TaggNathan Drake

Uncharted 2: Among Thieves

Uncharted 2

För inte så längesedan skrev jag om ett spel som hade kopierat vad man gör i Tomb Raider (hoppar mellan klippor och skjuter på instormande fiender) och sedan snott manuset på nästa Indiana Jones-rulle. Det här föll mig i smaken, lite som en riktigt bra vinflarra gör för Bengt Frithiofsson.

Spelet handlar precis som förra gången om den sköna liraren Nathan Drake. Den här gången vaknar han upp i en tågvagn som hänger nedför ett stup. Han känner att han blöder och dessutom så måste han klättra upp för vagnen. Livet har nog varit mer muntert för honom och självklart ska det bli värre.

Jag ser verkligen Uncharted-spelen som interaktiva filmer för balansen mellan att du gör något och att något händer i en fem sekunder lång filmsekvens är hårfin. Faktum är att det säkerligen är flera timmar film inbakat i det här äventyret som tar ca 10 till 12 timmar att lira igenom. Den längden brukar jag tycka är för långt eftersom jag hinner tröttna, men här var det snarare tvärt om. Historien slingrar sig kring min fantasi och hade kunnat krama sönder den som en liten anakonda om det hade fortsatt längre. Det är verkligen imponerande hur de har lyckats variera spelet, göra så mitt hjärta kan att hamna i halsgropen och få mig att känna hur pulsen pumpar mer än Arnold gjorde på gym under toppen av sin karriär.

Sedan är den här Nathan fortfarande en cirkusartist när det gäller att hoppa på väggar, hänga utför stup med vacker utsikt och den här gången så behöver han även lite hjälp av sina medarbetare. De kvinnliga gillar han dessutom se klättra upp för stegar före honom. Jag tror faktiskt Naughty Dog som utvecklat spelet har en rumpdesigner. Rörelserna är, så gott jag kan bedöma, föredömligt mjuka…

Mumsiga rumpor!

Har man inte spelat ettan tycker jag dock man ska börja i den änden för det är verkligen synd att sumpa förhistorien till det här liret, även om man säkerligen kan det. Skillnaderna är inte så stora mellan spelen, man den här gången så (s)lirar du runt med en ny snygging (som dock har ögon som sitter så nära varandra att jag tror hon har ett cyklop när hon simmar) som heter Chloe. Chloe och Nathan har något härligt till och från-förhållande och tillsammans (typ) ska de leta upp någon ädelsten kallad ”Cintamani”. Självklart vänder historien ut och in på sig själv, fast undviker knuten och man undrar alltid vad som kommer härnäst.

Det kommer innebära att du, förutom att vakna blödandes i en tågvagn, är i ett Turkiskt museum, på Borneo, mitt i ett brinnande inbördeskrig i Neapel samt lite istäckta berg. Allt är dessutom helt makalöst snyggt och det kryllar av detaljer. Jag vet inte hur ofta man kan säga att man aldrig sett något snyggare spel, men det här är nog det snyggaste, enligt mig. Slår Killzone 2 och allt annat på en TV-spelsmaskin. Tror dock gamers fortfarande håller spelet Crysis som världens snyggaste, även om det lär ändras under året. Det som dock är riktigt imponerande med Uncharted 2 är att det fortfarande bara laddas när spelet startar. Sedan slipper du det och bara den bedriften är värd att lyfta i denna laddningstunga tid.

Snubben leker mullvad...

När det gäller spelmekaniken har inte mycket ändrats från ettan. Man har gjort spelet mer anpassat för att spöa upp motståndarna, mer flyt i allt och tryckt in lite mer variation. Det är, som man alltid säger, så här ettan skulle ha varit. Att det uttrycket i själva verket är en ursäkt att säga ”ge mig en tredje del snabbt för jag vill fan spela mer” är dock en annan diskussion…

Om man avslutningsvis ska ta upp några negativa saker så är spelet fortfarande definitionen av linjärt. Jag tror faktiskt dansare kommer uppskatta det här för de kan öva bra hållning genom att ta inspiration av hur linjärt det är. Sedan kan man lägga till lite klumpigt smygande och att det är småfrustrerande på vissa ställen. Att AI:n är korkad och att man skjuter ner helt tokigt många vågor av fiender ibland är smällar man får ta i det här fantastiska matinéäventyret.

Tanken är att du ska slå ut en pansarvagn, det gör inte Indy...

Jag kan fortsätta att berömma det här spelet i all evighet så lika bra att jag slutar nu. Det här är verkligen en linjär upplevelse utan dess like och jag känner inget sug efter att spela om det. Det gör dock verkligen inget för upplevelsen du får är makalös. Jag tror dock jag kommer spela om det om något år när jag glömt större delen av det. Tills dess längtar jag och drömmer om Uncharted 3.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Bra tempo
  • Bra variation
  • Fantastisk presentation och interaktivitet
Tre minus:
  • Linjärt
  • Korkad AI
  • Att jag måste ta upp tre negativa saker när det bara finns två
Köpvärd: Självklart
Riktpris: 300 SEK (Platinum kommer snart)
Kommentar: Om ettan är ett fantastiskt förspel är det här känslan som varar i 3-5 sekunder fast nu utdraget under 12 timmar… Ja, du fattar, det är bra grejer…

Uncharted

Indiana Jones har aldrig gjort sig bra som TV-spel. Vissa av dem är definitivt godkända, men aldrig att en gamer har känt ett sug efter Indiana Jones-spel. Definitivt inte nu när kopian och höjdarserien Uncharted finns. Jag har nyligen spelat igenom ettan och är ruskigt nöjd.

Du spelar en karismatiska filuren Nathan Drake och han har en snygg reporter med sig som ska rapportera om hans äventyr för en TV-kanal. Hon heter Elena Fisher och bryr sig verkligen om att få en story och verkar ha mottot ”aldrig utan min videokamera”. Därför följer hon med Nathan ut på sjön och där hittas en skattkarta efter Sir Francis Drake, som Nathan tror sig vara en avkomma till.

Han ser upp...

Nu ska de följa kartan och Nathan tror att det är bäst sticka ut på skattjakten med den gamle räven ”Sully”, som är en lite konstig polare och inte den läckra Elena. Kartan säger sig leda till den stora skatten, ”El dorado”. Det som är coolt är hur författarna av storyn faktiskt känner till mysteriet om ”El dorado”, även om den är anpassad något till att passa in här. Ni kan läsa mer om legenden på Wikipedia.

Hela historien har väldigt många vändningar och tempot är faktiskt ovanligt högt. Det är med andra ord precis som det ska vara i en äventyrsmatiné som Indiana Jones- eller Mumienfilmerna. Men precis som de filmerna är det här alltså inget mästerverk, utan historien är simpel men effektfull. Själva spelet berättar historien genom väldigt välgjorda mellanfilmer, men du kan dock inte påverka den alls genom hur du spelar och det är lite tråkigt och minskar värdet med att spela om spelet.

Det man som spelare ska göra, för att se alla roliga mellansekvenser, är att hoppa mellan klippor, hustak, väggar och så vidare och sedan ska man skjuta gangsters i mängder. Det är aldrig ett överflöd av ammunition, så man får ta det lite lugnt. Man kan även springa mot fienden och spöa upp dem utan skjutvapen. Då får man ammuntionsbonus, vilket är en bonus (doh!). Filmen under visar hur det fungerar tydligt hur pang-pangandet fungerar.

Faktum är att hela spelet är lika linjärt som ett vattenpass. De försöker inte ens gömma det på något sätt, utan det är verkligen bara en väg man kan ta så du kommer inte gå vilse. Lyckas du så hör av dig så jag får ett gott skratt! ;-) Det skadar dock inte att det är lika linjärt som Tone Bekkestads rygg, eftersom upplägget är väl varierat och riktigt snyggt (till skillnad från Tone). Spelet utspelar sig till största delen i en djungel, men viss variation av miljöer finns och då mest grottor och annat sunk. Spelets tempo flyter på fint, men det finns ett parti med en vattenskoter som är döfött. Inte bara att tempot sjunker, så ser vattenskotern mer ut som att den flyter som en gummibåt.

Att spelet rent tekniskt känns som en välgjord kopia av diverse olika spel tycker jag varken hör hit eller spelar någon roll. Spelmekaniken fungerar nämligen friktionsfritt och det är riktigt underhållande. Ljudet känns snott från mängder av matinéfilmer och tempot och det är perfekt i kombination med handlingens alla tvister och det mystiska som alltid ska finnas i matinéäventyr. Spelet är perfekt inom sin genre, men det är inte ett perfekt spel. Man ska alltså inte vänta sig världens bästa spel, bara en sjuhelsikes spelomgång. Det är precis så lättsamt och roligt som ett spel ska vara.

Det här har inte Indy haft! Muhahaha!

Jag är riktigt imponerad av spelet och jag kommer definitivt spela uppföljaren. Det sägs vara ännu mer välgjort, så jag antar att man ska spela ettan innan uppföljaren för att inte bli besviken. Spela det här ska man dock definitivt göra, för att hitta den här spelkvalitén för 200kr är verkligen en sexig deal. Köp!

Sammanfattning
Tre plus:
  • Känslan
  • Historien
  • Allt annat, egentligen
Tre minus:
  • Det är så bra så man tycker 7 timmar är för kort
  • Lite väl linjärt
  • Vattenskoter är inte lika coolt som man tror
Köpvärd: Självklart
Riktpris: 200 SEK
Kommentar: En sjuhelsikes spelomgång!

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑