Taggpocket

Japans Historia

Något jag gjorde för lite mer än sex år sedan var att jag studerade japanska och då “ingick” det även kurser inom japansk historia, kultur, politik med mera. Jag fick för mig att läsa detta eftersom jag tyckte japanska var riktigt kul på gymnasienivå och det blev en naturlig fortsättning. Resultatet i slutändan blev dock en överdos av japanska.

Nu ska jag dock åka till Japan på semester inom en överskådlig framtid och eftersom jag släpat mig igenom ett år med CSN-skulder så ska jag väl ha lite utväxling av den tiden? Min plan är att börja med att läsa om Japans historia så jag har det färskt när jag läser guideböcker. Sedan kryddas det med samurajfilmer så man får en känsla av att uppleva historian.

Min lärobok i japansk historia var “A history of Japan” och den mindes jag som ett bra komplement till föreläsningarna. Jag ville dock inte gräva ned mig i den igen för jag såg att det hade kommit en ny pocket som heter “Japans historia” och det hade ju varit schyst om det kommit en bra bok på Svenska! Det blev ett klick och en bok hem.

Boken sträcker sig från tiden då japaner inte ens åt ris (faktum är att de var sist i hela Asien med det påhittet) och fram till våra dagar då det japanska ekonomiska underet hamnat i koma. Det är alltså väldigt mycket som ska klämmas in på mindre än 350 sidor. Jag förstår att det är svårt för författarna att avgöra hur pass mycket man ska fördjupa sig och det löses genom att bara glida lite ytligt på allt. Summan blir då att boken känns som att den behöver kompletteras med schysta föreläsningar.

Det är nog för att jag studerade det här och för att jag förde anteckningar som gjorde att jag inte tyckte att boken var rörig. De som inte har läst något om Japans historia innan denna bok kommer däremot att tycka att den är just rörig. Jag undrar även varför det roliga med Japansk historia är borta. Japan har en historia som nog bara kan matchas av den kinesiska. Det är nämligen hela tiden intensiva århundraden där det hela tiden sker något större krig, hot, internpolitik, nya religioner och så vidare. Det är dessutom mängder av historiska personer som gjort avtryck och en skillnad. Inget av allt detta spännande fördjupas man som läsare i, utan det nämns nästan bara med ett namn och så vidare till nästa grej.

Min lärobok som jag hade var lika ytlig som denna och därför krävs det att man antingen letar upp en bättre bok om Japans historia än de två jag läst eller att man har ett genuint intresse och plöjer flera av dem, letar upp viktiga personer på Wikipedia, för att få böckerna kompletterande och alla de små detaljer som gör historia levande.

Nu ska jag ge mig på TV-serien Shogun och lite samuarjfilmer som berättar och livar upp den japanska historian. Det här var en bra uppfräschning, men det var inte den ultimata boken om Japans historia. Det är en ytterst klassisk historiabok som av någon konstig anledning hamnat i ett pocketfodral.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Finns typ ingen annan bok om Japans historia på svenska
  • Kul att få läsa om det igen
  • Billig i pocketformat
Tre minus:
  • Ganska tråkig
  • Missar det roliga med historia
  • Ytterst ytlig och behöver kompletteras
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Japans historia är kul att läsa om. Synd bara att boken inte var kul.

Varning! Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva

Jag har läst en del av författaren Neil Strauss och även om han skriver provokativa böcker så är det underliggande målet med hans böcker att informera på något sätt. Bedömer man biografierna han skrivit, är det självklart inga mästerverk, men de informerar definitivt om hur vrickade och störda han intervjuobjekt är. Dessutom levererar han sin berättelse med en stor portion (grabb-) humor.

Han bok “Spelet”/”The game” gick ett steg utanför biografiträsket och var snarare en bok i att utvecklas som människa. Att kunna hålla ett samtal med en människa och naturligtvis, ragga upp tjejer. Den senare biten skiter jag fullständigt i, men jag är alltid intresserad av att läsa inspirerande böcker om personlig utveckling. Nu har Varning! nyligen släppts på pocket och även den är bok om personlig utveckling.

Neil har konsekvent ett skönt driv i alla sina böcker och även om jag läser dem på Svenska så spelar det nog mindre roll. Översättarna har gjort sitt jobb och det är även så i det här fallet. Den här boken är 400 sidor av skönt driv uppblandat med killhumor (bland annat ett sexskämt om litchifrukt). Härligt värre!

Boken är en (troligtvis kryddad) historia om hur man blir survivalist. Alltså, du ska kunna överleva katastrofer, hemskheter som kan inträffa när som helst och allt annat som “den normala människan” anser är fullständig paranoja och idioti. Själv är jag dock helt fullständigt med på noterna och blir otroligt inspirerad av det här.

Det är självklart jag vill bli så manlig att jag ska kunna överleva i en skog med bara en kniv, jag vill kunna vara till nytta ifall en katastrof inträffar och jag vill kunna försvara mig om någon skulle få för sig att börja slåss. Mycket av de här färdigheterna hade jag självklart velat ha genom skogsutflykter som liten grabb m.m. men jag har inte varit intresserad. Nu för tiden börjar det ändra sig och när man dessutom vet att Peak Oil kommer så blir man bra mer besluten om att lära sig.

Det som imponerar på mig, om boken nu är helt sann, är att det går på ca tre år att lära sig de här färdigheterna. Jag kommer faktiskt att börja med det så sakteliga. Det kommer bli en lång inköpslista, många timmars läsande för att få fördjupad kunskap och konstiga kurser och äventyr. Det kommer dock garanterat bli kul! Tyvärr kommer jag nog inte blogga om det och jag kommer nog inte skaffa mig ett vattenlager än… :-)

Så om du har det minsta intresse av det jag nu nämnt så rekommenderar jag den här boken. Vissa kommer säkert tycka att de 200 första sidorna är lite sega, men personligen tyckte jag inte det. Det här är bara ren inspiration i nörderi, alltså överlevnadsnörderi! Det är ett solklart köp enligt mig.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Ämnet
  • Språket
  • Humorn
Tre minus:
  • Lite enkelspårig
  • Lite för lite handfasta tips
  • Känns inte helt seriös
Köpvärd: Jajamensan
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Humoristisk bok om hur man kan bli survivalist

Datadyrkarna

datadyrkarna-intro

Min pappa har en förkärlek till att ge mig lite udda böcker eller gamla klassiker som jag inte har läst. Det här kan vara ganska underhållande… Jag har fått Kapen Blod, som jag älskade, jag har fått Onkel Toms stuga som jag tyckte var okej (men kommer inte skriva om den) och så har jag fått den här. Boken Mälarpiraterna är fortfarande oläst dock.

Författaren till den här pocketboken är Jan-Jöran Stenhagen och det var troligtvis avlidne Jan Freese som skrev den. Jan Freese började skriva datasäkerhetsböcker på 70-talet och det är klart han skulle få för sig att skriva ihop romaner också. Sedan ville han väl inte smutsa ner sitt egna namn med relativt sunkigt, oseriöst dravel och då tog han den uppenbara pseudonymen Jan-Jöran Stenhagen. Det känns ganska rimligt att Jan Freese var Jan-Jöran bl.a. för att hans sommarstuga hette just Stenhagen, men även på nivån av ”tech-talk”.

Världens fulaste omslag?

Världens fulaste omslag?

Det är mycket sällan jag tar upp att omslaget på en bok är dåligt, men det här är nog bland det fulaste jag sett. Den här helt mörkblå, orange text och sedan en 80-talsdatorskärm och pengar framför den. Jag är faktiskt glad att ett område kan utvecklas så fort som just omslag på böcker. I dagens läge är ju nästan alla extremt snygga och faktiskt säljande.

Det här var Jan-Jörans första roman och det märks att han inte hade fått upp någon färdighet inom karaktärsbehandling, huvudpersonernas personliga utveckling eller personkemin mellan dem. Boken handlar om 50-åriga Eric Kronvogel, som är IT-chef i början på 80-talet. Han hade tyvärr inte fortsatt hänga med i den tekniska utvecklingen, utan blivit en så kallad ”fat cat”. Som många som inte orkar hålla igång sin kompetens, kände han sig till slut omkörd av yngre personer. Det brukar dock alltid finnas någon duktig person som räddar chefens jobb och i det här fallet var det hans kollega Lars-Olav Askenson (kallas Loa).

Eric och Loa jobbar på ett snabbväxande postorderföretag, och grundaren Beth Phelixson har nu fått ett lukrativt erbjudande på sin verksamhet, om de växer till en viss nivå. Eric blir lite lätt rädd om sitt jobb och Loa lika så för de har båda skapat sig en position på jobbet där de utnyttjar företaget för personlig vinning. Eric jobbar nästan inte, har en härlig tjänstebil och en fet lönecheck och Loa säljer datorkapacitet till konstiga personer. De måste nu stoppa den här försäljningen.

När de nu ändå har parat ihop sig så kommer de på att det här med kontantautomater är ett enkelt sätt om man vill kunna kopiera kort och ta ut pengar på dem. Ungefär så som vi har sett ligor göra i Sverige under de senaste åren med falska kortläsare och nummerbrickor. Nu utspelar sig det här dock på 80-talet så man bygger en hobbykontantautomat som inte matar ut pengar utan bara läser av magnetremsan. Sedan kan Loa magiskt göra om den informationen till ett riktigt kontokort.

Själva historien handlar, förutom interaktionen mellan Eric och Loa, mycket om Eric och hans fru samt Eric och hans älskarinna. Det känns överlag ganska taffligt och alla karaktärer är så stela, tråkiga och det märks att Jan-Jöran inte bryr sig om just den biten. Nu gör det faktiskt inte så mycket att alla karaktärer är så sunkiga, utan det som är imponerande med boken är att den ‘n idag är till viss del aktuell, fast den är från 80-talet.

Det finns en så tydlig belysning i boken på de problemen inom IT-säkerheten och att man inte fixade till det innan man släppte produkterna. Det Jan-Jöran försöker säga, indirekt, är att man inte orkade förutse att de bristerna i produkterna kommer bara bli lättare att missbruka ju mer tekniken utvecklas. Att förutspå det och ha det självklara perspektivet, när skärmarna bara hade svart bakgrund och grön text, när Vic-20 var det hetaste som fanns, är imponerande och den enda egentliga anledningen att läsa boken.

Personligen tycker jag bättre om boken ”En hacker i systemet” av Clifford Stoll, men om man letar efter mycket lättläst geekbaserad skönlitteratur kan man ju hitta den på ett antikvariat för en pytteliten slant. Annars kan man faktiskt skippa den här, men jag är faktiskt glad för att jag tog mig tid att läsa den.

Sammanfattning
Tre plus:
  • IT-säkerhetsförutsägelsen
  • Den är kort
  • Slutet är oförutsägbart
Tre minus:
  • Handlingen
  • Karaktärerna
  • Att den på fullaste allvar kallades för Thriller
Köpvärd: För ytterst få
Riktpris: 20 SEK
Kommentar: Skönlitterär geekbok som hade behövt en intressant handling och inte bara imponerande IT-kunskaper, för att bli bra.

Shantaram

shantaram-cover

Vad gör man under en semester? Jo, man plockar fram en tjock bok, som ska vara superdupermegabra och lägger sig på en 35-gradig strand och läser ut den. Därefter tänker man ”wow, vilken bok” och så slutar semestern och man ska fortsätta jobba. Shantaram är en sådan där superdupermegabra bok som är en kloss på nästan 1 000 sidor som passar perfekt till semestern!

Sådana här klossar brukar ha en tendens till att kunna bli sega för antingen är det för mycket detaljer, eller så är det en författare som inte kan hålla uppe händelsernas relevans och frekvens, utan den faller halvvägs. Nu är Shantaram faktiskt inte den typen av bok, utan det kommer nya saker som konstant matar läsaren och man får hela tiden lagom med detaljer för att inte djupet ska försvinna, men inte för många så att tempot blir långsamt. Det här är ett mästerverk, faktiskt.

Boken är en självbiografi och handlar om författarens liv. Han heter Gregory David Roberts och han råkade sabba sitt liv, bli heroinist och begå väpnade rån för att få pengar för mer heroin. I den här misären hoppades han att poliserna bara ska skjuta honom, men det gjorde de inte, utan han fångades in och sattes i ett hårdkokt australiensiskt fängelse. Där inne var det hårt, tufft och han fick kämpa så medfångarna satte honom i det där facket där han ansågs vara hårdkokt. Hur som helst tröttnade han på att vara inne så han flydde fängelset, landet och hamnade slutligen i Bombay.

Det första han gjorde var att han träffade en guide som hette Prabaker och han visade Bombay. Inte bara turistgrejerna, utan även slavförsäljning och allt annat omysigt som Indien hade att erbjuda. Det här var Indien på 80-talet så jag får hoppas att tjugo år har fått en del av det där att försvinna. Efter många konstiga vändor i sitt liv så hamnar ”Lin” (författarens smeknamn i Bombay) i ett slumområde, i ett maffiagäng, i afghanska kriget emot Sovjetunionen och så fortsätter det under 1 000 sidor. Variationen är konstant och imponerande!

Karaktärerna som är i boken kommer och går, men det blir aldrig en så stor mängd av personer att det är aldrig svårt att veta vem som är vem. Dessutom har varje person en mycket viktig del i berättelsen och Gregory använder alla karaktärer för att föra historien framåt och om karaktärerna inte är viktiga för handlingen så går han inte in på dem. Det är en imponerande konst och det är faktiskt få författare som jag har läst som lyckats med det konststycket.

Miljöerna som boken beskriver är alltid helt makalösa och man undrar hur de ska lyckas spela in en film baserad på boken. Framförallt att man inte kan få dem lika storslagna, skitiga, och fyllda med kärlek. Det ryktas om att skådespelarna till och med sänker sina löner för att få spela Lin och jag hoppas de väljer en riktigt bra skådespelare för filmen kan bli en Oscarvinnare, om den får rätt budget och rätt skådespelare.

Så nu rekommenderar jag er att ta semester snart och faktiskt läsa den här boken. Det var en av de bästa böckerna jag någonsin läst. Det är garanterat en blivande klassiker som man bara måste ha läst för den här kommer aldrig bli omodern, utan vara det ultimata beviset på varför Indien är ett så fascinerande land.

Sammanfattning
Köpvärd: Självklart!
Riktpris: 70 SEK
Kommentar: Kommer dröja bra länge innan jag rekommenderar något så här starkt!

Mötley Cruë – The Dirt

the-dirt-cover

Böcker om idioter kan vara väldigt underhållande, men de kan även vara väldigt onödiga. Så under förutsättning att troligtvis vilja lägga ner boken ganska omgående började jag läsa Mötley Crües biografi som har fått det smickrande namnet ”The Dirt”. Jag hade aldrig lyssnat på Mötley förut, visste inte vad personerna i bandet hette och i efterhand är det bara biografin som jag faktiskt gillar.

Så, bandet består av jag-tar-aldrig-ansvar-Nikki Sixx, sexbands-Tommy Lee, alkohol-och-sexmissbrukaren-Vince Neil och ryggont-så-jag-knaprar-piller-Mick Mars och alla är lika galna fast på helt olika sätt och de har blivit intervjuade av Neil Strauss (mannen som skrev boken ”Spelet”/The Game) som sedan sammanställt intervjuerna till en 560 sidor tjock bok. Boken är faktiskt så lättläst att man tror boken kom färdigläst! Neil börjar boken med att berätta om varje person barndom, tonårsliv och därefter hur de träffades och bildade Mötley. Den första biten av deras liv blir mer intressant desto längre in i boken man kommer, för man ser hur det påverkar dem och deras beslut. Säkerligen vinklat på det viset av Neil, men det gör att boken får ett djup.

Hur som helst, så efter en hyfsad skiva och utsålda lokala spelningar på USAs västkust börjar karriären ta fart och med lite flyt så börjar deras väg mot totalt världsherravälde inom rockgenren. De berättar öppet om hur extrema sjuka liv de börjar leva och hur de sysselsätter sig under en turné. Faktum är att det är bara alkohol, droger och sex. De får droger och alkohol från managers och arrangörer och sex ger alla groupies.

Det blir ofta riktigt osmakliga historier om fontänorgasmer, en telefon instoppad i en kvinna och en annan ska ringa hem till sin mamma och säga var hon är och den mest sjuka är hur en groupie säger att hon vill ha sex med dem och de säger att då måste hon sitta på en gigantisk bubbelflaska under en hel konsert, vilket hon gör och belönas. De beklagar sig ofta för alla sjuka grejer de gjorde och de har ångest, men det känns tomt och inte på allvar. Det blir mer ett försvar för att de inte ska få kritik för att de brister i mänskligt omdöme och borde spärras in.

Boken tar också upp det jag tycker är mest intressant, nämligen nedgången. Det går åt helvete för dem allesammans och de bråkar, bandet spricker, sexvideos läcker ut och det bara fortsätter. Efter bristen på mänsklig respekt blir man faktiskt glad att de fick smaka på rockdrömmens baksida. Faktum är dock att vid bokens slut så börjar man förstå att de fattat grejen. De kommer leva på det som de gjort, släppa lite nytt, men främst leva på gamla meriter och myten kring dem. Det är där boken kommer in! Nu börjar dock boken bli lite gammal för den skrevs 2001 och nu under 2009 kommer tydligen en film som ska vara baserad på den här. Syftet är självklart, nämligen bygga på myten kring dem och på så vis tjäna ännu mer pengar och fortsätta leva rocklivet.

Är det här en bra bok då? Ja, den är imponerande lättläst, bra flyt och känns faktiskt inte seg. Att innehållet är helt osmakligt, att det troligtvis är mer lögner i den än vad en mytoman kan komma på är saker som talar emot den. Så är du känslig, läs inte den här, men tror du det ljuva livet är rocklivet kan det vara en riktigt bra upplevelse. Jag är glad att jag läste den, men kommer inte göra det igen och nej, jag kommer inte börja lyssna på deras musik för den tycker jag är usel.

Sammanfattning
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 40 SEK
Kommentar: Lättläst bok om ett sjukt gäng…

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑