Taggwuxia

Iron Monkey (Siu nin Wong Fei Hung ji: Tit Ma Lau)

Iron-monkey-cover-art

Det finns en massa wuxia-filmer från Hongkong och de flesta är riktigt dåliga, men så finns det även vissa speciella filmer. En av dessa är definitivt Iron Monkey. Det är en film från början av nittiotalet med ett tema som påminner om en viss brittisk hjälte som gömde i en skog och tog från de rika och gav till de fattiga. Ni kanske kan gissa vem?

Iron Monkey handlar om en doktor som har en alternativ identitet som ”Iron Monkey”. Som Iron Monkey tar han från de rika och ger till de fattiga och på frågan om det här känns som en kinesisk Robin Hood är svaret ”Självklart!”. Det här är nämligen en kinesisk Robin Hood-rulle, men istället för att gömma sig i skogen är han maskerad och kan därför ha en sjukmottagning utan några som helst problem. Varför tänkte inte Robin på det?

Iron Monkey blir med tiden ett stort problem för provinsherren och han vill därför fånga in Iron Monkey. Genom en rad incidenter ska Wong Kei-Ying (som spelas av Donnie Yen) fånga in honom. Wong Kei-Ying är en kinesisk historisk person som var kung fu-mästare. Han ingick i en grupp som kallas för ”de tio tigrarna från Canton” och de sägs ha varit helt fantastiskt duktiga slagsmålskämpar. Wong Kei-Ying får ett barn med en kvinna som enligt legenden dog i barnafödseln av ”Tigern efter de tio tigrarna från Canton”, nämligen Wong Fei-Hung.

iron-monkey-slagsmal

Ett av alla slagsmål ... Riktigt snyggt!

Wong Fei-Hung porträtteras hur ofta som helst i Kina och det finns ett oändligt antal filmer om honom. Inget av det som berättas i de filmerna brukar vara sant och lika så är det i det här fallet, men det bryr man sig inte om som tittare. Tyvärr är manuset alltså sunkigt, om man ska vara helt ärlig. Det gör dock inget för en wuxia-film ser man bara p.g.a. häftiga scener när de slåss på ett övernaturligt sätt.

Filmen tog flertal månader att spela in, vilket varken är eller var standard i Hongkong, men regissören Yuen Woo-ping brukar alltid kunna få till en budget som låter honom få hålla på längre. Han behöver även den extra tiden, eftersom han kräver så enormt mycket av skådespelarna under actionscenerna. Yuen Woo-ping har en fantastisk karriär och det går att nämna massor av filmer som han varit med och gjort. Han har dock specialiserat sig på främst actionsekvenser och ligger bakom slagsmål i filmer som Crouching Tiger, Hidden Dragon och The Matrix. Det som gör honom så populär är dels att han lyckats kapitalisera på kvalité samt att han han älskar att filma är detaljer som att någon sparkar en pall och så snurrar pallen flera varv och landar elegant.

Det finns ett barn i filmen som spelar Wong Fei-Hung. Det brukar aldrig vara något positivt, men den här filmen spelas barnet av Tsang Sze-Man som är enormt duktig och Yuen Woo-ping har regisserat henne grymt bra. Det blir aldrig så det känns överdrivet när en tolvårig, spinkig kinesiska klipper till en fullvuxen människa. Att hon dessutom spelar en lillkille märker man inte heller av. Hon ser faktiskt manlig ut.

iron-monkey-skurken

Välspelad skurk!

Något som självklart är häftigt och gör den här filmen sevärd är alla slagsmålssekvenser. Den är faktiskt packad med en hel uppsjö av dem och det är mycket flygande, olika kung fu-stilar (ormen och tranan osv) så variationen är god. Det är aldrig samma typer av rörelser (utom vissa coola och utmärkande) och det levereras i ett högt tempo. Något jag lade märke till efter tredje gången jag såg filmen (är uppe i fem, sex gånger nu) var hur man hela tiden trappar upp slagsmålen och ser till att tempot är högt. Först slåss de sämsta, sedan kommer något bättre och därefter någon ännu bättre. Det leder till att man hela tiden undrar vad som kommer härnäst.

När vi ändå är inne på slagsmålen kan vi behandla alla specialeffekter och alla trådar som används. Dessa har aldrig retuscherats bort för man lyckas hålla belysningen på ett sådant sätt att de inte syns. Man förstår ibland att det sitter en lina, men den syns inte. Nu har de en enorm erfarenhet av det här i Hongkong, men jag imponeras av det varje gång. Nu på senare tid, så som i Crouching Tiger, Hidden Dragon har man dock tagit bort dem digitalt. Kanske därför de nu gör filmer där de kan springa på vatten?

iron-monkey-slutsekvens

Bild från slutfighten!

Budgeten för filmen var på 20 miljoner USD, vilket var högt för en slagsmålsfilm. Det syns, genom att man har byggt upp en hel liten stad på riktigt som troligtvis hade kunnat fungera som boende och man har en fantastisk slutscen. Just den scenen är något som jag faktiskt inte sett i någon av de andra 100 filmerna från Hongkong jag sett.

Om man summerar det hela, bör jag säga är det en vacker film. Det är häftiga färger, vackra kameravinklar och bra skådespeleri. Sedan blir Robin Hood-liknande manus sällan djupa, men det duger och presenterar slagsmålen väl. Jag rekommenderar er att se Hong Kong Legends-utgåvan av filmen (skippa platinum-utgåvan om den kostar mer) och för guds skull, se den inte dubbad för det är ingen behaglig upplevelse.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Slagsmålssekvenserna
  • Tempot
  • Alla små detaljer som Yuen Woo-ping lägger dit
Tre minus:
  • Manuset
  • Musiken
  • Vissa effekter så som studsande stenar och konstigt flygande pilar
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 100 SEK på Ebay
Kommentar: En klassisk Hongkongfilm med bra skådespelare, grymt bra regissör och fantastiska slagsmålsscener.

Police Story (Ging chat goo si)

Police_story_coverart

Att skriva om sin favoritfilm är ohyggligt svårt. Jag har faktiskt försökt några gånger, men aldrig lyckats beskriva filmen på ett sätt som gör den rättvisa. Den här filmen, är självklart gjord i Hongkong, med stuntmanskungen Jackie Chan i huvudrollen och den är gjord under Jackies karriärstopp. Det här är för övrigt ingen recension, det här är en hyllning för jag bara älskar den här filmen!

Om vi tittar lite historiskt på filmen ska vi börja att Jackie Chan hade för ändra gången försökt lanseras sig på den amerikanska marknaden. Första gången var det med den sunkiga filmen ”Battle Creek Brawl” där han spelade mot någon skådespelerska som började sin karriär med en porrversion av Alice i underlandet. Andra gången så var det en hårdkokt snutfilm som heter ”The Protector”. Den blev inte bra nog och Jackie var besviken på att den inte blev gjort på hans karakteristiska sätt, nämligen oändligt många tagningar tills en scen håller en tillräckligt bra klass. Sägs att en badmintonscen i filmen ”Dragon Lord” togs om över 1 000 gånger innan han blev nöjd, vilket inte var ett alternativ i Hollywood! Innan ”The Protector” släpptes i Hongkong så spelade Jackie in några fler scener, fixade till de värsta bitarna och gjorde så den faktiskt kunde släppas. För att ta revansch och visa världen hur man gör en polisfilm så gjorde han då den här!

Filmen handlar om ”Ka Kui Chan” (dubbat kallad ”Kevin”), en framstående polis som är i sina bästa år och han spelas naturligtvis av Jackie Chan. Den här dagen ska hans polisgrupp fånga in ett gäng knarksmugglare som ska föra knarket vidare i nästa led. Polisen infiltrerar sig överallt och nu ska det bara göras ett tillslag, men tyvärr går det lite snett och det utbryter kalabalik.

Köra bil genom "shanty town"!

Köra bil genom "shanty town"!

Kalabaliken varar i 10 minuter och då ser man helt galna stunt så som att köra bil genom en kåkstad, hålla i ett paraply som hakats fast i en buss och glida i sneakers efter den, senare hänga i paraplyt medan bussen tar en snäv kurva och dessutom får mötande trafik och efter bussen är det löpning ner för en djävulskt brant backe. Nu har Ka Kui blivit dagens hjälte och får som uppföljningsuppdrag att skydda ett kvinnligt vittne. Det gillar inte riktigt hans flickvän ”May”, som spelas av ”Maggie Cheung” (känd från wuxiafilmen ”Hero” och dramafilmen ”In the mood for love”).

Härlig kurva!

Härlig kurva!

Att vara Jackie Chans flickvän på film innebär alltid smärta. Maggie ”orkade” bara vara med i de tre första filmerna och i den här filmen så är det klassiska mopedstunt som hon måste utföra. Mopeden stegrar, hon ramlar av den och så vidare. Senare i filmen måste hon flyga ner för trappor och lite liknande grejer. I uppföljningsfilmerna är det självklart anspelning på mopedstuntet.

Efter skyddandet av vittnet fortsätter filmen i samma höga tempo där stunttrick som aldrig skådats förut, kombineras med ostig slapstick-humor och en viss samhällskritik. Samhällskritiken bygger på att polischeferna aldrig tar några personliga risker, utan att de skickar ut sin personal utan en tanke på deras säkerhet. I Hongkong har alla poliser ett tjänstevapen och kampsport är inget som aktivt används. En pistol är ju självklart mer effektiv än kampsport för Hongkongpolisen och det har givit upphov till att polisfilmer från Hongkong innehåller väldigt mycket skottlossningsscener. Jackie försökte med Police Story-filmen bryta detta mönster och lyckas med att blanda in kampsport på ett realistiskt sätt, men utan att få den att kännas lika stel som Bruce Lee-filmer. Några år senare än Police Story, 1989 närmare bestämt, så kom ”The Killer” med ”Chow Yun Fat” och regisserad av ”John Woo” och satte en ny standard när det gäller skottlossningsscener.

Lite annan kul information om Police Story är att de flesta stuntscener i den här filmen har med glas att göra. Det är alltifrån att man får slag på huvudet så det flyger in i skyltfönster till att en stackare hamnar på en motorcykel och körs igenom en lång rad av glas. Av de ca 100+ Hongkong-action jag har sett så har jag aldrig sett så mycket glas. Sedan sägs det även att man sällan använde ”stuntglas”. Det gör mycket mindre ont med den typen och mindre risk för att skära sig. I det här fallet så hade man ofta en annan typ av glas som är mer åt det riktiga hållet än den mesigare varianten, naturligtvis för tittarnas skull. Som tack för detta kallades filmen av stuntmännen för ”Glass story”.

På tal om namnet så har även det en kul historia. Jackie Chan hade till 1985 då filmen gjordes blivit Asiens största filmstjärna och i Hongkong så brukade man kopiera alla stora grejer och lika så i filmindustrin. Om man hörde att en film skulle heta något med ”Drunken Master”, så gjorde man något som kanske hette ”Drunken Monkey”. Väldigt många filmer blev helt enkelt rena kopieringar och lanserades kanske till och med innan originalet. Ju större stjärna man är, desto större risk är det för detta. Jackie Chan satte då en titel som skulle vara så intetsägande att man inte skulle veta vad den handlade om. En piratfilm som Jackie hade gjort något år innan hette ”Project A”, vilket verkligen var en intetsägande titel.

Nu blev filmen en så pass stor succé att man gjorde fyra uppföljare på den och även två olika spin off-filmer (beroende på hur man räknar ”Crime Story”). Jag kommer att skriva om dem med tiden, så oroa er inte! Filmens stora succé gjorde också att polisen i Hongkong fick en större del ansökande och man passade på att utnyttja det positiva läget med Jackie, så han fick bli omslagspojke och signaturmelodin till filmen som Jackie sjunger, blev signaturmelodin till polisens rekryteringskampanjer.

Jackie Chan har gjort en hel drös med farliga stunt i sin karriär, men det finns ett i den här filmen som är i en klass för sig. Det har han aldrig lyckats slå, för det skulle troligtvis kosta honom livet i så fall. Det var att han på en påle glider flera våningar ner i full fart och elektriciteten bara smäller kring honom och så dunkar han i marken med en mellanlandning på ett skjul som faller ihop (och som ska dämpa det hela). Tror faktiskt att jag aldrig kommer få se ett riktigt stunt på den nivån igen. Jackie lyckades få andra gradens brännskador på händerna och låren, samt någon ryggskada och fick dessutom sitt bäcken ur led.

Jackie är där i mitten!

Jackie är där i mitten!

Ska vi dra sista lilla kommentaren så gjorde faktiskt inte Jackie alla sina stunttrick själv i den här filmen. Det finns en redan nämnd sekvens i en slagsmålsscen då hans huvudfigur kör med en motorcykel in i ett långt skyltfönster med en skurk på fronten. Det var ”Blackie Ko” som gjorde det istället för Jackie p.g.a. risken att bli sönderskuren och då förseningarna som hade kunnat inträffa efteråt. Sekvensen är imponerande och har även ha kopierats i filmen ”Rapid Fire” med ”Brandon Lee”. Tyvärr så efter många år och en hel drös av actionfilm bakom sig så gick Blackie Ko bort 2003 p.g.a. blodförgiftning.

Faktiskt inte Jackie på bilden!

Faktiskt inte Jackie på bilden!

Hela filmen håller ett riktigt högt tempo och det är egentligen bara en liten bit på 10 minuter som folk brukar anse vara jättelång och seg. Det är för att filmen samlar kraft inför slutet. Man blir nämligen konstant matad med action och andra händelser och när den då filmen blir lite mer manustung tycker en tittare att den blir seg. Något annat som är värt att ta upp är att filmen är dubbad, oavsett språk som du väljer. Nämligen så att i Hongkong kunde de inte på den här tiden få tillräckligt bra ljudkvalité så man dubbade alla filmer efteråt. De gjord även att man kunde ändra manuset om det behövdes på slutet, så tänk inte på att läppsynkroniseringen inte alltid är i fas. Jag kan dock säga att eftersom jag inte visste om det tänkte jag inte på det de fyra första gångerna jag såg den med kantonesiskt tal.

Som du säkert redan märkt så älskar jag den här filmen totalt och jag tror alla mina vänner har fått se den, eller i vart fall en bit av den. De flesta har även tyckt om den och det kommer säkerligen du också att göra. Det finns olika DVD-utgåvor (inget på Blu-ray än) och jag rekommenderar den från Hong Kong Legends eller Dragon Dynasty. Då får man även med ett kommentatorspår av den största västerländska Hongkongfilmsnörden, ”Bey Logan”.

Så, vad väntar du på? Den här Hongkongfilmen ska du verkligen se!

Sammanfattning
Köpvärd: Självklart!
Riktpris: 150 SEK
Kommentar: Min favoritfilm, alla kategorier!

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑