Det börjar bli lite absurt att skriva om Starbreeze och deras produkter. Jag har ärligt talat skrivit mer om Starbreeze än någon annan gjort innan mig. Jag är uppe i säkerligen 50-60 A4:an där jag skrivit allt från aktieanalyser till spelrecensioner. Att då skriva om det senaste spelet som de släppt blir ganska tjatigt, men jag lyckas säkert dra lite dåliga skämt även denna gång!

”In the dark, is where I shine”, oj vad man bara väntar sig en svordom på slutet… Undra vilken svordom som hade passat den stenhårda Richard B. Riddick… Det är intressant att trots filmer och spel så har jag inte hört honom dra en enda svordom. Han är lika lugn som Eek-a-Mouses fans måste varit på Uppsalas reggaefestival. Coolheten i Riddick ska istället vara hans Christan-Bale-Batman-liknande röst och kommentarer som går ut på att livet inte är värt att leva. Det är ärligt talat inte speciellt ballt, men va fan, det är här avancerad bakfylleaction.

Klassisk bild för Dark Athena

Jag har redan skrivit om första Riddickliret för något år sedan. Jag spelade faktiskt igenom det på samma dator som jag spelade på den här nyversionen av det gamla spelet. Nu ska väl sägas att datorn köptes i slutet av 2007 och jag spelade Riddick under 2008. Alltså spelade jag det första spelet ganska sent. Sedan dess har dock den här datorn blivit så pass gammal att kartongen säger att det inte är speciellt bra på min maskin…

Efter att Starbreeze hade gjort The Darkness fick man chansen att göra en remake av sitt första spel som blivit riktigt kritikerhyllat och då släppa det till den ”nya generationen” konsoler. Innan hade man bara släppt det till gamla Xbox och därefter en lite längre version till PC. Tiden på det nya Riddick gick och projektet utökades till att bli en separat del och en remake av det gamla spelet.

Gå inte mot något som har dubbelt så många knivar!

Så, 2009 släppte man spelet men med en ny förläggare än tidigare tänkt, sämre marknadsföringsbudget och ett spel som enligt många kritiker inte längre glimmade som det en gång hade gjort. Jag håller inte riktigt med, men de kritikerna har en poäng som är värd att lyfta. Man gjorde nämligen ett ordentligt fel, men vi börjar från början.

Spelet innehåller det gamla spelet, alltså en remake. Dess spelmekanik är trogen originalet och håller än idag hög klass, även om själva slagsmålsbiten känns förlegad efter t.ex. Mirror’s Edge. Storyn är dock ”tight”, grafiken ”upphottad” och ljudet lika ”creapy” som det ska vara (och nu ska jag sluta med svengelska). Spelet känns inte längre som 9/10 som det var när det kom första gången, utan mer 7 av 10. Du läsa den gamla recensionen om du vill veta mer om det gamla spelet.

Sedan för att motivera alla gamla som spelade det första spelet så slängde man in en ny del. Den kallas precis som namnet spelet för Dark Athena. Det här är alltså biten man konstant byggt ut under ett tag. Det är tyvärr riktigt oinspirerat största delen av tiden. Det känns mindre, inte lika spännande och dessutom är läppsynken inte synkad. Jag tror inte min dator laggar till den milda grad att det känns som en Cillit Bang-reklam.

Konstiga vatteneffekter... tycker jag!

Spelet gick att spela på datorn men på låga inställningar vilket gjorde att grafiken blev sämre än i ettan (!) och jämför jag med det nya Batman-spelet jag lirar just nu på PC:n är det som natt och dag. Faktum är tyvärr att Batman-spelet är i en helt annan nivå än det här spelet och det släpptes några månader senare. Det enda Riddick slår Batman på är att Riddick är några kilo häftigare än Batman som känns relativt sömnig.

Sedan kan jag ju även slänga in lite vad Dark Athena handlar om. Du är Riddick och har precis tagit ditt arsle ut från Butcher Bay. Du ligger i någon dvala när skeppet färdas genom rymden, men så vaknar du lägligt till att skeppet kapas av ett slavskepp. Gissa vad du nu ska göra, jo ta dig härifrån.

Så här snyggt var det inte för mig!

Så summan av det hela är att man inte borde byggt upp originalspelet med ett multiplayerläge som ingen använder och ett tilläggskapitel som är lika intetsägande som Tilde de Paulas privatliv. Man borde utvecklat den första härligheten, finputsat det till absurdum, förbättrat spelkontrollen och gjort spelet buggfritt för det hänger sig till och från. Det gjorde man inte och därför blev det inte ett nytt 9/10-spel.

Du ska bara spela det här spelet om du lirat det första spelet och känner ett sug efter mer Riddick, för annars kan du bara låta det passera. Har du inte spelat Escape from Butcher bay och faktiskt är lite sugen så kan du även glutta lite på det. Annars är det här faktiskt ganska svalt, tyvärr.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Röstskådespeleriet är suveränt
  • Butcher Bay-spelet
  • Att man lagt till en chiptune i sluttexterna till Dark Athena…
Tre minus:
  • Läppsynkningen är illa
  • Krävande systemkrav emot prestation på PC
  • Buggit
Köpvärt: Tveksamt
Riktpris: 100 SEK
Kommentar: Känner du suget efter ett smygar-FPS och inte spelat Escape from Butcher Bay är det värt att glutta på. Annars kan du skippa det!