TaggThe Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay

The Chronicles of Riddick: Dark Athena [PC]

Det börjar bli lite absurt att skriva om Starbreeze och deras produkter. Jag har ärligt talat skrivit mer om Starbreeze än någon annan gjort innan mig. Jag är uppe i säkerligen 50-60 A4:an där jag skrivit allt från aktieanalyser till spelrecensioner. Att då skriva om det senaste spelet som de släppt blir ganska tjatigt, men jag lyckas säkert dra lite dåliga skämt även denna gång!

”In the dark, is where I shine”, oj vad man bara väntar sig en svordom på slutet… Undra vilken svordom som hade passat den stenhårda Richard B. Riddick… Det är intressant att trots filmer och spel så har jag inte hört honom dra en enda svordom. Han är lika lugn som Eek-a-Mouses fans måste varit på Uppsalas reggaefestival. Coolheten i Riddick ska istället vara hans Christan-Bale-Batman-liknande röst och kommentarer som går ut på att livet inte är värt att leva. Det är ärligt talat inte speciellt ballt, men va fan, det är här avancerad bakfylleaction.

Klassisk bild för Dark Athena

Jag har redan skrivit om första Riddickliret för något år sedan. Jag spelade faktiskt igenom det på samma dator som jag spelade på den här nyversionen av det gamla spelet. Nu ska väl sägas att datorn köptes i slutet av 2007 och jag spelade Riddick under 2008. Alltså spelade jag det första spelet ganska sent. Sedan dess har dock den här datorn blivit så pass gammal att kartongen säger att det inte är speciellt bra på min maskin…

Efter att Starbreeze hade gjort The Darkness fick man chansen att göra en remake av sitt första spel som blivit riktigt kritikerhyllat och då släppa det till den ”nya generationen” konsoler. Innan hade man bara släppt det till gamla Xbox och därefter en lite längre version till PC. Tiden på det nya Riddick gick och projektet utökades till att bli en separat del och en remake av det gamla spelet.

Gå inte mot något som har dubbelt så många knivar!

Så, 2009 släppte man spelet men med en ny förläggare än tidigare tänkt, sämre marknadsföringsbudget och ett spel som enligt många kritiker inte längre glimmade som det en gång hade gjort. Jag håller inte riktigt med, men de kritikerna har en poäng som är värd att lyfta. Man gjorde nämligen ett ordentligt fel, men vi börjar från början.

Spelet innehåller det gamla spelet, alltså en remake. Dess spelmekanik är trogen originalet och håller än idag hög klass, även om själva slagsmålsbiten känns förlegad efter t.ex. Mirror’s Edge. Storyn är dock ”tight”, grafiken ”upphottad” och ljudet lika ”creapy” som det ska vara (och nu ska jag sluta med svengelska). Spelet känns inte längre som 9/10 som det var när det kom första gången, utan mer 7 av 10. Du läsa den gamla recensionen om du vill veta mer om det gamla spelet.

Sedan för att motivera alla gamla som spelade det första spelet så slängde man in en ny del. Den kallas precis som namnet spelet för Dark Athena. Det här är alltså biten man konstant byggt ut under ett tag. Det är tyvärr riktigt oinspirerat största delen av tiden. Det känns mindre, inte lika spännande och dessutom är läppsynken inte synkad. Jag tror inte min dator laggar till den milda grad att det känns som en Cillit Bang-reklam.

Konstiga vatteneffekter... tycker jag!

Spelet gick att spela på datorn men på låga inställningar vilket gjorde att grafiken blev sämre än i ettan (!) och jämför jag med det nya Batman-spelet jag lirar just nu på PC:n är det som natt och dag. Faktum är tyvärr att Batman-spelet är i en helt annan nivå än det här spelet och det släpptes några månader senare. Det enda Riddick slår Batman på är att Riddick är några kilo häftigare än Batman som känns relativt sömnig.

Sedan kan jag ju även slänga in lite vad Dark Athena handlar om. Du är Riddick och har precis tagit ditt arsle ut från Butcher Bay. Du ligger i någon dvala när skeppet färdas genom rymden, men så vaknar du lägligt till att skeppet kapas av ett slavskepp. Gissa vad du nu ska göra, jo ta dig härifrån.

Så här snyggt var det inte för mig!

Så summan av det hela är att man inte borde byggt upp originalspelet med ett multiplayerläge som ingen använder och ett tilläggskapitel som är lika intetsägande som Tilde de Paulas privatliv. Man borde utvecklat den första härligheten, finputsat det till absurdum, förbättrat spelkontrollen och gjort spelet buggfritt för det hänger sig till och från. Det gjorde man inte och därför blev det inte ett nytt 9/10-spel.

Du ska bara spela det här spelet om du lirat det första spelet och känner ett sug efter mer Riddick, för annars kan du bara låta det passera. Har du inte spelat Escape from Butcher bay och faktiskt är lite sugen så kan du även glutta lite på det. Annars är det här faktiskt ganska svalt, tyvärr.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Röstskådespeleriet är suveränt
  • Butcher Bay-spelet
  • Att man lagt till en chiptune i sluttexterna till Dark Athena…
Tre minus:
  • Läppsynkningen är illa
  • Krävande systemkrav emot prestation på PC
  • Buggit
Köpvärt: Tveksamt
Riktpris: 100 SEK
Kommentar: Känner du suget efter ett smygar-FPS och inte spelat Escape from Butcher Bay är det värt att glutta på. Annars kan du skippa det!

The Darkness

the-darkness-cover-art

Ett av de första spelen som jag köpte till Playstation 3 var The Darkness. Inte för att jag läst serietidningen och inte heller för att jag gillar förstapersonsskjutare till konsol. Nej, själva anledningen till köpet var att Starbreeze hade utvecklat det och jag vill spela deras spel för annars vet jag inte hur pass bra produkter de gör.

The Darkness släpptes alltså till Playstation 3, men även till Xbox 360. Anledningen till att det inte kom en PC-version sägs vara p.g.a. piratkopiering. Förläggaren antog att det skulle bli en förlustaffär eftersom konsumenter piratkopierar spelet till PC istället för att köpa någon av versionerna. Skillnaderna mellan PS3- och 360-versionerna sägs inte vara stora. Kontrollen sägs vara lite bättre på 360 och lika så grafiken, men man får fler konstiga TV-klipp och liknande på PS3. Överlag hugget som stucket med andra ord.

Det här spelet släpptes tidigt i den nuvarande konsolcykeln. Det var på marknaden redan våren 2007 och Playstation 3 hade släpps till julen innan. Att det här är alltså lite av ett experiment till den nya generationen och det tycker jag även märks. Det känns som den föregående generationen i många avseenden men grafiken är snyggare, ljudet vassare och många fler detaljer. Det här spelet är gjort för att man ska upptäcka alla detaljer. Det finns graffiti som inte känns som om det återanvänds på flera ställen, det är alla karaktärer i spelet och hur de interagerar med dig och egentligen allt smått och gott du kan tänka dig.

De där grabbarna lever på hjärtan. Mums!

De där grabbarna lever på hjärtan! Mums!

The Darkness handlar om Jackie Estacado, en föräldralös snubbe som växt upp med New York-maffian. Han fyller 21 (fast han ser ut som 30) och på sin födelsedag trollas The Darkness-kraften ut och har får två hjärtätande demonhuvuden vid sidan om sig. Måste vara en ganska vrickad upplevelse för snubben. Den är kraften gillar dock inte ljus, vilket säger sig självt av namnet, så du har ett spel där du under hela spelets gång måste prickskjuta lampor som en toker med handkontroll (vad jag avskyr sådant!).

Som om livet inte är jobbigt nog med att ha en överdimensionerad parasit i kroppen så vill maffialedaren Uncle Paulie ta livet av dig och din tjej. Därför ska du nu alltså krossa hans imperium och ta livet av honom. Du kommer också försöka ta kontrollen över parasiten och hur det går får du se för dig själv.

the-darkness-underground

Som vilken tunnelbanestation som helst!

Spelet har en välskriven historia och detta i kombination med att bra röstskådespeleri ger en trevlig stämning och det är egentligen den stora behållningen med spelet. Spelet utspelar sig till största delen i New York, men istället för att få en hel stad som GTA har du en ganska snitslad bana och du kommer med tiden hitta runt utan några större problem.

Det som är dåligt med spelet är att mitt i allt New York-vandrande kommer du hamna inuti The Darkness och då utspelar det sig i en flippad andra världskriget-värld. Den världen är bara konstig och riktigt tråkig att spela igenom. Kämpa dock på, om du nu ändå spelar spelet, för New York-världen är så mycket roligare.

the-darkness-ww2

Flippad andra världskriget-miljö

Spelet är väldigt lätt om du orkar skjuta alla lampor, vilket du dock kommer tycka är ruskigt tråkigt. Därefter kommer du utnyttja The Darkness som är alldeles för kraftfulla för att spelet ska ha utmaning. Sedan är spelet väldigt linjärt, precis som Riddick-spelen, men i en öppen värld bör spelet inte vara linjärt. Jaja, det är en snygg värld ändå.

the-darkness-turkish

Vanlig dag på ett nedlagt turkiskt bad i New York...

På det stora hela är spelet okej, men jag hade roligare timmar med Riddick. Riddick har fått en uppföljare nu under 2009 med undertiteln Dark Athena (och där ingår det ordinarie spelet, Escape from Butcher bay), och de fem timmar jag spelat av det är än så länge roligare än The Darkness. Spelet rekommenderas om du har lite för mycket tid över, men det är inget du behöver titta närmre på om du missat det.

Sammanfattning
Tre plus:
  • New York
  • Röstskådespeleriet
  • Lite udda upplägg mot andra shooters
Tre minus:
  • Lampor i överflöd som ska skjutas ut
  • Lite för lätt och lite för långt
  • Nazistvärld som hade kunnat strykas
Köpvärd: Nej, finns bättre spel
Riktpris: 100 SEK
Kommentar: Värt sin hundring, men inte mer i dagsläget. Spana hellre in The Chronicles of Riddick: Dark Athena eller någon annan shooter.

The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay

Som de flesta vet så tar jag oftast bara upp lite äldre spel på den här bloggen. Mest för att kostnaden för dem är så mycket mindre att det inte finns en ekonomisk anledning att köpa nya spel. Det här spelet som nu är avklarat är dock bland de senast släppta. Det släpptes 2004 och som jag avslöjade på Tumblr så gillar jag det här spelet och det är väl inte konstigt? Det är utvecklat av svenskar, Vin Diesel är en cool snubbe och allt är som en interaktiv film.

Starbreeze, som är utvecklaren av spelet har funnits sedan 1998. Innan Riddick hade de släppt ett gäng spel som inte är (enligt olika recensenter) värda att lukta på. De sunkspelen hade gjort, tillsammans med IT-bubblan, att The Chronicles of Riddick var det avgörande spelet för bolagets framtid. Att företaget finns kvar i dag skvallrar om vad det var för kvalité på det här.

Jag köpte spelet till min Xbox och det var jätteschyst på alla sätt och vis och det gick faktiskt att spela med handkontroll. Dock är handkontrollsstyrning av förstapersonsskjutare alltid jättejobbigt, oavsett hur bra utvecklat det är, så jag köpte det även till PC. Där kunde man dra upp effekter och få det snyggare än till Xbox! Nu är inte Xbox-spelet dåligt, men förstapersonsspel är till 99 procent bättre på PC.

Starbreeze ska släppa en uppföljare till Riddickspelet på Xbox 360 och Playstation 3. Tyvärr så blir det inte till PC. Dock slipper man nog patcha (patcha är att rätta till fel i redan släppta produkter) spelet när det släpps till konsol. Spelet på PC var relativt stabilt efter man hade patchat det, men inte innan (ladda ner patchen härifrån). Efter patchen så kraschade det dock bara tre olika gånger av konstiga anledningar, men det gick starta direkt efter utan problem.

Spelet baseras på de filmerna om Riddick och den enda som är värd att se av filmerna är Pitch Black. Det var den första filmen och handlar om att ett gäng människor hamnar på en konstig planet. Johns (en prisjägare) har tagit tillfånga Riddick och ska lämna av honom. Nu kraschar de dock och Riddick är lös. Den här planeten är inget som man kan kalla för normal så Riddick är nog inte det farliga. Filmen är spännande, ball och faktiskt mycket välspelad.

De andra filmerna som släppts i serien är en kortfilm i animestil. Det är en okej kortfilm och fungerar som en brygga till den avslutande filmen som bara heter The Chronicles of Riddick. Det är dock ett riktigt bottennapp så den kan man verkligen skippa.

Spelet, Escape from Butcher Bay, tar upp föregående händelser som inträffade innan Pitch Black. Johns ska nämligen lämna av Riddick på Butcher Bay. Det är det säkraste fängelset och Riddick tar det som vanligt lugnt. Han hamnar i cell och ska nu försöka ta sig ut. Berättelsen kretsar kring det hela spelet igenom.

Det som gör spelet bra är till stor del manuset som är hårdkokt, våldsamt och minst lika bra, om inte bättre än Pitch Black. Spelet har dessutom väldigt vacker grafik, bra ljudeffekter och en högklassig voice-over. Faktum är att Vin Diesel lånat ut sin röst och det har även B-kändisen Xzibit. Jämför man VO med Star Trek: Voyager Elite Force så är Riddickspelet betydligt bättre.

Något som också imponerar är hur pass omväxlande spelet är. Det blir egentligen aldrig en tråkig stund. Det blir mycket smygande i början av spelet och det är riktigt kul. Man får dock ganska snabbt en trevlig vapenuppsättning och pricken över i:et är när man får köra en stor metallrobot. Känslan är total lycka! Se bara bilderna under:

Sedan har spelet även ett av de bästa ljudspåren jag hört i ett spel. Starbreeze nyttjar det ultimat för när det händer något spännande så spelar de en hetsig låt och då sitter man uppumpad, adrenalin sprutar ur ögonen och ögonen glöder. Efter den här hyllningen hoppas jag att ni förstår att det här spelet skriker kvalité. Ska man ens hitta något som är dåligt så ska vara att den fiendens intelligens är på encellig organism-nivå och att spelet är för lätt på normal svårighetsgrad. Tips att spela igenom det på hard. Jag var halvklar när jag insåg misstaget och kände inte för att spela om det.

Det jag tycker att du nu ska göra är att du ska köpa Pitch Black och The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay. Dagen efter du har fått det så ska du börja vid 9-tiden på morgonen och se Pitch Black i ett mörkt rum. Sedan går du till din dator och spela igenom spelet. Det är ett heldagsprojekt, men du kommer ha ruskigt roligt. Känner du en tomhet när det är klart så kan du även se animen, The Chronicles of Riddick: Dark Fury.

Sammanfattning
Köpvärd: Pitch Black: Ja
The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay: Ja
The Chronicles of Riddick: Dark Fury: Hyr
The Chronicles of Riddick: No way
Riktpris: Pitch Black: 70 SEK
The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay: 70 SEK
The Chronicles of Riddick: Dark Fury: 70 SEK
The Chronicles of Riddick: 50 SEK
Kommentar: Pitch Black och Escape from Butcher Bay är bra grejer!

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑