TaggJohn Woo

Stranglehold [PS3/PC]

Sedan gymnasiet har jag varit intresserad av film från Hongkong. Jackie Chan var egentligen den första som skapade ett intresse, men ganska snabbt gick det utför och då fastnade jag i genren ”gun play”. Regissörkungen i Hongkong inom detta område heter John Woo och i bagaget har han mängder av filmer som bara går ut på att de skjuter på varandra. Kronjuvelerna han har gjort i USA är ”Mission Impossible 2” och ”Face Off”. I Hongkong är dels ”The Killer” samt huvudobjektet i den här recensionen, ”Hardboild”.

Vi börjar med en härlig trailer till Hardboild:

Om ni nu såg trailern fattar ni att det är en polis som ska hämnas och det är enorma mängder pangpang. Jag hade faktiskt inte tänkt ta upp det mycket mer än så, för jag tycker du ska se den och bli överraskad! Anledningen till att jag då tog upp den här filmen är för att spelet Stranglehold bygger vidare på den här filmen och special edition av spelet i USA inkluderade även filmen!

Trailer tilll spelet är följande härlighet:

Det här spelet kom under slutet av 2007 och var bland spelhuset Midways sista spel innan man tog ner skylten. Det bör dock inte förvåna någon för det är konstigt att man tyckte att det finns en tillräckligt stor marknad för ett spel som är baserat på en Hongkongfilm från 1992, även om det är en av Hongkongs mest kända filmer.

Det Midway har gjort är att man kokat ihop en följdhistoria som bygger på att huvudpersonen Tequila (Chow Yun-Fat) ska rädda sin dotter som han har med en kvinna som han inte längre träffar. Det är med andra ord en ren och skär hämndhistoria som du får stå ut med i sex till åtta timmar. Det är dock inte historien som gör det här spelet intressant utan samarbetet med John Woo.

Pangpang personifierad!!!

Tyvärr har John Woo inte varit och petat på hur man bygger upp en stämning i ett digitalt medium. Faktum är att man sumpar allt det som Unchartedserien gör så bra och man har istället bara fokuserat på pangandet. Det jag hade velat se är en bättre historia, lite mer linjärt spelande och färre öppna ytor där du ska förstöra allt. Det är nämligen så hela spelet igenom och upprepas lite till absurdum.

Man har inkluderat alla filmeffekter som John Woo brukar ha i sina filmer. Det innebär att du ibland ser lite duvor och huvuddelen av allt skjutande sker i slow motion. Det man har gjort är att man skickar spelaren till en stor yta och sedan öser in fiender som du tar hand om en efter en i slow motion. Det blir verkligen enahanda och man har glömt att man precis som i film behöver variation och tempot får inte konstant vara maxat, utan får slå maxtempo högst 2-3 gånger under en hel upplevelse.

Jag köpte det här spelet först till PC och styrningen är inte alls lika trevlig som till konsol. Främst eftersom spelet i huvudsakligen är i tredje person. Spelade dock klart det på PS3 och rekommenderar det egentligen bara till konsol, om du tycker att det är värt att lägga ner tid på ett spel, vars enda stora behållning är om man undrar vad som hände efter Hardboild.

Skutt och pang!

Ska man titta på lite positiva saker så blir spelets banor bättre med tiden och det känns verkligen som om Midway började på bana ett och sedan gjorde man bana två och så vidare. Sista banorna har ett annat flyt, mer variation och här är nog problemet med hela spelet. Det räcker inte för man är redan less på allt när man väl märker att banorna blir bättre. Sedan 2007 var det coolt att du kunde skjuta sönder nästan allt… men det är det inte idag.

Jag har klagat på att Uncharted är linjärt. Det här är också lika rakt som en löparbana på 100 meter. Jag ska dock inte klaga mer. Det var kul att ha det avklarat, även om jag undrar var jag ska dumpa två kopior av ett spel jag inte kommer röra igen. Vill du ha det är det bara att skriva en kommentar här på bloggen!

Så för att summera ihop allt är spelet alltså ett actionspel där du kan skjuta sönder allt och du skjuter fienden huvudsakligen i slow motion. Du hittar det garanterat i reabackarna för under hundringen och ja, det är väl kul de första fyra timmarna innan man tröttnat på hela upplägget. Så, har du spelat allt du har i hyllan kan du nog skaffa det här och lukta lite på det, eller så ser du Hardboild istället som är klart mycket mer underhållande än Stranglehold.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Kul initiativ
  • Skjutarbiten fungerar bra
  • Rösteskådespelandet
Tre minus:
  • Potential man inte utnyttjat
  • Upprepande och linjärt
  • Att det inte finns tempoväxlingar
Köpvärd: Hyr det
Riktpris: 50-100 SEK
Kommentar: Hongkongaction i spel är vi inte bordskämda med, tyvärr. Synd bara att det inte blir bättre när vi väl då får det.

Police Story (Ging chat goo si)

Police_story_coverart

Att skriva om sin favoritfilm är ohyggligt svårt. Jag har faktiskt försökt några gånger, men aldrig lyckats beskriva filmen på ett sätt som gör den rättvisa. Den här filmen, är självklart gjord i Hongkong, med stuntmanskungen Jackie Chan i huvudrollen och den är gjord under Jackies karriärstopp. Det här är för övrigt ingen recension, det här är en hyllning för jag bara älskar den här filmen!

Om vi tittar lite historiskt på filmen ska vi börja att Jackie Chan hade för ändra gången försökt lanseras sig på den amerikanska marknaden. Första gången var det med den sunkiga filmen ”Battle Creek Brawl” där han spelade mot någon skådespelerska som började sin karriär med en porrversion av Alice i underlandet. Andra gången så var det en hårdkokt snutfilm som heter ”The Protector”. Den blev inte bra nog och Jackie var besviken på att den inte blev gjort på hans karakteristiska sätt, nämligen oändligt många tagningar tills en scen håller en tillräckligt bra klass. Sägs att en badmintonscen i filmen ”Dragon Lord” togs om över 1 000 gånger innan han blev nöjd, vilket inte var ett alternativ i Hollywood! Innan ”The Protector” släpptes i Hongkong så spelade Jackie in några fler scener, fixade till de värsta bitarna och gjorde så den faktiskt kunde släppas. För att ta revansch och visa världen hur man gör en polisfilm så gjorde han då den här!

Filmen handlar om ”Ka Kui Chan” (dubbat kallad ”Kevin”), en framstående polis som är i sina bästa år och han spelas naturligtvis av Jackie Chan. Den här dagen ska hans polisgrupp fånga in ett gäng knarksmugglare som ska föra knarket vidare i nästa led. Polisen infiltrerar sig överallt och nu ska det bara göras ett tillslag, men tyvärr går det lite snett och det utbryter kalabalik.

Köra bil genom "shanty town"!

Köra bil genom "shanty town"!

Kalabaliken varar i 10 minuter och då ser man helt galna stunt så som att köra bil genom en kåkstad, hålla i ett paraply som hakats fast i en buss och glida i sneakers efter den, senare hänga i paraplyt medan bussen tar en snäv kurva och dessutom får mötande trafik och efter bussen är det löpning ner för en djävulskt brant backe. Nu har Ka Kui blivit dagens hjälte och får som uppföljningsuppdrag att skydda ett kvinnligt vittne. Det gillar inte riktigt hans flickvän ”May”, som spelas av ”Maggie Cheung” (känd från wuxiafilmen ”Hero” och dramafilmen ”In the mood for love”).

Härlig kurva!

Härlig kurva!

Att vara Jackie Chans flickvän på film innebär alltid smärta. Maggie ”orkade” bara vara med i de tre första filmerna och i den här filmen så är det klassiska mopedstunt som hon måste utföra. Mopeden stegrar, hon ramlar av den och så vidare. Senare i filmen måste hon flyga ner för trappor och lite liknande grejer. I uppföljningsfilmerna är det självklart anspelning på mopedstuntet.

Efter skyddandet av vittnet fortsätter filmen i samma höga tempo där stunttrick som aldrig skådats förut, kombineras med ostig slapstick-humor och en viss samhällskritik. Samhällskritiken bygger på att polischeferna aldrig tar några personliga risker, utan att de skickar ut sin personal utan en tanke på deras säkerhet. I Hongkong har alla poliser ett tjänstevapen och kampsport är inget som aktivt används. En pistol är ju självklart mer effektiv än kampsport för Hongkongpolisen och det har givit upphov till att polisfilmer från Hongkong innehåller väldigt mycket skottlossningsscener. Jackie försökte med Police Story-filmen bryta detta mönster och lyckas med att blanda in kampsport på ett realistiskt sätt, men utan att få den att kännas lika stel som Bruce Lee-filmer. Några år senare än Police Story, 1989 närmare bestämt, så kom ”The Killer” med ”Chow Yun Fat” och regisserad av ”John Woo” och satte en ny standard när det gäller skottlossningsscener.

Lite annan kul information om Police Story är att de flesta stuntscener i den här filmen har med glas att göra. Det är alltifrån att man får slag på huvudet så det flyger in i skyltfönster till att en stackare hamnar på en motorcykel och körs igenom en lång rad av glas. Av de ca 100+ Hongkong-action jag har sett så har jag aldrig sett så mycket glas. Sedan sägs det även att man sällan använde ”stuntglas”. Det gör mycket mindre ont med den typen och mindre risk för att skära sig. I det här fallet så hade man ofta en annan typ av glas som är mer åt det riktiga hållet än den mesigare varianten, naturligtvis för tittarnas skull. Som tack för detta kallades filmen av stuntmännen för ”Glass story”.

På tal om namnet så har även det en kul historia. Jackie Chan hade till 1985 då filmen gjordes blivit Asiens största filmstjärna och i Hongkong så brukade man kopiera alla stora grejer och lika så i filmindustrin. Om man hörde att en film skulle heta något med ”Drunken Master”, så gjorde man något som kanske hette ”Drunken Monkey”. Väldigt många filmer blev helt enkelt rena kopieringar och lanserades kanske till och med innan originalet. Ju större stjärna man är, desto större risk är det för detta. Jackie Chan satte då en titel som skulle vara så intetsägande att man inte skulle veta vad den handlade om. En piratfilm som Jackie hade gjort något år innan hette ”Project A”, vilket verkligen var en intetsägande titel.

Nu blev filmen en så pass stor succé att man gjorde fyra uppföljare på den och även två olika spin off-filmer (beroende på hur man räknar ”Crime Story”). Jag kommer att skriva om dem med tiden, så oroa er inte! Filmens stora succé gjorde också att polisen i Hongkong fick en större del ansökande och man passade på att utnyttja det positiva läget med Jackie, så han fick bli omslagspojke och signaturmelodin till filmen som Jackie sjunger, blev signaturmelodin till polisens rekryteringskampanjer.

Jackie Chan har gjort en hel drös med farliga stunt i sin karriär, men det finns ett i den här filmen som är i en klass för sig. Det har han aldrig lyckats slå, för det skulle troligtvis kosta honom livet i så fall. Det var att han på en påle glider flera våningar ner i full fart och elektriciteten bara smäller kring honom och så dunkar han i marken med en mellanlandning på ett skjul som faller ihop (och som ska dämpa det hela). Tror faktiskt att jag aldrig kommer få se ett riktigt stunt på den nivån igen. Jackie lyckades få andra gradens brännskador på händerna och låren, samt någon ryggskada och fick dessutom sitt bäcken ur led.

Jackie är där i mitten!

Jackie är där i mitten!

Ska vi dra sista lilla kommentaren så gjorde faktiskt inte Jackie alla sina stunttrick själv i den här filmen. Det finns en redan nämnd sekvens i en slagsmålsscen då hans huvudfigur kör med en motorcykel in i ett långt skyltfönster med en skurk på fronten. Det var ”Blackie Ko” som gjorde det istället för Jackie p.g.a. risken att bli sönderskuren och då förseningarna som hade kunnat inträffa efteråt. Sekvensen är imponerande och har även ha kopierats i filmen ”Rapid Fire” med ”Brandon Lee”. Tyvärr så efter många år och en hel drös av actionfilm bakom sig så gick Blackie Ko bort 2003 p.g.a. blodförgiftning.

Faktiskt inte Jackie på bilden!

Faktiskt inte Jackie på bilden!

Hela filmen håller ett riktigt högt tempo och det är egentligen bara en liten bit på 10 minuter som folk brukar anse vara jättelång och seg. Det är för att filmen samlar kraft inför slutet. Man blir nämligen konstant matad med action och andra händelser och när den då filmen blir lite mer manustung tycker en tittare att den blir seg. Något annat som är värt att ta upp är att filmen är dubbad, oavsett språk som du väljer. Nämligen så att i Hongkong kunde de inte på den här tiden få tillräckligt bra ljudkvalité så man dubbade alla filmer efteråt. De gjord även att man kunde ändra manuset om det behövdes på slutet, så tänk inte på att läppsynkroniseringen inte alltid är i fas. Jag kan dock säga att eftersom jag inte visste om det tänkte jag inte på det de fyra första gångerna jag såg den med kantonesiskt tal.

Som du säkert redan märkt så älskar jag den här filmen totalt och jag tror alla mina vänner har fått se den, eller i vart fall en bit av den. De flesta har även tyckt om den och det kommer säkerligen du också att göra. Det finns olika DVD-utgåvor (inget på Blu-ray än) och jag rekommenderar den från Hong Kong Legends eller Dragon Dynasty. Då får man även med ett kommentatorspår av den största västerländska Hongkongfilmsnörden, ”Bey Logan”.

Så, vad väntar du på? Den här Hongkongfilmen ska du verkligen se!

Sammanfattning
Köpvärd: Självklart!
Riktpris: 150 SEK
Kommentar: Min favoritfilm, alla kategorier!

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑