Taggjapan

Några samurajfilmer, del 1

Vi håller på med lite samurajfilmer så får skriva några korta ord om dem.

Samurai I: Musashi Miyamoto är baserad på en helt underbart bra bok som bara heter Musashi (och den är skriven av Eiji Yoshikawa). Med Toshiro Mifune i huvudrollen borde det här även vara en helt underbar film. Handlingen är den att bondpojken Takezo blir samurajen Musashi och höjdpunkten och meningen med boken är att vara med när han han utvecklas, tampas med sitt temperament och som grädde på moset får han en munk som mentor. Tyvärr smeker filmen bara boken så filmen blir inte klockren och ärligt talat lite väl tunn. Den är gjord 1954 och DVD-utgåvan vi har är skit vilket drog ned filmen något mer. Den är dock på det stora hela godkänd.

Samurai II: Duel at Ichijoji Temple är fortsättningen på filmen ovan. Tyvärr har man inte här heller fokuserat på Musashis personliga utveckling. Att utesluta det i den här gör att filmen ännu plattare än den ovan. Man har dessutom kryddat filmen med en massa slagsmål i absolut mörker. Det gör att den häftigaste händelsen i boken är totalt mörk och det är ordentligt synd. Sedan har man gjort Musashis flickvän, “Otsu”, riktigt irriterande. Nästan på den nivån att man önskar att hon bara dumpas stenhårt och inte mer syns. Dock är filmen knappt godkänd, men återigen är DVD-utgåvan skit.

Rashomon är egentligen inte en riktig samurajfilm. Det är snarare en dramafilm med något svärd som knappt används. Filmen är även den med Mifune i huvudrollen, fast det som skiljer den mot de ovan är att denna är regisserad av Akira Kurosawa. Jag trodde då att det här kommer att vara en magiskt bra film för den har nästan 8 på imdb. Filmen handlar om tre män som i ett regn möts under ett hustak. Där berättar de den historia om en våldtagen kvinna och hur hennes man blev mördad. Tyvärr spelar skådespelarna över och tvisten i handlingen känns väldigt lika twistande som en stelbensopererad. Inte minst om man jämför med dagens filmer. Det märks helt enkelt att den har 50-60 år på nacken, fast det är en bra film med tanke på att den till och från väckte lite uppmärksamhet hos mig.

Jag återkommer med fler filmer när de är genomgluttade :-)

Japans Historia

Något jag gjorde för lite mer än sex år sedan var att jag studerade japanska och då “ingick” det även kurser inom japansk historia, kultur, politik med mera. Jag fick för mig att läsa detta eftersom jag tyckte japanska var riktigt kul på gymnasienivå och det blev en naturlig fortsättning. Resultatet i slutändan blev dock en överdos av japanska.

Nu ska jag dock åka till Japan på semester inom en överskådlig framtid och eftersom jag släpat mig igenom ett år med CSN-skulder så ska jag väl ha lite utväxling av den tiden? Min plan är att börja med att läsa om Japans historia så jag har det färskt när jag läser guideböcker. Sedan kryddas det med samurajfilmer så man får en känsla av att uppleva historian.

Min lärobok i japansk historia var “A history of Japan” och den mindes jag som ett bra komplement till föreläsningarna. Jag ville dock inte gräva ned mig i den igen för jag såg att det hade kommit en ny pocket som heter “Japans historia” och det hade ju varit schyst om det kommit en bra bok på Svenska! Det blev ett klick och en bok hem.

Boken sträcker sig från tiden då japaner inte ens åt ris (faktum är att de var sist i hela Asien med det påhittet) och fram till våra dagar då det japanska ekonomiska underet hamnat i koma. Det är alltså väldigt mycket som ska klämmas in på mindre än 350 sidor. Jag förstår att det är svårt för författarna att avgöra hur pass mycket man ska fördjupa sig och det löses genom att bara glida lite ytligt på allt. Summan blir då att boken känns som att den behöver kompletteras med schysta föreläsningar.

Det är nog för att jag studerade det här och för att jag förde anteckningar som gjorde att jag inte tyckte att boken var rörig. De som inte har läst något om Japans historia innan denna bok kommer däremot att tycka att den är just rörig. Jag undrar även varför det roliga med Japansk historia är borta. Japan har en historia som nog bara kan matchas av den kinesiska. Det är nämligen hela tiden intensiva århundraden där det hela tiden sker något större krig, hot, internpolitik, nya religioner och så vidare. Det är dessutom mängder av historiska personer som gjort avtryck och en skillnad. Inget av allt detta spännande fördjupas man som läsare i, utan det nämns nästan bara med ett namn och så vidare till nästa grej.

Min lärobok som jag hade var lika ytlig som denna och därför krävs det att man antingen letar upp en bättre bok om Japans historia än de två jag läst eller att man har ett genuint intresse och plöjer flera av dem, letar upp viktiga personer på Wikipedia, för att få böckerna kompletterande och alla de små detaljer som gör historia levande.

Nu ska jag ge mig på TV-serien Shogun och lite samuarjfilmer som berättar och livar upp den japanska historian. Det här var en bra uppfräschning, men det var inte den ultimata boken om Japans historia. Det är en ytterst klassisk historiabok som av någon konstig anledning hamnat i ett pocketfodral.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Finns typ ingen annan bok om Japans historia på svenska
  • Kul att få läsa om det igen
  • Billig i pocketformat
Tre minus:
  • Ganska tråkig
  • Missar det roliga med historia
  • Ytterst ytlig och behöver kompletteras
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Japans historia är kul att läsa om. Synd bara att boken inte var kul.

Det rena landet (The pure land)

Jag har läst en hel del skönlitteratur som är baserad i Japan. Det är Shogun, Musashi, Sparvmolnet, En geishas memoarer och så vidare. Listan kan göras oändlig, känns det som, och därför när jag plockar upp ytterligare en bok som handlar om Japan så vill jag ha något extra. Det fungerar absolut inte heller att locka mig med en sketen japanska sminkad som en geisha på framsidan. Jag är bara så less på omslag som är så fantasilösa (och det ska tilläggas att inte en enda geisha finns med i boken).

Hur som helst så började jag läsa den här boken. I början av den så kändes det verkligen som om det här är samma stuk av bok som alla andra, även om århundradet var lite udda för att den skulle hamna i samma fack. 1838 så föds vår huvudperson, som faktiskt är baserad på en riktig person. Han är en kaxig, skotte och naturligtvis en kärlekstjusare som heter Thomas Glover. När han är hela 18 bast lyckas snubben få ett jobb som innebär att han ska till Japan och äventyra. ”Fett!” tänkte han och ger sig iväg, ifrån vänner, sin ”stadiga” romans och familj. Väl i Japan så får han namnet ”Guraba-san” av japanerna (och Shoguns ”Anjin-san” klingar högt i mina nostalgiska öron).

På ögruppen i öster så får Guraba-san tre råd av personen som tar emot honom. Det första och mest självklara är ”att aldrig jiddra med en samuraj för han har ett svärd och kan hantera det och det kan inte du, loser”. Andra rådet är att inte lägga sig i den japanska politiken, för den var lika rörig som den är nu på 2000-talet. Sist av allt så skulle Guraba-san akta sig för att spänna på flickor (översättaren skrev ”akta var du kör in picken” – vem kallar den för pick?). Slutsummeringen leder till frågan om någon tror att en 18-19-åring lyder de toktråkiga råden. Svaret börjar på N, slutar på J och har ett E mellan dem.

Hur som helst växer Glover upp i Japan (när man är 18 är man inte fullvuxen) och lär sig handelsyrket snabb och ganska snabbt är det han som smugglar in vapen helt på egen hand. Om nu det vore så väl att han inte får känslor för landet han besöker, men naturligtvis får han det. När britterna bombar skiten ur Kagoshima efter lite politisikt gnetande våndas han. Han kommer slutligen fram till att han tycker att en förändring i landet behöver ske. Shogunen ska bort!

Som du säkert märkt, om du läst så här långt, är att jag är inte jättepositiv i boken. Men i själva verket såg grafen ut så här:

Som ni ser så peakar boken efter halva på en stabil fyra (av fem) och fortsätter sedan nedåt till att bli riktigt dålig. Det är synd för det finns vissa saker som gör den här boken unik emot de andra i samma genre.

Unika saker med boken är:

  • Huvudpersonen är inte övermänsklig eller har en väldig tur
  • Det finns inga geishor
  • Handlar om moderniseringen av Japan
  • Huvudpersonen åker faktiskt även hem ett litet tag efter en tid i Japan

Det som är mindre unikt är:

  • Huvudpersonen vill lära sig vifta med svärd (även om det inte är framträdande)
  • Huvudpersonen ligger med en/flera japanskor
  • Det finns självklart även prostituerade som han ligger med
  • Boken innehåller massor av haikutrams
  • Slutet är patetiskt och misslyckas

Annars har jag inte jättemycket mer att säga om boken än att översättningen har brister, då det är en hel del svengelska och konstig direktöversättning . Sedan misslyckas boken med ett värdigt och bra slut. Det känns mer löjligt och håller inte alls samma klass som den gör mellan sida 100 till 250. Har även glömt nämna att det är en väldig massa namn i början, men man lär sig dem dock.

Om man ska avrunda så kan jag väl säga att det inte är något du behöver läsa. Det finns bättre böcker (Shogun och Musashi) men har man studerat japansk historia så kan det vara ett roligt sätt att ta till sig den relativt moderna biten då Musashi och Shogun fokuserar på äldre japansk historia. Till alla er andra som är mycket mer normal än vad jag är, skippeliskippa!

Sammanfattning
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 40 SEK
Kommentar: Finns bättre, läs dem först.

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑