TaggBattlefield: Bad Company

Call of Duty IV: Modern Warfare [PC]

Vissa spel köps bara för att gamern ska spela multiplayer. Jag, som dock inte riktigt orkar ge ett spel den tiden som krävs för att multiplayer skall bli skoj, vill egentligen bara spela singleplayer. Då straffar det tyvärr att sätta sig med ett spel som Call of Duty. Det är nämligen byggt för att du ska skicka in lite digitalt bly i polarna över en fiberlina.

I Call of Duty (COD4) spelar man som två marinsoldater, dock ej samtidigt, som i en relativ snar framtid ska ta knäcken på någon organisation som har tillgång till ryska kärnvapen. Det är lika ointressant som det låter och ett parti bingolotto med Loket är ärligt talat mer upphetsande. Inte minst då färgfemman som var i en klass för sig. COD4 liknar Battlefield: Bad Company och Bad Company orkade jag inte klara, så hur kommer det sig då att jag orkade spela igenom det här?

Först och främst spelade jag spelet på PC. Jag tycker fortfarande att det är ett under att folk spelar FPS med handkontroller för det är verkligen inte kul. Styrningen med handkontroll blir som att kontrollera ett stressat fyllo i tvångströja. Nackdelen med att spela på PC är alla dessa oförutsägbara krascher av spelet och COD4 är ordentligt buggigt. Sedan om man ska lämna plattformsjiddret så har det här, till skillnad från Bad Company, varierande uppdrag och miljöer. Det känns lite om att man är skadad eftersom man tillhör MTV-generationen, men ett spel som är exakt samma miljöer i timmar är inte speciellt kul. COD4 är dock varierande och inte minst kort så det tar slut fort.

Skarpt läge...

Speltiden är på cirka sex timmar så jag hann faktiskt aldrig tröttna. Många gamers tycker spel ska snitta på 12 timmar, men personligen har jag aldrig sett tjusningen i det. Det blir bara för långt för att man ska orka spela igenom det och risken för att det blir enkelspårigt är stor.

Hur som helst, som marinsoldat kommer du få göra det mesta. Det är standardgrejer som att skjuta ner helikoptrar, springa i ryska skogar, leka sniper men även borda en båt och lite annat som varierar det hela. Variationen kompenserar mer än väl för allt som faktiskt är sämre än i Bad Company. Grafiken och inte minst ljudet är bättre i Bad Company. Det är en annan känsla, annat tryck i Bad Company. Sedan kan man skjuta sönder det mesta i Bad Company, vilket aldrig händer i COD4. Faktum är att i COD4 lämnar man lika lite spår efter sig som en silverfisk gör i ett badrum om natten, medan Bad Company mer är på nivå ”definitionen av förstörelse”. Kille och dessutom född på 80-talet så gillar jag förstörelse i spel!

Smäller på bra!

Spelkänslan är dock densamma i de båda spelen och COD4 känns verkligen flytande och realistiskt. Realismen är något som kändes väldigt påtaglig. Det känns på många sätt som ett krig, även om berättelsen förtar en del av känslan. Att finna nöje i realistiska krigssimulationer, är det okej? Manuset i COD4 är så B-filmsinspirerat att spelets realism till viss del försvinner, men när man skjuter ner vågor av fiender på ett realistiskt sätt så undrar man. Man får se det som så att människor alltid behövt löpa ut för sina aggressioner och i dagens stela samhälle blir det utlopp genom kampsport, dataspel och videovåld. Hur som helst hoppas jag att inga under 14 spelar spelet, även om de garanterat sett värre saker.

Om man ska summera COD4 kan man säga att produktionen är hyfsad, variationen i upplägget är drivkraften och att man måste vara intresserad av multiplayer för att ens köpa det. Uppföljaren har dock kommit förra hösten så multiplayer i det här har nog dött inom kort, men jag kommer inte skaffa uppföljaren. Det här räckte och uppfyllde min COD-dos i mitt liv. Däremot är jag klart nyfiken på nya Bad Company…

Sammanfattning
Tre plus:
  • Kort
  • Varierande
  • Överlag bra produktion
Tre minus:
  • Korkande fiender
  • Liten frihet
  • Kunde varit så mycket bättre
Köpvärd: Låna av någon…
Riktpris: 200 SEK
Kommentar: Krigsspel i förstaperson som vars singleplayerdel inte lämnar något speciellt bestående. Låt det passera och köp uppföljaren eller nya Battlefield istället om det är multiplayer du siktar på.

Tre spel jag aldrig klarade

Det finns en del spel man inte känner att de är roliga nog för att spela igenom. Oftast försöker jag att inte sluta spela när jag bara har lite kvar för jag det är så skönt att kunna kryssa av att jag tagit del av upplevelsen till slutet. Hur som helst, är det timmar kvar så är jag inte lika sugen. Jag har listat några som jag inte spelade klart…

Battlefield: Bad Company

Jag trodde det här svenskutvecklare spelet skulle vara som ”Kellys hjältar” då PR-arbetet hade sagt att det skulle vara lite humoristiskt. Jag inser ganska snabbt att jag har väldigt fel för det här knappast något du bara kan springa rakt emot fienden, utan FPS:et är väldigt realistiskt.

Spelet handlar om att du är en dumming som får vara kanonmat och har på så vis en chans att slippa ta ditt straff. Du hamnar i ett gäng som är på samma sätt. Plötsligt så börjar man även hitta massa tyskt guld och nu vill du ha det här. Så inte bara överleva, utan man ska även bli girig. Härlig kombo!

Mycket av spelet bygger på att du går runt fienden, cirkulerar runt och plockar dem en och en. Det är alltså inte Kellys Hjältar! Sedan för att driva fram berättelsen har man lite mellansekvenser där två av dina kompanjoner kör sten, sax, påse. Oj vad humoristiskt! Sedan brukar det även vara lite charmigt smöriga kommentarer till kvinnan som ger ditt gäng kanonmatsuppdragen.

Det var lite kul och så, men saknade historien som får dig att vara klistrad. Det finns dock en del faktorer som är värda att nämna och en av del är den helt fantastiska grafiken och en ljudproduktion som jag nog inte hört i något annat spel. Jag är verkligen imponerad av detta och den tekniska prestationen. Synd bara att man inte byggt in en starkare berättelse.

Sedan måste jag klanka ner på att jag verkligen avskyr att spela FPS på konsol med handkontroll. Det förstör hela känslan för man saknar all form av precision. Efter det här spelet kom mitt beslut att jag inte spelar FPS på konsol. Det gäller även konsolexklusiva FPS så som Killzone 2 där jag har spelat några timmar och där är produktionen ännu större och tyngre än Bad Company. Men där har man byggt in en historia som är så löjlig att den får Battlefield Earth att framstå som bra så suget finns inte att tjafsa med handkontrollen. Nej, det blir bara PC i framtiden för FPS!

Det har kommit en uppföljare till Bad Company, men eftersom jag bara spelade det här två timmar och kom till stället att jag nästan klarade andra banan så är jag verkligen inte sugen, även om det släppts till PC. Dices kunnande och Starbreezes berättande hade nog varit en perfekt kombo i framtiden!

Virtua Tennis 3

Jag är i vanliga fall ett stort fan av tennisspel. Jag har kontant haft svårt med att få tråkigt av tennisspel under 8-12 timmar, men det här spelet lyckades! Det lyckades inte ens mediokra Pocket Tennis till Neo Geo Pocket Color. Problemet med det här spelet är att det är lite av tennisens Assassin’s Creed 1! Upprepande är bara förnamnet och man hade kunnat tro man spelade en djävulskt repad blu-ray-skiva som hoppade tillbaka. Tyvärr fungerar inte Blu-Ray på samma sätt som musik-CD-skivor…

Att spelet är upprepande är naturligtvis självklart. Tennis är upprepande i sin natur, men genom varierande och svårt spel får man det underhållande. Att då spela ett tennisspel kräver att datormotståndaren spelar på ett sådant vis att man får variationen samt att man kan döda bollarna på ett realistiskt och effektivt sätt. Självklart har Virtua Tennis 3 misslyckats med detta i mitt tycke och genom det känner man verkligen inte av tenniskänslan.

Sedan för att lira det här så ska man ge sig ut på någon karriär och det är ärligt talat svårt att förklara hur man kan ”fucka upp” något så här hårt. Det är segt, tråkigt och man måste köra en  massa förbannade minispel för att få gubben att bli bättre. Jag vill inte spela ett RPG, jag vill spela ett tennisspel!

Jag spelade det i fem timmar och har inte rört det sedan dess. Jag har en säsong avverkad och jag har ångest över att jag sålde Top Spin till min Xbox. Man kanske borde spana in uppföljaren till Top Spin? Någon som vet?

Bioshock

Jag är faktiskt inte ensam om att inte gilla Bioshock, även om det är som att svära i spelkyrkan. Det började dock jävlas med mig genom att jag var tvungen att patcha upp det, för jag spelade det på PC. FPS, som jag redan sagt, ska spelas med mus och tangentbord. Jag spelade det i ca två timmar och var ärligt talat inte speciellt intresserad av att fortsätta.

Spelet är snyggt och ramar in en historia på ett bra sätt. Man introduceras på ett skönt sätt och det verkar faktiskt som att spelet kommer bli bra. Storyn är det många verkligen gillar och det gör jag med, till viss grad. Jag hade velat att spelet tog tag i dig mer så som Uncharted 2 och tvingar dig igenom en massa filmer så det hade känts mer som en film.

Lite mer negativa saker är att man tyvärr lagt in massor av onödigt krafs. Att lägga in minispel för att man ska få billigare priser i en maskin där du köper ammo är så korkat eftersom man tappar tempo. Sedan har man även trollat fram en konstig vapenarsenal i kombination med någon slags drogmagi som gör att du måste skjuta dem med magin och klubba ner fienden.

Nej, det här var verkligen in min melodi och det är synd. Jag trodde verkligen att jag skulle gilla det här efter alla extrema hyllningar det fick. Ni kan läsa lite mer nedrackande om spelet här fast då är det på engelska. :-)

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑