentligen den första som skapade ett intresse, men ganska snabbt gick det utför och då fastnade jag i genren ”gun play”. Regissörkungen i Hongkong inom detta område heter John Woo och i bagaget har han mängder av filmer som bara går ut på att de skjuter på varandra. Kronjuvelerna han har gjort i USA är ”Mission Impossible 2” och ”Face Off”. I Hongkong är dels ”The Killer” samt huvudobjektet i den här recensionen, ”Hardboild”.

Vi börjar med en härlig trailer till Hardboild:

Om ni nu såg trailern fattar ni att det är en polis som ska hämnas och det är enorma mängder pangpang. Jag hade faktiskt inte tänkt ta upp det mycket mer än så, för jag tycker du ska se den och bli överraskad! Anledningen till att jag då tog upp den här filmen är för att spelet Stranglehold bygger vidare på den här filmen och special edition av spelet i USA inkluderade även filmen!

Trailer tilll spelet är följande härlighet:

Det här spelet kom under slutet av 2007 och var bland spelhuset Midways sista spel innan man tog ner skylten. Det bör dock inte förvåna någon för det är konstigt att man tyckte att det finns en tillräckligt stor marknad för ett spel som är baserat på en Hongkongfilm från 1992, även om det är en av Hongkongs mest kända filmer.

Det Midway har gjort är att man kokat ihop en följdhistoria som bygger på att huvudpersonen Tequila (Chow Yun-Fat) ska rädda sin dotter som han har med en kvinna som han inte längre träffar. Det är med andra ord en ren och skär hämndhistoria som du får stå ut med i sex till åtta timmar. Det är dock inte historien som gör det här spelet intressant utan samarbetet med John Woo.

Pangpang personifierad!!!

Tyvärr har John Woo inte varit och petat på hur man bygger upp en stämning i ett digitalt medium. Faktum är att man sumpar allt det som Unchartedserien gör så bra och man har istället bara fokuserat på pangandet. Det jag hade velat se är en bättre historia, lite mer linjärt spelande och färre öppna ytor där du ska förstöra allt. Det är nämligen så hela spelet igenom och upprepas lite till absurdum.

Man har inkluderat alla filmeffekter som John Woo brukar ha i sina filmer. Det innebär att du ibland ser lite duvor och huvuddelen av allt skjutande sker i slow motion. Det man har gjort är att man skickar spelaren till en stor yta och sedan öser in fiender som du tar hand om en efter en i slow motion. Det blir verkligen enahanda och man har glömt att man precis som i film behöver variation och tempot får inte konstant vara maxat, utan får slå maxtempo högst 2-3 gånger under en hel upplevelse.

Jag köpte det här spelet först till PC och styrningen är inte alls lika trevlig som till konsol. Främst eftersom spelet i huvudsakligen är i tredje person. Spelade dock klart det på PS3 och rekommenderar det egentligen bara till konsol, om du tycker att det är värt att lägga ner tid på ett spel, vars enda stora behållning är om man undrar vad som hände efter Hardboild.

Skutt och pang!

Ska man titta på lite positiva saker så blir spelets banor bättre med tiden och det känns verkligen som om Midway började på bana ett och sedan gjorde man bana två och så vidare. Sista banorna har ett annat flyt, mer variation och här är nog problemet med hela spelet. Det räcker inte för man är redan less på allt när man väl märker att banorna blir bättre. Sedan 2007 var det coolt att du kunde skjuta sönder nästan allt… men det är det inte idag.

Jag har klagat på att Uncharted är linjärt. Det här är också lika rakt som en löparbana på 100 meter. Jag ska dock inte klaga mer. Det var kul att ha det avklarat, även om jag undrar var jag ska dumpa två kopior av ett spel jag inte kommer röra igen. Vill du ha det är det bara att skriva en kommentar här på bloggen!

Så för att summera ihop allt är spelet alltså ett actionspel där du kan skjuta sönder allt och du skjuter fienden huvudsakligen i slow motion. Du hittar det garanterat i reabackarna för under hundringen och ja, det är väl kul de första fyra timmarna innan man tröttnat på hela upplägget. Så, har du spelat allt du har i hyllan kan du nog skaffa det här och lukta lite på det, eller så ser du Hardboild istället som är klart mycket mer underhållande än Stranglehold.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Kul initiativ
  • Skjutarbiten fungerar bra
  • Rösteskådespelandet
Tre minus:
  • Potential man inte utnyttjat
  • Upprepande och linjärt
  • Att det inte finns tempoväxlingar
Köpvärd: Hyr det
Riktpris: 50-100 SEK
Kommentar: Hongkongaction i spel är vi inte bordskämda med, tyvärr. Synd bara att det inte blir bättre när vi väl då får det.

Iron Monkey (Siu nin Wong Fei Hung ji: Tit Ma Lau)

Iron-monkey-cover-art

Det finns en massa wuxia-filmer från Hongkong och de flesta är riktigt dåliga, men så finns det även vissa speciella filmer. En av dessa är definitivt Iron Monkey. Det är en film från början av nittiotalet med ett tema som påminner om en viss brittisk hjälte som gömde i en skog och tog från de rika och gav till de fattiga. Ni kanske kan gissa vem?

Iron Monkey handlar om en doktor som har en alternativ identitet som ”Iron Monkey”. Som Iron Monkey tar han från de rika och ger till de fattiga och på frågan om det här känns som en kinesisk Robin Hood är svaret ”Självklart!”. Det här är nämligen en kinesisk Robin Hood-rulle, men istället för att gömma sig i skogen är han maskerad och kan därför ha en sjukmottagning utan några som helst problem. Varför tänkte inte Robin på det?

Iron Monkey blir med tiden ett stort problem för provinsherren och han vill därför fånga in Iron Monkey. Genom en rad incidenter ska Wong Kei-Ying (som spelas av Donnie Yen) fånga in honom. Wong Kei-Ying är en kinesisk historisk person som var kung fu-mästare. Han ingick i en grupp som kallas för ”de tio tigrarna från Canton” och de sägs ha varit helt fantastiskt duktiga slagsmålskämpar. Wong Kei-Ying får ett barn med en kvinna som enligt legenden dog i barnafödseln av ”Tigern efter de tio tigrarna från Canton”, nämligen Wong Fei-Hung.

iron-monkey-slagsmal

Ett av alla slagsmål ... Riktigt snyggt!

Wong Fei-Hung porträtteras hur ofta som helst i Kina och det finns ett oändligt antal filmer om honom. Inget av det som berättas i de filmerna brukar vara sant och lika så är det i det här fallet, men det bryr man sig inte om som tittare. Tyvärr är manuset alltså sunkigt, om man ska vara helt ärlig. Det gör dock inget för en wuxia-film ser man bara p.g.a. häftiga scener när de slåss på ett övernaturligt sätt.

Filmen tog flertal månader att spela in, vilket varken är eller var standard i Hongkong, men regissören Yuen Woo-ping brukar alltid kunna få till en budget som låter honom få hålla på längre. Han behöver även den extra tiden, eftersom han kräver så enormt mycket av skådespelarna under actionscenerna. Yuen Woo-ping har en fantastisk karriär och det går att nämna massor av filmer som han varit med och gjort. Han har dock specialiserat sig på främst actionsekvenser och ligger bakom slagsmål i filmer som Crouching Tiger, Hidden Dragon och The Matrix. Det som gör honom så populär är dels att han lyckats kapitalisera på kvalité samt att han han älskar att filma är detaljer som att någon sparkar en pall och så snurrar pallen flera varv och landar elegant.

Det finns ett barn i filmen som spelar Wong Fei-Hung. Det brukar aldrig vara något positivt, men den här filmen spelas barnet av Tsang Sze-Man som är enormt duktig och Yuen Woo-ping har regisserat henne grymt bra. Det blir aldrig så det känns överdrivet när en tolvårig, spinkig kinesiska klipper till en fullvuxen människa. Att hon dessutom spelar en lillkille märker man inte heller av. Hon ser faktiskt manlig ut.

iron-monkey-skurken

Välspelad skurk!

Något som självklart är häftigt och gör den här filmen sevärd är alla slagsmålssekvenser. Den är faktiskt packad med en hel uppsjö av dem och det är mycket flygande, olika kung fu-stilar (ormen och tranan osv) så variationen är god. Det är aldrig samma typer av rörelser (utom vissa coola och utmärkande) och det levereras i ett högt tempo. Något jag lade märke till efter tredje gången jag såg filmen (är uppe i fem, sex gånger nu) var hur man hela tiden trappar upp slagsmålen och ser till att tempot är högt. Först slåss de sämsta, sedan kommer något bättre och därefter någon ännu bättre. Det leder till att man hela tiden undrar vad som kommer härnäst.

När vi ändå är inne på slagsmålen kan vi behandla alla specialeffekter och alla trådar som används. Dessa har aldrig retuscherats bort för man lyckas hålla belysningen på ett sådant sätt att de inte syns. Man förstår ibland att det sitter en lina, men den syns inte. Nu har de en enorm erfarenhet av det här i Hongkong, men jag imponeras av det varje gång. Nu på senare tid, så som i Crouching Tiger, Hidden Dragon har man dock tagit bort dem digitalt. Kanske därför de nu gör filmer där de kan springa på vatten?

iron-monkey-slutsekvens

Bild från slutfighten!

Budgeten för filmen var på 20 miljoner USD, vilket var högt för en slagsmålsfilm. Det syns, genom att man har byggt upp en hel liten stad på riktigt som troligtvis hade kunnat fungera som boende och man har en fantastisk slutscen. Just den scenen är något som jag faktiskt inte sett i någon av de andra 100 filmerna från Hongkong jag sett.

Om man summerar det hela, bör jag säga är det en vacker film. Det är häftiga färger, vackra kameravinklar och bra skådespeleri. Sedan blir Robin Hood-liknande manus sällan djupa, men det duger och presenterar slagsmålen väl. Jag rekommenderar er att se Hong Kong Legends-utgåvan av filmen (skippa platinum-utgåvan om den kostar mer) och för guds skull, se den inte dubbad för det är ingen behaglig upplevelse.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Slagsmålssekvenserna
  • Tempot
  • Alla små detaljer som Yuen Woo-ping lägger dit
Tre minus:
  • Manuset
  • Musiken
  • Vissa effekter så som studsande stenar och konstigt flygande pilar
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 100 SEK på Ebay
Kommentar: En klassisk Hongkongfilm med bra skådespelare, grymt bra regissör och fantastiska slagsmålsscener.

Police Story 2 (Ging chaat goo si juk jaap)

Police-Story-2---Cover-art

Den första Police Story-filmen är en av mina absoluta favoriter, som ni säkert märkte. Det var även Jackie Chans stora actionfilm och då får den självklart uppföljare och det här är film nummer två i serien. Att det är film nummer två är tydligt, för man får samma sak igen.

Filmen börjar med en tillbakablick på vad som hände i ettan, medan Jackie Chan sjunger introduktionssången. Man känner igen sig och man bygger upp förhoppningen om att det ska bli två timmar total action-kärlek. Filmen börjar med att Ka-Kui (som spelas av Jackie) får sig en ordentlig utskällning för det som hände i slutet av film ett. Han hade tydligen misskött sig ordentligt, så han degraderas och får syssla med skituppgifter som trafikpolis. Mitt i allt detta så kommer den onda personen från film ett, Herr Chu och trakasserar Jackie och hans flickvän ”May”, som fortfarande spelas av ”Maggie Cheung”.

Humorn är kvar!

Humorn är kvar!

Situationen blir tillslut ohållbar för Ka-Kui och efter ett stort slagsmål med Herr Chus anhängare så säger han upp sig från polisen eftersom han fått sig en ny utskällning. Han klarar inte av pressen med att hålla tillbaka sin spontanitet och leva ut det som flyger i honom när provokationerna haglar. Det här beteendet gör att han utsätter sin familj och kollegor för stora risker. Efter någon dag får polisen dock ett utpressningsfall och behöver nu Ka-Kui för att lösa det, vilket han självklart inte kan tacka nej till fast han lovat att flyga iväg till Bali med May.

Den här filmen skiljer sig inte speciellt mycket från film ett fast det var tre år mellan dem. De har samma filmestetik, samma humor, samma form av slagsmål men det som är den stora skillnaden är att de nu måste överträffa allt. Det försöks uppnås genom att den ska kännas mer storslagen och alla slagsmål ska vara snabbare och all akrobatik ska vara häftigare. Förra gången så brände man av en hel kåkstad, så hur ska man kunna överträffa det? Vad skulle ”Michael Bay” gjort för att lösa det? Jo, han hade låtit det smälla, ännu mer. Det som är riktigt kul med 80-tals-Hongkongfilm är att de faktiskt smällde allt på riktigt, för det var billigare och lättare än datoreffekter. I det här fallet smäller de bland annat en stor lagerlokal och det är något platsat i vilken actionfilm som helst!

Booom! Michael Bay skulle varit stolt!

Booom! Michael Bay skulle varit stolt!

Filmen efter första Police Story var ”Armour of God”. Där tog ett stunt nästan livet av Jackie och därefter blev filmerna aldrig lika farliga igen. Han slutade överträffa sig själv och gör egentligen bara det han kan fast från en ny vinkel. I den här filmen är det farligaste stuntet att han hoppar mellan lastbilar och bussar,  ungefär som TV-spelet Frogger och avslutar det med att kasta sig in i stor glasskylt, vilket resulterade i en mängd skärsår. Det är imponerande, men det hade inte varit den stora behållningen i ettan. Han gör även en massa häftig akrobatik så som att hänga i ett trappsteg och gå några trappor upp.

Ett ytterligare problem är att i första filmen så var slutsekvensen i ett köpcentrum. Det var en häftig miljö att spela in i och något nytt. Nu var slutsekvensen i en lagerlokal och det ger aldrig samma pondus, utan det känns omedvetet som en amerikansk b-rulle. Det fattade Jackie till de senare filmerna i serien.

I mitt tyckte borde tre års mellanrum mellan filmerna kunnat ge upphov till ett bättre manus och på så vis en bättre film. Man skulle fokuserat på det som gjorde den första filmen episk, nämligen det intensiva tempot. Den här filmen hade varit lika bra, för handlingen är egentligen bättre, om de hade fått upp tempot i handlingen genom att klippa ner den. Två timar är för långt för en riktigt bra actionfilm, om man inte kan fylla den med fler slagsmål som varierar och som även blandar upp det som fungerar som temposänkare.

Något man lagt ner tid på är att försöka bygga upp dramat. Man ska verkligen känna Mays oro av att Ka-Kui har sin enorma spontanitet och man har verkligen försökt få in seriositet i filmen. Problemet för dem är dock det att Maggie Cheung är den enda av skådespelarna som kan göra den typen av film. Hade skådespeleriet varit bättre, mer intensivt och framstående hade filmen kanske inte tappat i tempo på samma sätt som den gör. Jag tycker det är så synd för den första filmen är underbar. Den här är bara bra, men potentialen för en fantastisk film syns.

Om vi då går över till anekdoter i filmen så är den här, precis som alla Jackie-filmer, sponsrad av Mitsubishi. Du kommer få se Mitsubishi-märken överallt (vilket det även var i ettan, men inte riktigt lika tydligt). Ibland gör det så ont med de här produktplaceringarna att man skulle vilja att de censureras bort.

Sedan för er som tittar på Jackie Chans filmer p.g.a. slagsmålen så är det kända slagsmålet från den här filmen när Jackie slåss på en lekplats i mörker. Det går ut på att Herr Chus män ska ge honom en omgång med var sitt baseballträ och det slagsmålet är riktigt häftigt och imponerande, men tyvärr har de snabbat upp den lite för mycket för min smak. Det känns som att den är insatt i filmen på ungefär samma sätt som scenen i första filmen där Jackie råkar köra på en barnvagn. Det är en riktigt häftig scen ändå och troligtvis bland de mest välregisserade slagsmålssekvenser jag sett.

Här utspelas en slagsmålsscen! :-)

Här utspelas en slagsmålsscen! :-)

I slutfighten slåss Jackie med ”Benny Lai” som är känd för sina fantastiska sparkar. Han är med i Jackie Chan Stunt team och har varit så i många, många år och det som gör honom speciell bland alla dessa fantastiska stuntmän, i mina ögon och många med mig, är hans perfekta sparkar. Av de slagsmål jag sett är det han och ”Brad Allen” (i stuntmansgruppen) som har riktigt bra sparkar och Jackie har givit dem båda chansen att visa upp det. Brad kan ni se i kärlekskomedin Gorgeous, som egentligen bara är värd att se p.g.a. två långa slagsmålssekevenser mellan Brad och Jackie. Resten gör ni bra i om ni spolar förbi!

Två bilder ur en riktigt bra slutsekvens!

Två bilder ur en riktigt bra slutsekvens!

Det är inte bara stuntgänget som gör alla häftiga scener. Även Maggie Cheung får sin dos av det hela. Hon skadade sig riktigt illa på ett av stunten som gick fel och man får se det i alla bloopers på slutet. Det är inget svårt stunt, det gör bara väldigt ont om det misslyckas. Hon råkar även ut för att en spark går lite fel, men överlag kom hon typ helskinnad genom filmen.

Akta huvudet!

Akta huvudet!

När det gäller DVD-utgåvor på den här filmen sägs Hong Kong Legends version vara den bästa som du kan hitta. Den har en bra bild och godkänt ljud. Extramaterialet är godkänt, där bland annat min favorit Benny Lai får berätta om sin karriär och hur man blir bra på att sparkas. Hittas nog lättast i dagsläget på Ebay.

Om man skulle summera ihop det hela så är den här filmen snarare gjord för Jackies fans. Det känns som en hyllning till första filmen, men det betyder inte att den är jättebra. Så den här filmen bara om du ska se hela serien. Annars finns det bättre filmer med Jackie att se innan den här.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Bra manus
  • Bra stunt
  • Explosioner ftw!
Tre minus:
  • Temponivån
  • Skådespeleriet
  • Längden
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 75 SEK
Kommentar: Hyllning till de som älskade första filmen, men den här är inte lika bra.

Police Story (Ging chat goo si)

Police_story_coverart

Att skriva om sin favoritfilm är ohyggligt svårt. Jag har faktiskt försökt några gånger, men aldrig lyckats beskriva filmen på ett sätt som gör den rättvisa. Den här filmen, är självklart gjord i Hongkong, med stuntmanskungen Jackie Chan i huvudrollen och den är gjord under Jackies karriärstopp. Det här är för övrigt ingen recension, det här är en hyllning för jag bara älskar den här filmen!

Om vi tittar lite historiskt på filmen ska vi börja att Jackie Chan hade för ändra gången försökt lanseras sig på den amerikanska marknaden. Första gången var det med den sunkiga filmen ”Battle Creek Brawl” där han spelade mot någon skådespelerska som började sin karriär med en porrversion av Alice i underlandet. Andra gången så var det en hårdkokt snutfilm som heter ”The Protector”. Den blev inte bra nog och Jackie var besviken på att den inte blev gjort på hans karakteristiska sätt, nämligen oändligt många tagningar tills en scen håller en tillräckligt bra klass. Sägs att en badmintonscen i filmen ”Dragon Lord” togs om över 1 000 gånger innan han blev nöjd, vilket inte var ett alternativ i Hollywood! Innan ”The Protector” släpptes i Hongkong så spelade Jackie in några fler scener, fixade till de värsta bitarna och gjorde så den faktiskt kunde släppas. För att ta revansch och visa världen hur man gör en polisfilm så gjorde han då den här!

Filmen handlar om ”Ka Kui Chan” (dubbat kallad ”Kevin”), en framstående polis som är i sina bästa år och han spelas naturligtvis av Jackie Chan. Den här dagen ska hans polisgrupp fånga in ett gäng knarksmugglare som ska föra knarket vidare i nästa led. Polisen infiltrerar sig överallt och nu ska det bara göras ett tillslag, men tyvärr går det lite snett och det utbryter kalabalik.

Köra bil genom "shanty town"!

Köra bil genom "shanty town"!

Kalabaliken varar i 10 minuter och då ser man helt galna stunt så som att köra bil genom en kåkstad, hålla i ett paraply som hakats fast i en buss och glida i sneakers efter den, senare hänga i paraplyt medan bussen tar en snäv kurva och dessutom får mötande trafik och efter bussen är det löpning ner för en djävulskt brant backe. Nu har Ka Kui blivit dagens hjälte och får som uppföljningsuppdrag att skydda ett kvinnligt vittne. Det gillar inte riktigt hans flickvän ”May”, som spelas av ”Maggie Cheung” (känd från wuxiafilmen ”Hero” och dramafilmen ”In the mood for love”).

Härlig kurva!

Härlig kurva!

Att vara Jackie Chans flickvän på film innebär alltid smärta. Maggie ”orkade” bara vara med i de tre första filmerna och i den här filmen så är det klassiska mopedstunt som hon måste utföra. Mopeden stegrar, hon ramlar av den och så vidare. Senare i filmen måste hon flyga ner för trappor och lite liknande grejer. I uppföljningsfilmerna är det självklart anspelning på mopedstuntet.

Efter skyddandet av vittnet fortsätter filmen i samma höga tempo där stunttrick som aldrig skådats förut, kombineras med ostig slapstick-humor och en viss samhällskritik. Samhällskritiken bygger på att polischeferna aldrig tar några personliga risker, utan att de skickar ut sin personal utan en tanke på deras säkerhet. I Hongkong har alla poliser ett tjänstevapen och kampsport är inget som aktivt används. En pistol är ju självklart mer effektiv än kampsport för Hongkongpolisen och det har givit upphov till att polisfilmer från Hongkong innehåller väldigt mycket skottlossningsscener. Jackie försökte med Police Story-filmen bryta detta mönster och lyckas med att blanda in kampsport på ett realistiskt sätt, men utan att få den att kännas lika stel som Bruce Lee-filmer. Några år senare än Police Story, 1989 närmare bestämt, så kom ”The Killer” med ”Chow Yun Fat” och regisserad av ”John Woo” och satte en ny standard när det gäller skottlossningsscener.

Lite annan kul information om Police Story är att de flesta stuntscener i den här filmen har med glas att göra. Det är alltifrån att man får slag på huvudet så det flyger in i skyltfönster till att en stackare hamnar på en motorcykel och körs igenom en lång rad av glas. Av de ca 100+ Hongkong-action jag har sett så har jag aldrig sett så mycket glas. Sedan sägs det även att man sällan använde ”stuntglas”. Det gör mycket mindre ont med den typen och mindre risk för att skära sig. I det här fallet så hade man ofta en annan typ av glas som är mer åt det riktiga hållet än den mesigare varianten, naturligtvis för tittarnas skull. Som tack för detta kallades filmen av stuntmännen för ”Glass story”.

På tal om namnet så har även det en kul historia. Jackie Chan hade till 1985 då filmen gjordes blivit Asiens största filmstjärna och i Hongkong så brukade man kopiera alla stora grejer och lika så i filmindustrin. Om man hörde att en film skulle heta något med ”Drunken Master”, så gjorde man något som kanske hette ”Drunken Monkey”. Väldigt många filmer blev helt enkelt rena kopieringar och lanserades kanske till och med innan originalet. Ju större stjärna man är, desto större risk är det för detta. Jackie Chan satte då en titel som skulle vara så intetsägande att man inte skulle veta vad den handlade om. En piratfilm som Jackie hade gjort något år innan hette ”Project A”, vilket verkligen var en intetsägande titel.

Nu blev filmen en så pass stor succé att man gjorde fyra uppföljare på den och även två olika spin off-filmer (beroende på hur man räknar ”Crime Story”). Jag kommer att skriva om dem med tiden, så oroa er inte! Filmens stora succé gjorde också att polisen i Hongkong fick en större del ansökande och man passade på att utnyttja det positiva läget med Jackie, så han fick bli omslagspojke och signaturmelodin till filmen som Jackie sjunger, blev signaturmelodin till polisens rekryteringskampanjer.

Jackie Chan har gjort en hel drös med farliga stunt i sin karriär, men det finns ett i den här filmen som är i en klass för sig. Det har han aldrig lyckats slå, för det skulle troligtvis kosta honom livet i så fall. Det var att han på en påle glider flera våningar ner i full fart och elektriciteten bara smäller kring honom och så dunkar han i marken med en mellanlandning på ett skjul som faller ihop (och som ska dämpa det hela). Tror faktiskt att jag aldrig kommer få se ett riktigt stunt på den nivån igen. Jackie lyckades få andra gradens brännskador på händerna och låren, samt någon ryggskada och fick dessutom sitt bäcken ur led.

Jackie är där i mitten!

Jackie är där i mitten!

Ska vi dra sista lilla kommentaren så gjorde faktiskt inte Jackie alla sina stunttrick själv i den här filmen. Det finns en redan nämnd sekvens i en slagsmålsscen då hans huvudfigur kör med en motorcykel in i ett långt skyltfönster med en skurk på fronten. Det var ”Blackie Ko” som gjorde det istället för Jackie p.g.a. risken att bli sönderskuren och då förseningarna som hade kunnat inträffa efteråt. Sekvensen är imponerande och har även ha kopierats i filmen ”Rapid Fire” med ”Brandon Lee”. Tyvärr så efter många år och en hel drös av actionfilm bakom sig så gick Blackie Ko bort 2003 p.g.a. blodförgiftning.

Faktiskt inte Jackie på bilden!

Faktiskt inte Jackie på bilden!

Hela filmen håller ett riktigt högt tempo och det är egentligen bara en liten bit på 10 minuter som folk brukar anse vara jättelång och seg. Det är för att filmen samlar kraft inför slutet. Man blir nämligen konstant matad med action och andra händelser och när den då filmen blir lite mer manustung tycker en tittare att den blir seg. Något annat som är värt att ta upp är att filmen är dubbad, oavsett språk som du väljer. Nämligen så att i Hongkong kunde de inte på den här tiden få tillräckligt bra ljudkvalité så man dubbade alla filmer efteråt. De gjord även att man kunde ändra manuset om det behövdes på slutet, så tänk inte på att läppsynkroniseringen inte alltid är i fas. Jag kan dock säga att eftersom jag inte visste om det tänkte jag inte på det de fyra första gångerna jag såg den med kantonesiskt tal.

Som du säkert redan märkt så älskar jag den här filmen totalt och jag tror alla mina vänner har fått se den, eller i vart fall en bit av den. De flesta har även tyckt om den och det kommer säkerligen du också att göra. Det finns olika DVD-utgåvor (inget på Blu-ray än) och jag rekommenderar den från Hong Kong Legends eller Dragon Dynasty. Då får man även med ett kommentatorspår av den största västerländska Hongkongfilmsnörden, ”Bey Logan”.

Så, vad väntar du på? Den här Hongkongfilmen ska du verkligen se!

Sammanfattning
Köpvärd: Självklart!
Riktpris: 150 SEK
Kommentar: Min favoritfilm, alla kategorier!

Mr Nice Guy

Omslagsbild

Omslagsbild

Ett av mina större intressen förr i tiden var Hongkongfilm. Jag tror mig ha plöjt över 100 stycken, eller närmare 150 om man räknar in andra asiatiska länder. De enda som jag vet om som skriver om asiatfilm på svenska är Portland Street. Varför då inte börja introducera lite sådant till mina bloggläsare? Det är ju definitivt inget man finner överallt.

Mr Nice Guy är en film med min favoritskådespelare, Jackie Chan. Han är mannen med den stora näsan, den korta men ganska biffiga kroppen och i hans filmer blandas det typ alltid action med komedi. Det är en skör gräns för att inte bli för fånigt eller för våldsamt. Generellt så är filmerna upplagda som så att det är lite handling, 10 minuter action, lite handling, 15 minuter action, lite handling och sedan en superfight på slutet där det ska vara helt galet. Gärna att något flyger i luften.

I Mr Nice Guy spelar Jackie en kock som heter Jackie (ja, det brukar vara hans eget namn) och den här kocken hade kunnat vara en polis, om inte hans styvpappa ville att han skulle ha ett tryggt yrke. Dock är Jackie en jävel på att slåss, med andra ord är han en helt galen kock, men en schyst snubbe. Jag antar att Jackie hade sett Steven Seagals ”Under Siege” innan han tackade ja till att medverka i den här filmen.

En dag är Jackie ute och går. Plötsligt ser han en kvinna bli attackerad av ett gäng män. Han börjar självklart spöa skiten ur dem. Det han inte fattar är att han indirekt muckar gräl med kokainkungen Giancarlo (som spelas av Richard Norton som brukar vara skurk i Jackies filmer). Anledningen till att gänget jagade kvinnan var att hon var en TV-reporter och hade ett kassettband med ett innehåll som skulle kunna sätta dit Giancarlo, men detta har hon slarvat bort så alla inblandade letar efter det.

Som ni märker är det inget höjdarmanus, utan det är i klass med andra Jackie-filmer så som Who am I?, Thunderbolt, The Accidental Spy och Rumble in the Bronx. Själva skådespeleriet är okej, med tanke på hur naiva och smånonchalanta dialoger är. Sedan är det Sammo Hung som regisserar filmen. Det betyder inklippta ljud på alla slag i slagsmålsscenerna, slowmotioneffekter och väldigt många stunttrick. Faktum är dock att inget av stunttricken är helt makalösa, utom ett där Jackie ligger på marken och sparkar på ett gigantiskt hjul till en gruvmaskin som försöker köra över honom. Genom hela filmen är det konstant fart och fläkt, precis som man förväntar sig.

Det Sammo misslyckas med i den här filmen är balansgången mellan action och humor. Vissa scener är alldeles för våldsamma för att passa in. Det blir fel när kvinnor mördas genom att begravas i stenmassor och andra sekunden är det plumphumor då Jackie råkar lägga handen på en kvinnas bröst utan att märka det.

Om man ska ta ut några fler highlights från filmen så gör faktiskt Sammo en cameo, vilket alltid är kul att se. Sedan är det även en underhållande scen där Jackie kastar mat till folk som fångar det i munnen. På slutet är det självklart en massiv avslutning, men det lilla extra saknas där. Stunttricken är dock inte dåliga, utan bara lite fantasilösa.

Det här är en film du kan passa på att se när den går på TV. Det är absolut inget du behöver anstränga dig för att se. Jackie har nämligen gjort 20 andra filmer som är bättre. Gillar man den här genren så kan man se Who am I? eller The Accidental Spy före denna.

Sammanfattning
Köpvärd: Hyr/Se på TV
Riktpris: 70 SEK
Kommentar: Stabil, men det finns bättre att se innan

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑