KategoriBöcker

Japans Historia

Något jag gjorde för lite mer än sex år sedan var att jag studerade japanska och då “ingick” det även kurser inom japansk historia, kultur, politik med mera. Jag fick för mig att läsa detta eftersom jag tyckte japanska var riktigt kul på gymnasienivå och det blev en naturlig fortsättning. Resultatet i slutändan blev dock en överdos av japanska.

Nu ska jag dock åka till Japan på semester inom en överskådlig framtid och eftersom jag släpat mig igenom ett år med CSN-skulder så ska jag väl ha lite utväxling av den tiden? Min plan är att börja med att läsa om Japans historia så jag har det färskt när jag läser guideböcker. Sedan kryddas det med samurajfilmer så man får en känsla av att uppleva historian.

Min lärobok i japansk historia var “A history of Japan” och den mindes jag som ett bra komplement till föreläsningarna. Jag ville dock inte gräva ned mig i den igen för jag såg att det hade kommit en ny pocket som heter “Japans historia” och det hade ju varit schyst om det kommit en bra bok på Svenska! Det blev ett klick och en bok hem.

Boken sträcker sig från tiden då japaner inte ens åt ris (faktum är att de var sist i hela Asien med det påhittet) och fram till våra dagar då det japanska ekonomiska underet hamnat i koma. Det är alltså väldigt mycket som ska klämmas in på mindre än 350 sidor. Jag förstår att det är svårt för författarna att avgöra hur pass mycket man ska fördjupa sig och det löses genom att bara glida lite ytligt på allt. Summan blir då att boken känns som att den behöver kompletteras med schysta föreläsningar.

Det är nog för att jag studerade det här och för att jag förde anteckningar som gjorde att jag inte tyckte att boken var rörig. De som inte har läst något om Japans historia innan denna bok kommer däremot att tycka att den är just rörig. Jag undrar även varför det roliga med Japansk historia är borta. Japan har en historia som nog bara kan matchas av den kinesiska. Det är nämligen hela tiden intensiva århundraden där det hela tiden sker något större krig, hot, internpolitik, nya religioner och så vidare. Det är dessutom mängder av historiska personer som gjort avtryck och en skillnad. Inget av allt detta spännande fördjupas man som läsare i, utan det nämns nästan bara med ett namn och så vidare till nästa grej.

Min lärobok som jag hade var lika ytlig som denna och därför krävs det att man antingen letar upp en bättre bok om Japans historia än de två jag läst eller att man har ett genuint intresse och plöjer flera av dem, letar upp viktiga personer på Wikipedia, för att få böckerna kompletterande och alla de små detaljer som gör historia levande.

Nu ska jag ge mig på TV-serien Shogun och lite samuarjfilmer som berättar och livar upp den japanska historian. Det här var en bra uppfräschning, men det var inte den ultimata boken om Japans historia. Det är en ytterst klassisk historiabok som av någon konstig anledning hamnat i ett pocketfodral.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Finns typ ingen annan bok om Japans historia på svenska
  • Kul att få läsa om det igen
  • Billig i pocketformat
Tre minus:
  • Ganska tråkig
  • Missar det roliga med historia
  • Ytterst ytlig och behöver kompletteras
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Japans historia är kul att läsa om. Synd bara att boken inte var kul.

Varning! Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva

Jag har läst en del av författaren Neil Strauss och även om han skriver provokativa böcker så är det underliggande målet med hans böcker att informera på något sätt. Bedömer man biografierna han skrivit, är det självklart inga mästerverk, men de informerar definitivt om hur vrickade och störda han intervjuobjekt är. Dessutom levererar han sin berättelse med en stor portion (grabb-) humor.

Han bok “Spelet”/”The game” gick ett steg utanför biografiträsket och var snarare en bok i att utvecklas som människa. Att kunna hålla ett samtal med en människa och naturligtvis, ragga upp tjejer. Den senare biten skiter jag fullständigt i, men jag är alltid intresserad av att läsa inspirerande böcker om personlig utveckling. Nu har Varning! nyligen släppts på pocket och även den är bok om personlig utveckling.

Neil har konsekvent ett skönt driv i alla sina böcker och även om jag läser dem på Svenska så spelar det nog mindre roll. Översättarna har gjort sitt jobb och det är även så i det här fallet. Den här boken är 400 sidor av skönt driv uppblandat med killhumor (bland annat ett sexskämt om litchifrukt). Härligt värre!

Boken är en (troligtvis kryddad) historia om hur man blir survivalist. Alltså, du ska kunna överleva katastrofer, hemskheter som kan inträffa när som helst och allt annat som “den normala människan” anser är fullständig paranoja och idioti. Själv är jag dock helt fullständigt med på noterna och blir otroligt inspirerad av det här.

Det är självklart jag vill bli så manlig att jag ska kunna överleva i en skog med bara en kniv, jag vill kunna vara till nytta ifall en katastrof inträffar och jag vill kunna försvara mig om någon skulle få för sig att börja slåss. Mycket av de här färdigheterna hade jag självklart velat ha genom skogsutflykter som liten grabb m.m. men jag har inte varit intresserad. Nu för tiden börjar det ändra sig och när man dessutom vet att Peak Oil kommer så blir man bra mer besluten om att lära sig.

Det som imponerar på mig, om boken nu är helt sann, är att det går på ca tre år att lära sig de här färdigheterna. Jag kommer faktiskt att börja med det så sakteliga. Det kommer bli en lång inköpslista, många timmars läsande för att få fördjupad kunskap och konstiga kurser och äventyr. Det kommer dock garanterat bli kul! Tyvärr kommer jag nog inte blogga om det och jag kommer nog inte skaffa mig ett vattenlager än… :-)

Så om du har det minsta intresse av det jag nu nämnt så rekommenderar jag den här boken. Vissa kommer säkert tycka att de 200 första sidorna är lite sega, men personligen tyckte jag inte det. Det här är bara ren inspiration i nörderi, alltså överlevnadsnörderi! Det är ett solklart köp enligt mig.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Ämnet
  • Språket
  • Humorn
Tre minus:
  • Lite enkelspårig
  • Lite för lite handfasta tips
  • Känns inte helt seriös
Köpvärd: Jajamensan
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Humoristisk bok om hur man kan bli survivalist

Generation Kill

Det här är en bok som blev TV-serie och det var som vanligt den jag såg innan jag hittade boken på bokrean. Jag hade egentligen inga större förhoppningar och den här fanns inte på inköpslistan. Dock hade den fått bra betyg på Boktipset så jag gjorde det lyckosamma impulsköpet.

Boken börjar sin historia precis i upptrappningen till invasionen av Irak. Soldaterna som ligger och trycker i Kuwait får pizza och inser att det här är början till att rulla in i Irak. Sagt och gjort, Humvee-bilarna som författaren Evan Wright ska följa, börjar rulla. Boken följer därefter dessa militärer (i bilarna) genom hela deras Irakresa och de kommande veckorna efter när Irak var “befriat”.

Det som gör att den här boken är riktigt bra, för att inte säga klockren, är hur Evan värdigt beskriver alla sidor av ett krig, hur skräcken är, hur lite den enskilde soldaten kan göra och maktlösheten alla känner. Det är hela tiden en balansgång för att inte ta en för tydlig ställning och när det sker känns det helt självklart för läsaren. Jag är faktiskt även förundrad hur USA kunde låta den här journalisten få lov att att följa med, men det är bara att skratta sig lycklig. Krig har nog få gånger beskrivits så bra (hemskt ord att vända dock).

Hämtad från TV-serien som också är bra!

Boken är ca 360 sidor lång, med ett språk hämtat ur en populärtidning. Det är alltså förklarande, men ändå lätt att hänga med. Han beskriver även utvecklingen av personerna och deras känslor inför liv och död på bästa möjliga vis. Han tar även upp hur de långa timmarna, stressen de hela tiden upplever och så.

TV-serien var en bra serie, inget snack om den saken, men den här boken ger ett djup som inte ens Alexander Skarsgård (han är faktiskt bra i den!) kan ge dig. Hur som helst är det lätt att varmt rekommendera den här boken, om du nu inte hajat att jag gillade den här skarpt!

Sammanfattning
Tre plus:
  • Språket
  • Värdigheten alla har i boken
  • Känns som om man får den rätta sidan av kriget
Tre minus:
  • Att TV-serien som är bra, inte riktigt kan göra boken rättvisa
  • Vissa saker är upprepande och hade kunnat skippas
  • Kan vara lite av en killbok
Köpvärd: Ja
Riktpris: 100 SEK
Kommentar: Köp den här! Den visar hur det är i krig, vilket man verkligen bör veta

Det stora bankrånet

Jag har aldrig förut skrivit om några ekonomiböcker som jag har läst eftersom jag jobbar med det. Det skulle kännas pinsamt om jag skulle skriva något som faktiskt inte hängde ihop och därför har ni inte fått läsa något om det, fast jag har plöjt en hel del sådan typ av litteratur. Nu är det dock inte riktigt ekonomi utan ekonomihistoria och då törs jag skriva om det. Tänka sig!

Det stora bankrånet är skriven av Knut Kainz Rognerud och den handlar om hur det kunde gå så åt helvete som det gjorde för Swedbank, hur den (nuvarande?) ekonomiska krisen påverkat och även påbörjan på efterspelet. Men vi börjar inte där, utan vi börjar med hur Swedbank uppkom.

Knut beskriver sparbanksrörelsens början genom att förklara att människor gick ihop och försörjde sin egen bygd. Han och de han intervjuar beskriver ofta kyrktornsprincipen som går ut på att man inte skulle låna ut till människor som inte kunde ses från kyrktornet. Historiskt var det extremt viktigt för indirekt att det blev en skam att behöva visa upp sig i kyrkan när man inte kunde betala sina lån och dessutom utvecklades folks affärer, vilket gjorde att de med pengar fick mer pengar. Det här ser man ofta tillbaka på i boken med en lite lätt galen romantik. Antar att de man intervjuat sagt vad man trodde läsarna ville höra för Knut berättar ofta att de agerat annorlunda historiskt sett emot vad de faktiskt sagt..

I dessa kyrktornssamhällen gick man också ihop för att överflödet skulle samlas på en bank och inte i ens hus. Det säger sig själv att det måste vara bättre för samtliga att kollektivt skydda sina besparingar och dessutom satsades pengarna i det lokala området. Det som också utgjorde en viktig grund var att direktörerna i sparbarnkrörelsen inte var giribukar, utan människor som förstått måttlighet och ville sin bygd väl (visst är historien vacker ibland…).

Med tiden utvecklades Sverige och sparbankrörelsen lika så. Lite förenklat så slog de ihop sig och bildade större sparbanker som slutligen blev Swedbank. Men det som gjorde att man utvecklades på det viset var till stor del att vissa personer i bankrörelsen ville att aparbankerna skulle bli större och konkurrera med affärsbankerna. Vad är då skillnaden på sparbank och affärsbank? Jo, affärsbanker stöttar generellt företag som kräver ordentligt mycket mer kapital medan sparbankerna hade fokus på privatpersoner och bostadslån i ett lokalt område. Det här har med tiden suddads ut, men man ser spår av det genom att Swedbank är störst bland privatpersoner och SEB/Handelsbanken/Nordea har en större tyngd med inriktningen på företag.

För att gå över till anledningen till Sparbankernas byte av fokus så kommer vi fram till att människor jämför sig med varandra. Man jämför jobb, frisyrer, biceps och bland bankdirektörer är det bonusar, storlek på banken och makt i näringslivet. Jag personligen är verkligen emot den här trenden som finns i näringslivet att direktörer ska ha enorma löner. Det finns nämligen inget argument för att någon jobbat bättre för en årlig lön på 5 miljoner istället för 4. De kommer ändå inte kunna spendera dem och det man gör är att man sätter en osund lönestruktur för hela företaget. Om en VD har mycket, då vill vice VD också ha mycket och så fortsätter det ned. Därför är det slöseri med aktieägarnas pengar och kunderna får inte lika prisvärda produkter. H&M är dock ett vackert undantag!

När jag analyserar aktiebolag är en viktig del på hur pass mycket VD tjänar och jag har märkt att små och bra bolag, där tjänar ledning och VD inte speciellt mycket jämfört med större bolag som inte växer på samma fina sätt som det mindre bolaget. Just Swedbank har under 20 års tid, enligt boken, utsatts för helt galen styrning. Man har lånat ut pengar till höger och vänster (för personalen fick bonus på den utlånade summan) och hela företaget har varit ett direktörsstyrt företag. Det är bland det värsta som kan hända ett företag och i Swedbanks fall var det p.g.a. att Sparbanksstiftelsen (som består av alla mindre sparbanker ihop) inte förvaltade sin aktieägarandel bra och det i kombination med att Swedbank blev extremt lönsam p.g.a. att man i högkonjunktur tog stor risk. Slutligen blev Swedbank så stark att man satte villkoren för sina ägare…

Swedbank expanderade även i Baltikum och i Ukraina. Där sänkte man nästan hela länder p.g.a. att man lånade upp billigt i Sverige och lånade ut dem dyrt i öster. Det blev en bra affär så länge folk kunde betala men slutligen kunde folk inte det och sedan dess har det gått utför och fast Swedbank idag visar återigen fina siffror så har man en stor risk om det ekonomiska klimatet återigen skulle frysa till.

Jag måste skriva lite hur det gick för Sparbanksstiftelserna. Jo, de hade skänkt bort all utdelning Swedbank givit under årens lopp till lokala, ideella verksamheter och när det krävdes pengar för nyemissionen (Swedbank tiggde alltså om mer pengar för att undvika konkurs) så fick man belåna sina aktier. Swedbanks aktiekurs fortsatte dock falla fritt efter första nyemissionen och då kunde Folksam ta över en del aktier från Sparbanksstiftelserna och köpa in sig och bli största ägare. Folksam har sedan tjänat på hela uppgången och Sparbanksstiftelserna kommer inte kunna styra sin bank man en gång i tiden byggde upp… Man tycker bankmänniskor borde förstå att man ska ha en buffert och inte belåna aktier.

Åter till boken så tycker jag att den är riktigt trevligt skriven. Den känns som att läsa en längre ekonomiartikel ur Affärsvärlden, vilket betyder lättläst och enormt trevligt. Tyvärr saknar boken ibland en röd tråd och Knut vill för mycket med den genom att beskriva hur hårt det blev i Baltikum, hur uselt skött Swedbank var/kanske är, Swedbanks historia och ekonomiska krisen. Det blir så spritt och tunt att jag tycker den hade blivit bättre om den fokuserats mycket mer och strukit snyfthistorierna om personer som tar lån de inte kan betala (och mer tryckt på hur galen långivaren är som lånar ut fast de enkelt kan se att det är ett högrisklån och att det är en liten chans att få tillbaka slantarna).

Jag kan rekommendera boken och jag tycker det är ekonomisk allmänbildning att kunna lite om Sparbankrörelsen. Tycker man inte om ekonomihistoria så är det dock ingen vidare läsning och då finns det säkert roligare böcker om varför krisen uppstod än den här boken.

Sammanfattning
Tre plus:
  • För lite ekonomihistoria så det är kul när det kommer
  • Känns som bra research
  • Trevligt skriven
Tre minus:
  • Vissa områden är lite väl tunna
  • För mycket snyfthistorier
  • Slutdelen känns lite inaktuell efter ett år sedan den släpptes…
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 100 SEK
Kommentar: Trevlig bok om en viktig del av svensk ekonomihistoria

No country for old men

När en film är kändare än boken den är baserad på brukar det betyda att boken var usel (exempelvis Big Fish) eller att det är en höjdare som alla har förbisett. Därför kan man oftast kosta på sig att på bokrean fynda några sådana böcker och uppleva samma upplevelse en gång till fast mycket djupare.

Jag har inte sett filmen på flera år så att jämföra dem kan jag inte göra. Det enda jag kommer ihåg av filmen är att den inte hade någon musik så att läsa den var som att uppleva historien igen. Enligt Gamereactor så Blu-Ray-versionen av filmen vara riktigt bra och värd att skaffa… Någon dag kanske man gör det!

För er som är som jag och glömt handlingen så handlar boken om tre personer som det växlas mellan, för att driva handlingen framåt. Den ena personen är Moss som är ute och jagar när han på någon vänster kommer över en knarkuppgörelse av något slag. Alla är dödade utom en stackare som ber om vatten. Moss lallar dock bara runt och hittar väldigt mycket pengar i en portfölj. Den tar han hem och förklarar för sin unga och heta fru att han kommer göra något riktigt dumt och att hon ska åka hem till sin mamma.

Det han gör är att han åker tillbaka för att bevattna den döende mexikanen. Jippi! Då stöter han på vår andra härliga karaktär som är Chiurgh som nu ska mörda honom. Han producerar lik på löpande band och dessa ska sheriffen, som är den tredje liraren, ta hand om och lösa.

Boken, som är en thriller, håller uppe tempot på ett elegant sätt och växlar som sagt karaktär när tempot lugnat ned sig något. Cormac McCarthy som skrivit boken gör dock ingen Dan Brown och lämnar en cliffhanger efter varje sida, utan han lyckas istället med att få grundhistorien spännande. Måste även lägga in ett litet beröm till översättaren, eftersom boken kändes verkligen naturlig på svenska.

Författaren Cormac McCarthy

Hela boken är sammantaget väldigt avskalad och lättläst så det är en skön bok att plöja istället för någon av alla svenska deckare. Det gör även att jag blivit sugen på att läsa mer av McCarthy som sägs ha släppt en hel del riktigt bra böcker. Sammantaget får man då summera den här som en riktigt bra aptitretare inför nästa bok.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Handlingen
  • Tempot
  • Språket
Tre minus:
  • Lite avskalad
  • Hade velat ha den längre
  • Att jag inte kommer ihåg filmen
Köpvärd: Visst är den det!
Riktpris: 50-100 SEK
Kommentar: Bra thriller att läsa på stranden i sommar!

© 2017 Martins blogg

Tema av Anders NorénUpp ↑