Sida 2 av 20

Varning! Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva

Jag har läst en del av författaren Neil Strauss och även om han skriver provokativa böcker så är det underliggande målet med hans böcker att informera på något sätt. Bedömer man biografierna han skrivit, är det självklart inga mästerverk, men de informerar definitivt om hur vrickade och störda han intervjuobjekt är. Dessutom levererar han sin berättelse med en stor portion (grabb-) humor.

Han bok “Spelet”/”The game” gick ett steg utanför biografiträsket och var snarare en bok i att utvecklas som människa. Att kunna hålla ett samtal med en människa och naturligtvis, ragga upp tjejer. Den senare biten skiter jag fullständigt i, men jag är alltid intresserad av att läsa inspirerande böcker om personlig utveckling. Nu har Varning! nyligen släppts på pocket och även den är bok om personlig utveckling.

Neil har konsekvent ett skönt driv i alla sina böcker och även om jag läser dem på Svenska så spelar det nog mindre roll. Översättarna har gjort sitt jobb och det är även så i det här fallet. Den här boken är 400 sidor av skönt driv uppblandat med killhumor (bland annat ett sexskämt om litchifrukt). Härligt värre!

Boken är en (troligtvis kryddad) historia om hur man blir survivalist. Alltså, du ska kunna överleva katastrofer, hemskheter som kan inträffa när som helst och allt annat som “den normala människan” anser är fullständig paranoja och idioti. Själv är jag dock helt fullständigt med på noterna och blir otroligt inspirerad av det här.

Det är självklart jag vill bli så manlig att jag ska kunna överleva i en skog med bara en kniv, jag vill kunna vara till nytta ifall en katastrof inträffar och jag vill kunna försvara mig om någon skulle få för sig att börja slåss. Mycket av de här färdigheterna hade jag självklart velat ha genom skogsutflykter som liten grabb m.m. men jag har inte varit intresserad. Nu för tiden börjar det ändra sig och när man dessutom vet att Peak Oil kommer så blir man bra mer besluten om att lära sig.

Det som imponerar på mig, om boken nu är helt sann, är att det går på ca tre år att lära sig de här färdigheterna. Jag kommer faktiskt att börja med det så sakteliga. Det kommer bli en lång inköpslista, många timmars läsande för att få fördjupad kunskap och konstiga kurser och äventyr. Det kommer dock garanterat bli kul! Tyvärr kommer jag nog inte blogga om det och jag kommer nog inte skaffa mig ett vattenlager än… :-)

Så om du har det minsta intresse av det jag nu nämnt så rekommenderar jag den här boken. Vissa kommer säkert tycka att de 200 första sidorna är lite sega, men personligen tyckte jag inte det. Det här är bara ren inspiration i nörderi, alltså överlevnadsnörderi! Det är ett solklart köp enligt mig.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Ämnet
  • Språket
  • Humorn
Tre minus:
  • Lite enkelspårig
  • Lite för lite handfasta tips
  • Känns inte helt seriös
Köpvärd: Jajamensan
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Humoristisk bok om hur man kan bli survivalist

Assassins’s Creed Brotherhood [PS3]

Ni kanske kommer ihåg att jag skrivit om föregångarna (Ettan/Tvåan)? Självklart har jag även spelat igenom den senare och tredje delen i den här spelserien. Det är inte så mycket nytt att berätta om det här spelet. Speciellt inte ifall du har spelat igenom tvåan (och det skrev jag ju att du skulle göra), men jag ska göra mitt bästa för att fylla upp ett par stycken till. Dock kommer det mesta vara jämförelser med AC2, för det här spelet är dess direkta uppföljare.

Ska jag var ärlig fick jag läsa mina två gamla inlägg för att minnas vad jag hade skrivit om det och bara för att jag ska ha lite att skriva så kan vi repetera. Du spelar som playboysnubbe (se det som en stekare på 1500-talet) Enzio som har en förkärlek till att spöa skiten ur folk och förföra kvinnor. Enzio hade lite otur och fick sin pappa mördad i tvåan och blev på köpet värvad av en sekt kallad lönnmördarna.

Efter del två i “Ass-creed”-serien så var allt frid och fröjd på torpet för Enzio, men naturligtvis skulle de dumma tempelriddarna komma och spöa skiten ur lönnmördarna ännu en gång. Enzio tar då resterna av sitt pick och pack och knallar ned till Rom. Där tänkte han starta om på nytt och bli jättestor och jättestark.

Det som är kul (och nytt) den här gången är att du efter halva spelet får tillgång till lönnmördarpolare som du kan träna upp och skicka på uppdrag. De här gör att du kan mörda utan att behöva slåss och det som är helt dunderhonungsbra med det är att tempot i spelet ökar. Det här är ett öppet land-spel och i t.ex. Red Dead Redemption så dukar tempot under och det känns som att du skalar potatis istället för att äta klyftpotatis. Ass Creed Brotherhood lyckas däremot hålla uppe tempot och jag kunde verkligen inte slita mig eller känna mig mätt.

Här kommer hans maskerad!

Mycket av irritationsbitarna från tidigare spel är dessutom borttagna, spelet är ännu mer finslipat och framstår i mitt tycke som helt briljant! Nu ska det väl tilläggas att jag börjar bli less på början av 1500-talets Italien och att de hobbybryter på italienska (med lite svordomar). Ubisoft måste byta miljöer till nästa spel, men för sjuttsingen vilken omgång glädje jag fick av det här spelet.

Så, nu har jag varit lyrisk i några stycken. Det här är dock ett riktigt bra spel. Jag måste rekommendera dig att plöja föregångarna (gör det med några månader emellan dem dock!) och kom sedan till den här läckerbiten. Det här är det bästa spelet i serien och det är inget dåligt betyg!

Sammanfattning
Tre plus:
  • Tempot
  • Historien
  • Stämningen
Tre minus:
  • Hobbyitalienskan
  • Lite nytt snart, eller hur Ubi?
  • Lite tunt med saker att göra när spelet var klart
Köpvärd: Självklart
Riktpris: 250 SEK
Kommentar: Mamma mia! Hobbyitaliensk casanova i ett fantastiskt spel!

Generation Kill

Det här är en bok som blev TV-serie och det var som vanligt den jag såg innan jag hittade boken på bokrean. Jag hade egentligen inga större förhoppningar och den här fanns inte på inköpslistan. Dock hade den fått bra betyg på Boktipset så jag gjorde det lyckosamma impulsköpet.

Boken börjar sin historia precis i upptrappningen till invasionen av Irak. Soldaterna som ligger och trycker i Kuwait får pizza och inser att det här är början till att rulla in i Irak. Sagt och gjort, Humvee-bilarna som författaren Evan Wright ska följa, börjar rulla. Boken följer därefter dessa militärer (i bilarna) genom hela deras Irakresa och de kommande veckorna efter när Irak var “befriat”.

Det som gör att den här boken är riktigt bra, för att inte säga klockren, är hur Evan värdigt beskriver alla sidor av ett krig, hur skräcken är, hur lite den enskilde soldaten kan göra och maktlösheten alla känner. Det är hela tiden en balansgång för att inte ta en för tydlig ställning och när det sker känns det helt självklart för läsaren. Jag är faktiskt även förundrad hur USA kunde låta den här journalisten få lov att att följa med, men det är bara att skratta sig lycklig. Krig har nog få gånger beskrivits så bra (hemskt ord att vända dock).

Hämtad från TV-serien som också är bra!

Boken är ca 360 sidor lång, med ett språk hämtat ur en populärtidning. Det är alltså förklarande, men ändå lätt att hänga med. Han beskriver även utvecklingen av personerna och deras känslor inför liv och död på bästa möjliga vis. Han tar även upp hur de långa timmarna, stressen de hela tiden upplever och så.

TV-serien var en bra serie, inget snack om den saken, men den här boken ger ett djup som inte ens Alexander Skarsgård (han är faktiskt bra i den!) kan ge dig. Hur som helst är det lätt att varmt rekommendera den här boken, om du nu inte hajat att jag gillade den här skarpt!

Sammanfattning
Tre plus:
  • Språket
  • Värdigheten alla har i boken
  • Känns som om man får den rätta sidan av kriget
Tre minus:
  • Att TV-serien som är bra, inte riktigt kan göra boken rättvisa
  • Vissa saker är upprepande och hade kunnat skippas
  • Kan vara lite av en killbok
Köpvärd: Ja
Riktpris: 100 SEK
Kommentar: Köp den här! Den visar hur det är i krig, vilket man verkligen bör veta

Det stora bankrånet

Jag har aldrig förut skrivit om några ekonomiböcker som jag har läst eftersom jag jobbar med det. Det skulle kännas pinsamt om jag skulle skriva något som faktiskt inte hängde ihop och därför har ni inte fått läsa något om det, fast jag har plöjt en hel del sådan typ av litteratur. Nu är det dock inte riktigt ekonomi utan ekonomihistoria och då törs jag skriva om det. Tänka sig!

Det stora bankrånet är skriven av Knut Kainz Rognerud och den handlar om hur det kunde gå så åt helvete som det gjorde för Swedbank, hur den (nuvarande?) ekonomiska krisen påverkat och även påbörjan på efterspelet. Men vi börjar inte där, utan vi börjar med hur Swedbank uppkom.

Knut beskriver sparbanksrörelsens början genom att förklara att människor gick ihop och försörjde sin egen bygd. Han och de han intervjuar beskriver ofta kyrktornsprincipen som går ut på att man inte skulle låna ut till människor som inte kunde ses från kyrktornet. Historiskt var det extremt viktigt för indirekt att det blev en skam att behöva visa upp sig i kyrkan när man inte kunde betala sina lån och dessutom utvecklades folks affärer, vilket gjorde att de med pengar fick mer pengar. Det här ser man ofta tillbaka på i boken med en lite lätt galen romantik. Antar att de man intervjuat sagt vad man trodde läsarna ville höra för Knut berättar ofta att de agerat annorlunda historiskt sett emot vad de faktiskt sagt..

I dessa kyrktornssamhällen gick man också ihop för att överflödet skulle samlas på en bank och inte i ens hus. Det säger sig själv att det måste vara bättre för samtliga att kollektivt skydda sina besparingar och dessutom satsades pengarna i det lokala området. Det som också utgjorde en viktig grund var att direktörerna i sparbarnkrörelsen inte var giribukar, utan människor som förstått måttlighet och ville sin bygd väl (visst är historien vacker ibland…).

Med tiden utvecklades Sverige och sparbankrörelsen lika så. Lite förenklat så slog de ihop sig och bildade större sparbanker som slutligen blev Swedbank. Men det som gjorde att man utvecklades på det viset var till stor del att vissa personer i bankrörelsen ville att aparbankerna skulle bli större och konkurrera med affärsbankerna. Vad är då skillnaden på sparbank och affärsbank? Jo, affärsbanker stöttar generellt företag som kräver ordentligt mycket mer kapital medan sparbankerna hade fokus på privatpersoner och bostadslån i ett lokalt område. Det här har med tiden suddads ut, men man ser spår av det genom att Swedbank är störst bland privatpersoner och SEB/Handelsbanken/Nordea har en större tyngd med inriktningen på företag.

För att gå över till anledningen till Sparbankernas byte av fokus så kommer vi fram till att människor jämför sig med varandra. Man jämför jobb, frisyrer, biceps och bland bankdirektörer är det bonusar, storlek på banken och makt i näringslivet. Jag personligen är verkligen emot den här trenden som finns i näringslivet att direktörer ska ha enorma löner. Det finns nämligen inget argument för att någon jobbat bättre för en årlig lön på 5 miljoner istället för 4. De kommer ändå inte kunna spendera dem och det man gör är att man sätter en osund lönestruktur för hela företaget. Om en VD har mycket, då vill vice VD också ha mycket och så fortsätter det ned. Därför är det slöseri med aktieägarnas pengar och kunderna får inte lika prisvärda produkter. H&M är dock ett vackert undantag!

När jag analyserar aktiebolag är en viktig del på hur pass mycket VD tjänar och jag har märkt att små och bra bolag, där tjänar ledning och VD inte speciellt mycket jämfört med större bolag som inte växer på samma fina sätt som det mindre bolaget. Just Swedbank har under 20 års tid, enligt boken, utsatts för helt galen styrning. Man har lånat ut pengar till höger och vänster (för personalen fick bonus på den utlånade summan) och hela företaget har varit ett direktörsstyrt företag. Det är bland det värsta som kan hända ett företag och i Swedbanks fall var det p.g.a. att Sparbanksstiftelsen (som består av alla mindre sparbanker ihop) inte förvaltade sin aktieägarandel bra och det i kombination med att Swedbank blev extremt lönsam p.g.a. att man i högkonjunktur tog stor risk. Slutligen blev Swedbank så stark att man satte villkoren för sina ägare…

Swedbank expanderade även i Baltikum och i Ukraina. Där sänkte man nästan hela länder p.g.a. att man lånade upp billigt i Sverige och lånade ut dem dyrt i öster. Det blev en bra affär så länge folk kunde betala men slutligen kunde folk inte det och sedan dess har det gått utför och fast Swedbank idag visar återigen fina siffror så har man en stor risk om det ekonomiska klimatet återigen skulle frysa till.

Jag måste skriva lite hur det gick för Sparbanksstiftelserna. Jo, de hade skänkt bort all utdelning Swedbank givit under årens lopp till lokala, ideella verksamheter och när det krävdes pengar för nyemissionen (Swedbank tiggde alltså om mer pengar för att undvika konkurs) så fick man belåna sina aktier. Swedbanks aktiekurs fortsatte dock falla fritt efter första nyemissionen och då kunde Folksam ta över en del aktier från Sparbanksstiftelserna och köpa in sig och bli största ägare. Folksam har sedan tjänat på hela uppgången och Sparbanksstiftelserna kommer inte kunna styra sin bank man en gång i tiden byggde upp… Man tycker bankmänniskor borde förstå att man ska ha en buffert och inte belåna aktier.

Åter till boken så tycker jag att den är riktigt trevligt skriven. Den känns som att läsa en längre ekonomiartikel ur Affärsvärlden, vilket betyder lättläst och enormt trevligt. Tyvärr saknar boken ibland en röd tråd och Knut vill för mycket med den genom att beskriva hur hårt det blev i Baltikum, hur uselt skött Swedbank var/kanske är, Swedbanks historia och ekonomiska krisen. Det blir så spritt och tunt att jag tycker den hade blivit bättre om den fokuserats mycket mer och strukit snyfthistorierna om personer som tar lån de inte kan betala (och mer tryckt på hur galen långivaren är som lånar ut fast de enkelt kan se att det är ett högrisklån och att det är en liten chans att få tillbaka slantarna).

Jag kan rekommendera boken och jag tycker det är ekonomisk allmänbildning att kunna lite om Sparbankrörelsen. Tycker man inte om ekonomihistoria så är det dock ingen vidare läsning och då finns det säkert roligare böcker om varför krisen uppstod än den här boken.

Sammanfattning
Tre plus:
  • För lite ekonomihistoria så det är kul när det kommer
  • Känns som bra research
  • Trevligt skriven
Tre minus:
  • Vissa områden är lite väl tunna
  • För mycket snyfthistorier
  • Slutdelen känns lite inaktuell efter ett år sedan den släpptes…
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 100 SEK
Kommentar: Trevlig bok om en viktig del av svensk ekonomihistoria

Army of Two: The 40th Day (PS3)

Ibland så känner man för spel som hade kunnat tituleras som bakfylleaction. Konstigt egentligen för det är inget som är av kvalité utan det är snarare sunkigt. Det är så sunkigt att man egentligen inte borde lägga ned tid på det. Det är till och med så sunkigt att man inte borde lägga pengar på det. Varför ska man ens spela dem? Jo, för att man gör det med en vän och snackar skit medan mellansekvenserna innehåller en explosion!

Vad det här spelet går ut på helt säkert vet jag inte. Jag orkade inte bry mig för det var så horribelt dåligt i början, men det verkade vara två yrkesmördare som heter Rios och Salem. Dessa på maskbärande macholallare är i Shanghai när helvetes bryter loss och bokstavligt talat allt bara sprängs runt dem. Nu ska de ta en liten väg för att komma hem. Ni hör själva att filmen Commando med Arnold har mer manus än det här!

Jag har inte spelat något spel i co-op (det innebär att man spelar tillsammans och inte i Coopbutiken) tidigare. Du kan spela över PSN (det hackade nätverket Sony har) eller via splitscreen. Det första nämna fungerar OK, även om röstkommunikationen laggade när allt laddade så det fick bli Skype istället. Splitscreen var också OK, även om det du såg var väldigt litet på TV:n som ändå är 40”.

 

Maska inte, kompis!

Själva spelupplägget går ut på att man i blandat förstaperson och tredjeperson-perspektiv ska skjuta ned en massa fiender. Dessa följer och jagar den som pangar på dem mest eller har ett vapen som låter mycket. Då kan den andra skjuta ned dem med lite finess. Det fungerar bra och är riktigt kul, fast inte när man spelar ensam. Då är det här spelet jättetråkigt.

Så för att summera det här (tänkte bruka mer tid på det) så kan man säga att det är spelvärt med en vän, om man förväntar sig något sunkigt. Förväntar man sig hög kvalité ala Uncharted är man lika rökt som smaken i Liquid Smoke-sås. Är man ensam så ska man alltså inte lägga ned en minut till på att läsa om spelet.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Kul med en vän
  • Hygglig och underhållande AI
  • Explosioner
Tre minus:
  • Korkad handling
  • Tekniskt för coop är det inte helt 100
  • Lite väl varierande svårighetsgrad
Köpvärd: Om det är rea och rea.
Riktpris: 70 SEK
Kommentar: Köp två ex och ge ett till polaren. Då är det här OK!

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑