13 dygn i rymden efter 14 år på jorden

13 dygn i rymden efter 14 år på jorden

Christer Fuglesang har fått publicerat en dagbok från hans rymdresa, som gick av stapeln i december 9:e till den 22:a, 2006. Genom allt Star Trek-tittande har jag blivit mer och mer intresserad av ”rymden” och när man då kan läsa på om svensk rymdhistoria (som består till stor del av honom) så ville jag naturligtvis det.

Fuglesang verkar vara en mycket sympatisk man. Han är dock lite stereotyp av en forskare (lite torr, älskar alla, gått på KTH och kommer alltid älska KTH) och man märker att han brinner för det han gör. Det lyser naturligtvis igenom hela boken och man njuter av att någon är så intresserad av partikelfysik. Men hur halkade han då in på att bli astronaut?

Boken berättar två historier. Den ena är om hur han hamnade i positionen för att bli astronaut och den andra berättar om hans tretton dagar i rymden. Den historien om hur han blev astronaut innehåller en lång historia om frustration. Han får (falska) förhoppningar om att få skickas upp i rymden och sedan så blir han inte vald, andra kommer före i kön och Christer kan inte göra ett skit. Han gnetar dock på och släpper inte sitt mål…

Sedan har vi den andra historien om hur fantastiskt det är i rymden och hur roligt det är. Han tar även upp roliga anekdoter så som att han ville ha upp renkött i rymden. Nu var problemet att det här var runt jul och det var inte helt okej att äta upp Rudolf. Det här blev så pass illa att det här kom upp ambassadörsnivå innan han fick nöja sig med älgkött. Han berättar även om att det är ruskigt jobbigt att bygga björn då det inte finns någon gravitation som gör jobbet åt honom.

Boken är som sagt mycket trevlig och det är nutida (svensk) historia. Det kommer förhoppningsvis att bli allmänbildning att kunna delar om Fuglesangs resa och man kan hoppas att det inspirerar fler till att hålla på med vetenskap.

Problem med boken finns och framförallt är det alla detaljer om rymdfärjan och rymdstationen. Det finns en beskrivning längst bak, men den är rörig. Sedan, om jag ska vara helt ärlig, trodde jag det var lite coolare att vara i rymden (men det är nog snarare bra att jag tas ned på jorden igen).

Jag tycker man kan springa till biblioteket och låna boken. Den är nog inget jag kommer att läsa två gånger, men däremot är jag glad att ha läst den och fått en trevlig och nyanserad bild av att vara i rymden.

Sammanfattning
Köpvärd: Ja
Riktpris: 150 SEK
Kommentar: Jag gillar det!

Arn – Tempelriddaren

Som ni säkert vet så gillar jag Arn-böckerna. Jag tycker inte det är speciellt jobbigt med en karaktär som kan allt och som tänker långsiktigt, vilket vissa andra anser vara jobbigt. Filmen om Arn har fått ett svagt mottagande, men den var ändå tippad en trea på Filmtipset för mig. Tyvärr hade filmtipset fel i detta fall, det här var en svag tvåa.

Filmen, som ändå är över två timmar, springer igenom en och en halv bok i alldeles för högt tempo. Man får inte någon känsla för vad som händer, utan tänk er att det är som att försöka följa en tv-serie, men bara se summeringen i början av varje avsnitt lite snabbt. Det blir inte bra.

Nu hängde jag i och för sig med för att jag plöjt böckerna nyligen så jag störde mig mer på andra saker så som att varje mening började med ”ARN!” eller att musiken kom in så fort det var en lugn stund och den röjde undan all känsla p.g.a. att den riktigt dålig.

För att den här filmen skulle varit bra så skulle de även ändrat på så att:

  • Alla böner skulle vara på latin och textas på svenska (känts mindre töntigt).
  • Dragit ner på berättartempot och fördjupat bakgrundshistorien för att få den bättre. Tyvärr tror jag regissören är för dålig för att klara av det.
  • Borgen Arnäs inte ser ut som ett scoutläger, som den gör nu.
  • Man förstår hur socialt handikappad Arn är efter livet som munk och vad han faktiskt lärde sig i kloster.
  • Berättarrösten borde varit textad.
  • Haft mer bitar om hur man snackade med varandra. Brosa i boken framstår som en härlig snubbe, men i filmen är han mer åt hård och butter-hållet.

Vad var då bra med Arnfilmen? Jo, fotot är snyggt och faktum är att alla scener som utspelar sig i det heliga landet är riktigt bra. Där kommer skådespelarnas kvalitéer ut och man försöker inte stressa de scenerna. Tyckte Joakim Nätterqvist var bra som Arn och Sofia Helin var också bra (fast klippningen med henne gjordes dåligt).

För att sammanfatta de 100kr som gick till SF så citerar jag en tuff kille efter filmen: ”Det kändes som världens längsta siesta”. Nästa en och en halv bok kan tyvärr bli en riktig kalkon om de inte tar åt sig av kritiken så jag hoppas de läser det här. :-)

Sammanfattning
Köpvärd: No way
Riktpris: 130 SEK
Kommentar: Skräp. Läs böckerna!