TaggStranglehold

Wet (PS3)

Hur kommer det sig att man sätter en Lara Craft-kopia på ett omslag av ett spel som heter Wet? Spelet innehåller för sjutton inte ens vatten… Eller jo, lite, men Rubi, som kvinnan på omslaget heter kan inte simma. Det blir otroligt patetiskt och upplägget luktar kalkon, eller hur?

Jag hade tänkt klanka ned ordentligt på det här spelet så vi börjar med hur man tänkte när man gjorde en huvudkaraktär som bor ute i öknen (spelet heter fortfarande Wet) i Texas där hon har en skjutbana som inte liknar mycket annat. Hon är dessutom klart undernärd, men akrobatisk utan dess like. Så vem relaterar till henne? Jo, jag tror målgruppen är 14åriga pojkar, men dessa betalar inte för spel. De piratkopierar… Inte undra på att det här blev en flopp.

I'm freeeeeeeeee, I'm freeeeeee falling...

Om vi nu lämnar idiotin med en omänsklig figur (de borde gjort en normal och cool tjej istället), och pratar vad den här soppan då handlar om… Rubi är en yrkesmördarinna som tjänar kosing på att döda och baxa grejer. Hon råkar få ett uppdrag som gör att hon hamnar ute på djupt vatten (älskar Wet-referenser) och nu ska hon få tillbaka sitt liv genom att döda varenda kotte.

Om man tittar på spelupplägget:

Vi ser i klippet ovan hur väldigt likt det är Strangehold och faktum är att det är samma typ av spel. Skillnaden är dock att Stranglehold kan du skjuta sönder allt och här kan du inte det. Snacka om att krossa drömmar. Dessutom är det slow motion så fort du börjar skjuta. Det är väl helt okej, även om jag tycker Stranglehold gjorde det roligare med att man var tvungen att hushålla lite med den förmågan.

En riktig glidare!

Det som skiljer ordentligt mellan Wet och Stranglehold är kontrollen. Strangehold fungerade bra, fast Wet försöker göra lite Uncharted-klättring och faktiskt efterlikna det spelet en hel del också. Tyvärr är det här i en helt annan (lägre) division. Det känns en konsolgeneration äldre än Uncharted så skillnaden är markant. När det gäller just klättring m.m. så är kontrollen i Wet oexakt så när tvingats spela om samma sekvens ett par gånger p.g.a. kontrollen så vill man bara dränka sig själv. Det blir självtortyr!

Men för att bli lite optimistisk igen så varierar sig Wet väldigt bra. Det är faktiskt sällan man är uttråkad för utvecklaren har varierat det ordentligt. Det är allt ifrån att du springer, skuttar och skjuter till biljakter, falla ut från flygplan och även ett konstigt läge när Rubi är arg och ser allt i rött. När hon är arg gäller det att göra så många kombinationer som möjligt för att få lite mer bonuspoäng som kan omvandlas till uppgraderingar.

Rubi ser rött!

Grafiken är i ögonfallande och animationerna är mjuka. Hela temat i spelet är 70-tal och det har man verkligen strävat efter i allt. Personligen tycker jag det är den stora behållningen med spelet. Tyvärr är det även lite pinsamma saker för Wet så som att hjul på bilar är fyrkantiga och annat som inte ska höra hemma den här generationen.

Musiken i spelet förtjänar uppmärksamhet för det avspelar 70-talet på ett härligt sätt. Rocken är lite skitig och lagom hetsig och passar därmed spelupplägget bra. Övrig ljudbild är inget märkvärdig, men jag tycker inte den är dålig heller.

Slutligen ska jag racka ned på att man har ett överflöd av qte (Quick time events) som är att man ska trycka på en viss knapp vid ett visst tillfälle. Det här missbrukas och är sååååååååååååååå tråkigt. Det är ta mig tusan något som spelutvecklare måste sluta med om de inte kan designa in dem bra. Den sista bossen ska exempelvis INTE besegras av en massa qte. Det är lika kul som att pilla navelludd för att vara helt ärlig…

Ser ni, spelet innehåller vatten!!!

Så jag rekommenderar inte det här spelet och det var slöseri med tid att spela igenom det. Tur att jag hade hittat det för 50 pix på någon rea för annars hade jag faktiskt varit sur. Det märks faktiskt tydligt att utvecklaren av spelet aldrig fattat vad som gör ett bra spel, så vi får hoppas att man lärt sig till uppföljaren som sägs komma om något år eller två.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Musiken suger mer än väl
  • 70-talsinspirationen
  • Variationen i spelutlägget
Tre minus:
  • Svårstyrd figur ibland
  • Idiotifigur och handling anpassad till 14åringar
  • Missbruk av quick time events
Köpvärd: Förfan nej!
Riktpris: Ta inte emot det!
Kommentar: Hade kanske kunnat bli bra, men nu är det inte det så lägg din tid på något annat.

Stranglehold [PS3/PC]

Sedan gymnasiet har jag varit intresserad av film från Hongkong. Jackie Chan var egentligen den första som skapade ett intresse, men ganska snabbt gick det utför och då fastnade jag i genren ”gun play”. Regissörkungen i Hongkong inom detta område heter John Woo och i bagaget har han mängder av filmer som bara går ut på att de skjuter på varandra. Kronjuvelerna han har gjort i USA är ”Mission Impossible 2” och ”Face Off”. I Hongkong är dels ”The Killer” samt huvudobjektet i den här recensionen, ”Hardboild”.

Vi börjar med en härlig trailer till Hardboild:

Om ni nu såg trailern fattar ni att det är en polis som ska hämnas och det är enorma mängder pangpang. Jag hade faktiskt inte tänkt ta upp det mycket mer än så, för jag tycker du ska se den och bli överraskad! Anledningen till att jag då tog upp den här filmen är för att spelet Stranglehold bygger vidare på den här filmen och special edition av spelet i USA inkluderade även filmen!

Trailer tilll spelet är följande härlighet:

Det här spelet kom under slutet av 2007 och var bland spelhuset Midways sista spel innan man tog ner skylten. Det bör dock inte förvåna någon för det är konstigt att man tyckte att det finns en tillräckligt stor marknad för ett spel som är baserat på en Hongkongfilm från 1992, även om det är en av Hongkongs mest kända filmer.

Det Midway har gjort är att man kokat ihop en följdhistoria som bygger på att huvudpersonen Tequila (Chow Yun-Fat) ska rädda sin dotter som han har med en kvinna som han inte längre träffar. Det är med andra ord en ren och skär hämndhistoria som du får stå ut med i sex till åtta timmar. Det är dock inte historien som gör det här spelet intressant utan samarbetet med John Woo.

Pangpang personifierad!!!

Tyvärr har John Woo inte varit och petat på hur man bygger upp en stämning i ett digitalt medium. Faktum är att man sumpar allt det som Unchartedserien gör så bra och man har istället bara fokuserat på pangandet. Det jag hade velat se är en bättre historia, lite mer linjärt spelande och färre öppna ytor där du ska förstöra allt. Det är nämligen så hela spelet igenom och upprepas lite till absurdum.

Man har inkluderat alla filmeffekter som John Woo brukar ha i sina filmer. Det innebär att du ibland ser lite duvor och huvuddelen av allt skjutande sker i slow motion. Det man har gjort är att man skickar spelaren till en stor yta och sedan öser in fiender som du tar hand om en efter en i slow motion. Det blir verkligen enahanda och man har glömt att man precis som i film behöver variation och tempot får inte konstant vara maxat, utan får slå maxtempo högst 2-3 gånger under en hel upplevelse.

Jag köpte det här spelet först till PC och styrningen är inte alls lika trevlig som till konsol. Främst eftersom spelet i huvudsakligen är i tredje person. Spelade dock klart det på PS3 och rekommenderar det egentligen bara till konsol, om du tycker att det är värt att lägga ner tid på ett spel, vars enda stora behållning är om man undrar vad som hände efter Hardboild.

Skutt och pang!

Ska man titta på lite positiva saker så blir spelets banor bättre med tiden och det känns verkligen som om Midway började på bana ett och sedan gjorde man bana två och så vidare. Sista banorna har ett annat flyt, mer variation och här är nog problemet med hela spelet. Det räcker inte för man är redan less på allt när man väl märker att banorna blir bättre. Sedan 2007 var det coolt att du kunde skjuta sönder nästan allt… men det är det inte idag.

Jag har klagat på att Uncharted är linjärt. Det här är också lika rakt som en löparbana på 100 meter. Jag ska dock inte klaga mer. Det var kul att ha det avklarat, även om jag undrar var jag ska dumpa två kopior av ett spel jag inte kommer röra igen. Vill du ha det är det bara att skriva en kommentar här på bloggen!

Så för att summera ihop allt är spelet alltså ett actionspel där du kan skjuta sönder allt och du skjuter fienden huvudsakligen i slow motion. Du hittar det garanterat i reabackarna för under hundringen och ja, det är väl kul de första fyra timmarna innan man tröttnat på hela upplägget. Så, har du spelat allt du har i hyllan kan du nog skaffa det här och lukta lite på det, eller så ser du Hardboild istället som är klart mycket mer underhållande än Stranglehold.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Kul initiativ
  • Skjutarbiten fungerar bra
  • Rösteskådespelandet
Tre minus:
  • Potential man inte utnyttjat
  • Upprepande och linjärt
  • Att det inte finns tempoväxlingar
Köpvärd: Hyr det
Riktpris: 50-100 SEK
Kommentar: Hongkongaction i spel är vi inte bordskämda med, tyvärr. Synd bara att det inte blir bättre när vi väl då får det.

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑