Att vara med mjölkvarn (KoMo Fidibus 21)

Halvful pressbild på kvarnen.

Halvful pressbild på kvarnen.

Att baka är något jag idag betraktar som en lika naturlig syssla som att laga mat. Min utvecklingar har varit att från att bakat bröd på bakpulver (så kallade filmjölkslimpor) har jag lekt med surdeg och jäst. Därefter, tack vare kursen med Sébastien Boudet, fick jag de sista verktygen för att kunna baka riktigt bra i en hemmamiljö.

Något som kom ungefär ett år efter kursen var att jag önskade mig en mjölkvarn. Det kanske låter lite extremt och det är det också, om man inte bakar lika mycket som jag. Jag bakar lite mindre än två bröd i veckan och varje bröd kräver 750 gram mjöl. Jag vill betona att det verkligen inte är svårt att baka bröd och efter några gånger går det riktigt fort.

IMG_20151215_211927

Surdegsbröd som är bakat på dinkel

Fördelen med en mjölkvarn är att mjölet är av uppenbara skäl mer färskt och färska råvaror smakar oftast bättre. Nu kan jag i ärlighetens namn inte säga detsamma om mjöl, men bakegenskaperna blir annorlunda. Ett helt färskt mjöl är fetare och fett är fett bra att ha i mjöl. Vill man veta om ett mjöl är bra grejer ska man nästan kunna forma en snöboll, fast av mjölet. Går inte det har du inget fett mjöl.

Det feta mjölet kräver även mer vatten och mer vatten i brödet gör att det håller sig mjukare längre. Det blir alltså trevligare att baka och du får ett nyttigare bröd. Dessutom sparar man pengar på att köpa hel spannmål. Jag beställde 25 kg dinkel och 5 kg svedjeråg från Wästgötarna och det gick väldigt smidigt och bra. Jag har även malt emmer från Warbro Kvarn.

KoMo Fidibus 21 är en ganska liten kvarn och en av de billigare på marknaden. Lite är det att bigger is better, men det kostar också onödigt mycket för hemmabruk. Det står att den mal fint 100 g på en minut och det stämmer nog. Väljer man en grövre dimension går det mycket snabbare.

IMG_20160121_125303

Surdegsbröd på 1/3 svedjeråd och 2/3 dinkel.

Den låter lite för mycket för mitt tycke, 70 decibel enligt beskrivningen. Även om det inte är skadligt högt under kortare tider blir det att man mal när man inte behöver vara i köket. Jag har testat mala 1,5 kg fint och maskinen blir varm, men inte brännhet.

Fint malet mjöl med kvarnen är hyfsat fint och kan liknas med vad man kan kalla fullkornsmjöl. Vill man ha finare än så behöver man sikta mjölet, men jag har inte orkat skaffa mig en sådan och jag ser faktiskt inte syftet. Vill jag baka superfluffiga bullar kommer jag köpa ett bra vitt mjöl (en favorit är faktiskt Ica Ecos mjöl som mals av Berte Kvarn, men se till att det nyss är malt och det gör du genom att titta på bäst före-datumet och dra bort ett år).

Sista saken som kan vara värd att nämna är att den är inte speciellt hög och därför blir det lite klurigt att sätta in en lagom stor karott som fångar upp mjölet. Sedan klarar inmatningen bara runt 700 g spannmål och då får man fylla på flera gånger. Jättejobbigt säger vi.

På det stora hela är jag väldigt glad för att ha en mjölkvarn hemma och Fidibus 21 är precis lagom stor. En KoMa Fidibus 21 kostar kring 2300 och har du ett stort bakintresse är det självklart att du ska ha en kvarn. Om du har lite mer plats skulle jag titta på Hawos Mühle 1, men den kostar också en tusenlapp mer.

IMG-20151206-WA0003

Även sonen kan fylla på spannmål i kvarnen

Italienskt lantbröd

Det här receptet hette från början ”Bröd från Toscana” och var i en bok av Jan Hedh. Han bakar dock inte som jag och därför fick jag ändra det lite. Det blev i slutändan en ganska stor justering och då tyckte jag inte att jag skulle ha kvar samma titel på brödet. Det fick bli något som klingar lite med Svenssonklassikern ”Grekiskt lantbröd”. Det här brödet har en bra arom och lite lätt syra av surdegen. Riktigt gott att steka upp i olivolja eller varför inte bara rosta i brödrosten?

Italienskt Lantbröd

Italienskt Lantbröd

Gram Ingrediens
500 Durumvete
400 Fullkornsdinkel
600 Vetemjöl
1000 Vatten
45 Havssalt
En klick surdeg

Efter autolys
100 Olivolja

Blanda ihop allt, men börja med 500g mjöl. När det är en soppa kan du blanda ned resten av mjölet. Autolys på 90 minuter. Efter autolysen knådas olivoljan in. Sluta så fort den är i degen, för smaken från oljan inte ska försvinna. Dela degen och forma två bröd. Mjöla bröden med durumvete.

Lägg två handdukar i två jäskorgar. Lägg i brödet i jäskorgarna, täck med resterande del av handduken. Därefter låt korgarna hamna i plastlådor med lock. Efter en-två timmar i rumstemperatur sätter du in plastlådorna i kylen.

Efter 24-48 timmar i kylen (ju längre tid, desto mer smak), tar du ut plastlådorna och väntar en timme medan ugnen & grytan värms upp. Därefter bakar du av brödet i den uppvärmda gjutjärnsgrytan som fått bli 250 grader. Baka i 45-75 minuter, beroende på hur du vill ha skorpan. Efter första brödet, bakar du av nästa bröd.

De färdiggräddade bröden placeras i handdukar på ett galler och man får inte skära upp ett nygräddat bröd på några timmar! Bröden förlorar vätska och det vill man inte :-)

Hur jag bakar bröd

Jag har bakat bröd sedan slutet av 2009, men det var under 2014 som brödbakandet nådde en ny nivå. Det var även året som jag gick på två brödkurser med bagaren Sébastien Boudet och fick förståelsen kring hur man bakar bröd och varför man gör som man gör.

Det som han lärde ut var ett så fantastiskt bra sätt att baka på och därför bakar jag enligt hans mall samt anpassar recepten efter den. Bröden blir saftiga, med en kraftig skorpa och det tar så lite aktiv tid.

Så därför behöver du nu titta på en video med honom. Video är sex minuter lång.

Hur jag bakar

Du ska börja med att blanda ihop degen. Jag bakar alltid två bröd åt gången och därför har jag 1500 gram mjöl (vilket mjöl som helst), 1 liter vatten, 45 gram havssalt och ”en klick” surdeg. En degskål som Sébastien använder i video är väldigt smidig, men egentligen vad som helst som rymmer degen fungerar. Jag brukar blanda allt men till en början bara 500 gram mjöl. När det är en soppa så åker resterande mjöl ned. Är mjölet grovt, låt degen vila i 90 minuter, annars räcker en timme. Det steget kallas för ”autolys” och är en term som jag kommer skriva i mina recept.

Sedan när degen fått vila så ska jag knåda. Efter knådning delar jag upp degen i två, formar två bröd och lägger i två jäskorgar som fått sig en bomull- eller linneduk i sig. Därefter åker korgarna in i två plastlådor med lock. Låter jag de stå i rumstemperatur i två timmar och därefter in i kylen.

I kylen får bröden stå i 24-48 timmar. Sedan tar jag ut plastlådorna med bröden ur kylen, låter dem stå i rumstemperatur i 1-2 timmar. Under den tiden värmer jag upp en gjutjärnsgryta med lock i ugnen som står på max.

Sedan ut med gjutjärnsgrytan och så vippar jag ned ett av bröden i den. Snittar det, lägger på locket och bakar det i ugnen mellan 45 till 75 minuter. Efter första brödet är klart tar jag nästa bröd.

IMG_20141223_093334

En Gotlandslimpa

 

Vad man behöver ha hemma

Det man behöver ha är följande:

  • Skål (degskål?)
  • Våg
  • Två jäskorgar (durkslag kan fungera som substitut)
  • Två plastlådor med lock (märkta med ikonen för mat så det inte är giftig plast)
  • Två kökshanddukar
  • Gjutjärnsgryta
  • Vass kniv eller en snittkniv
  • Surdegskultur
  • Tålamod och framförhållning

I fortsättningen kommer det brödrecept som baseras på detta, för nu vet ni hur jag bakar bröd.

Några samurajfilmer, del 1

Vi håller på med lite samurajfilmer så får skriva några korta ord om dem.

Samurai I: Musashi Miyamoto är baserad på en helt underbart bra bok som bara heter Musashi (och den är skriven av Eiji Yoshikawa). Med Toshiro Mifune i huvudrollen borde det här även vara en helt underbar film. Handlingen är den att bondpojken Takezo blir samurajen Musashi och höjdpunkten och meningen med boken är att vara med när han han utvecklas, tampas med sitt temperament och som grädde på moset får han en munk som mentor. Tyvärr smeker filmen bara boken så filmen blir inte klockren och ärligt talat lite väl tunn. Den är gjord 1954 och DVD-utgåvan vi har är skit vilket drog ned filmen något mer. Den är dock på det stora hela godkänd.

Samurai II: Duel at Ichijoji Temple är fortsättningen på filmen ovan. Tyvärr har man inte här heller fokuserat på Musashis personliga utveckling. Att utesluta det i den här gör att filmen ännu plattare än den ovan. Man har dessutom kryddat filmen med en massa slagsmål i absolut mörker. Det gör att den häftigaste händelsen i boken är totalt mörk och det är ordentligt synd. Sedan har man gjort Musashis flickvän, “Otsu”, riktigt irriterande. Nästan på den nivån att man önskar att hon bara dumpas stenhårt och inte mer syns. Dock är filmen knappt godkänd, men återigen är DVD-utgåvan skit.

Rashomon är egentligen inte en riktig samurajfilm. Det är snarare en dramafilm med något svärd som knappt används. Filmen är även den med Mifune i huvudrollen, fast det som skiljer den mot de ovan är att denna är regisserad av Akira Kurosawa. Jag trodde då att det här kommer att vara en magiskt bra film för den har nästan 8 på imdb. Filmen handlar om tre män som i ett regn möts under ett hustak. Där berättar de den historia om en våldtagen kvinna och hur hennes man blev mördad. Tyvärr spelar skådespelarna över och tvisten i handlingen känns väldigt lika twistande som en stelbensopererad. Inte minst om man jämför med dagens filmer. Det märks helt enkelt att den har 50-60 år på nacken, fast det är en bra film med tanke på att den till och från väckte lite uppmärksamhet hos mig.

Jag återkommer med fler filmer när de är genomgluttade :-)

Japans Historia

Något jag gjorde för lite mer än sex år sedan var att jag studerade japanska och då “ingick” det även kurser inom japansk historia, kultur, politik med mera. Jag fick för mig att läsa detta eftersom jag tyckte japanska var riktigt kul på gymnasienivå och det blev en naturlig fortsättning. Resultatet i slutändan blev dock en överdos av japanska.

Nu ska jag dock åka till Japan på semester inom en överskådlig framtid och eftersom jag släpat mig igenom ett år med CSN-skulder så ska jag väl ha lite utväxling av den tiden? Min plan är att börja med att läsa om Japans historia så jag har det färskt när jag läser guideböcker. Sedan kryddas det med samurajfilmer så man får en känsla av att uppleva historian.

Min lärobok i japansk historia var “A history of Japan” och den mindes jag som ett bra komplement till föreläsningarna. Jag ville dock inte gräva ned mig i den igen för jag såg att det hade kommit en ny pocket som heter “Japans historia” och det hade ju varit schyst om det kommit en bra bok på Svenska! Det blev ett klick och en bok hem.

Boken sträcker sig från tiden då japaner inte ens åt ris (faktum är att de var sist i hela Asien med det påhittet) och fram till våra dagar då det japanska ekonomiska underet hamnat i koma. Det är alltså väldigt mycket som ska klämmas in på mindre än 350 sidor. Jag förstår att det är svårt för författarna att avgöra hur pass mycket man ska fördjupa sig och det löses genom att bara glida lite ytligt på allt. Summan blir då att boken känns som att den behöver kompletteras med schysta föreläsningar.

Det är nog för att jag studerade det här och för att jag förde anteckningar som gjorde att jag inte tyckte att boken var rörig. De som inte har läst något om Japans historia innan denna bok kommer däremot att tycka att den är just rörig. Jag undrar även varför det roliga med Japansk historia är borta. Japan har en historia som nog bara kan matchas av den kinesiska. Det är nämligen hela tiden intensiva århundraden där det hela tiden sker något större krig, hot, internpolitik, nya religioner och så vidare. Det är dessutom mängder av historiska personer som gjort avtryck och en skillnad. Inget av allt detta spännande fördjupas man som läsare i, utan det nämns nästan bara med ett namn och så vidare till nästa grej.

Min lärobok som jag hade var lika ytlig som denna och därför krävs det att man antingen letar upp en bättre bok om Japans historia än de två jag läst eller att man har ett genuint intresse och plöjer flera av dem, letar upp viktiga personer på Wikipedia, för att få böckerna kompletterande och alla de små detaljer som gör historia levande.

Nu ska jag ge mig på TV-serien Shogun och lite samuarjfilmer som berättar och livar upp den japanska historian. Det här var en bra uppfräschning, men det var inte den ultimata boken om Japans historia. Det är en ytterst klassisk historiabok som av någon konstig anledning hamnat i ett pocketfodral.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Finns typ ingen annan bok om Japans historia på svenska
  • Kul att få läsa om det igen
  • Billig i pocketformat
Tre minus:
  • Ganska tråkig
  • Missar det roliga med historia
  • Ytterst ytlig och behöver kompletteras
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Japans historia är kul att läsa om. Synd bara att boken inte var kul.

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑