TaggClas Svahn

Spioner och spioner som spionerar på spioner – Spioner och kontraspioner i Sverige

spioner_och_spioner_coverart

När jag pluggade i Linköping så ordnade en förening en föreläsning av Tore Forsberg. Den sades vara superintressant och riktigt underhållande och efteråt kunde man köpa en bok som han hade skrivit. Den skaffade jag mig i efterhand, men jag började först läsa den i år.

Något som du faktiskt kan göra innan du läser boken är att bygga upp din hajp med hjälp av P3 Dokumentär som har gjort ett reportage om Stig Bergling. Det hittar du här och där beskrivs några kapitel som tas upp i den här boken.

Boken består av 400 sidor om spioner i Sverige och verkar ju jättehäftigt och pojkdrömmen man har kommer fram till ytan. Nu är det här dock verkligheten och ingen Carl Hamilton eller Jason Bourne förekommer eller någon liknande person. Det betyder att allt övernaturligt så som att utsätta någon för radioaktiv strålning och på så vis ta död på honom, coola James Bond-prylar och allt annat man vill att en spion ska ha försvinner. Fram kommer istället radiosändare och krypteringsnycklar baserade på rader i olika böcker. Sedan kommer det fram vad som händer för vanliga människor när de utsätts för spionerna och deras nätverk.

Tore Forsberg har jobbat runt 30 år på Säpo och skrev boken efter sin pension. Det är en bok som naturligtvis speglar hans uppfattning om att Säpo är kompetenta, duktiga och gör nästan allt rätt. Den andra sidan presenteras inte i boken, vilket i och för sig de flesta som uttalar sig i media (läs Jan Guillou) mer än väl representerar. Jag tycker dock inte det blir besvärande, utan det är en sak man förväntar sig. Har man jobbat på ett ställe i 30 år tycker man troligtvis om det eller så har man blivit en stor cyniker och då skriver man inte en bok.

Boken tar upp flertal kända svenska spionfall. Det är inte bara Stig Bergling, utan även Stig Wennerström och Tore berättar även hur Säpo själv fick informatörer bakom kommunistblockets gränser. Det blir dock aldrig speciellt spännande för Tore älskar att lista grejer som spionerna var ute efter. Det brukar självklart vara militära fästen, organisationens struktur och självklart olika tekniska lösningar hos företag. Eftersom man läser samma sak om och om igen så känns det som om boken är för lång och som att Tore borde haft en medförfattare som hade kunnat få upp tempot i boken. Boken passar verkligen inte som pocket, för det här blir mer som att läsa en studiebok i samhällskunskap. Den är seg och faller tyvärr ganska platt p.g.a. detta.

Något som dock är intressant är hur han beskriver de kommunistiska organisationerna i Sverige som hade till syfte att krossa det svenska styrelsesiktet och hur det inte alls lyckades. Han tar självklart upp nynazismen som var på tapeten i början av 90-talet och en del om terrorismen och framtiden. Det är inget utöver det normala och tyvärr tror jag Tore är mycket roligare att lyssna på än att läsa.

Summa summarum är att du inte köper boken, om du inte har ett stort intresse av kalla kriget. Det har inte jag och det var ett under att jag kom igenom den.

Sammanfattning
Köpvärd: Nej
Riktpris: 40 SEK
Kommentar: Seg, vilket förtar spänningen.

Uppdatering: Jag gjorde en dålig research om författaren Tore Forsberg. Han gick bort i augusti 2008 och det finns en riktigt bra artikel på DN om honom. Artikeln är för övrigt skriven av Clas Svahn som skrev boken ”Det okända”.

Det okända

Omslagsbild på boken

Omslagsbilden till boken

Jag inser ju mer jag går igenom mina gamla blogginlägg att jag gör en hel del impulsinköp. Det här var ytterligare ett och nu var det författaren som lockade. Han hade nämligen skrivit lite i en ”wikipediabok” (”Världens största konspirationer” som nämndes i inlägget om ”Historiens största mordgåtor”) och jag hade lagt hans namn på minnet. Den boken heter ”Det okända” och har den charmiga undertiteln ”Övernaturliga fenomen från Sverige och världen”. Yay baby, här ska läsas!

Det första som möter läsaren är en äckligt liten text i pocketformat. I mitt tycke får de gärna göra den tjockare för att göra texten mer lättläst (och då går det snabbare att läsa den). Men nog om det här enormt störiga elementet, jag kom igenom de 234 sidorna. Vad är då det okända i den här boken? Jo, det är spöken, utomjordingar, lejon i Finland, drakar i Sverige, indiska reptricket och härliga saker som slumpen, folktro och mirakel. Var ska vi börja?

Författaren Clas Svahn är ordförande i riksorganisationen Ufo-Sverige. Han säger sig dock vara skeptisk till utomjordingar. Problemet med boken är också att det är väldigt mycket utomjordingar i den. Han tar upp galningar som vill ha uppmärksamhet och berättar vilt om deras upplevelser med utomjordingar. Ett intressant fall som han tar upp är två personer på en roddbåt som trodde sig ha sett ett UFO. Faktum är att säkerhetspolisen hemligstämplade det hela utredningen om det och kom inte fram till något. Clas smular dock sönder alla argument om att det skulle vara ufo och kommer ganska snabbt fram till att det var ett flygplan.

När det gäller spöken och sådant nämner han självklart Engsö Slott som sägs ha lite spöken. Han tar även upp ett antal bilder som det sägs föreställa spöken. Det är dock alltid suddigt ut av bara tusan och överlag riktigt ointressant.

Det som dock är kul är galna berättelser om folk som säger sig att sett lejon i Finland (som skulle rymt från en cirkus). Han nämner även om drakar i Kina och kommer då till att det tydligen setts drakar i Sverige. Kan man göra annat än att skratta åt galenskapen? Sedan har vi det klassiska ”indiska reptricket” som han också förklarar. Bilden på hur det kan ha sett ut är klart underhållande!

Sedan flummar han även in på områden som parapsykologi, slumpen och förbannelser. Det blir dock aldrig speciellt mycket fart i boken. Till skillnad från den wikipediaboken han hade medverkat i tidigare var den här segare. Summa summarum är att inte är den bästa wikipediabok jag läst och jag kan inte rekommendera den, om du nu inte är extremt nyfiken på området.

Sammanfattning
Köpvärd: Nej
Riktpris: 35 SEK
Kommentar: Trams och flams om konstigheter i vår värld

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑