Det stora bankrånet

Jag har aldrig förut skrivit om några ekonomiböcker som jag har läst eftersom jag jobbar med det. Det skulle kännas pinsamt om jag skulle skriva något som faktiskt inte hängde ihop och därför har ni inte fått läsa något om det, fast jag har plöjt en hel del sådan typ av litteratur. Nu är det dock inte riktigt ekonomi utan ekonomihistoria och då törs jag skriva om det. Tänka sig!

Det stora bankrånet är skriven av Knut Kainz Rognerud och den handlar om hur det kunde gå så åt helvete som det gjorde för Swedbank, hur den (nuvarande?) ekonomiska krisen påverkat och även påbörjan på efterspelet. Men vi börjar inte där, utan vi börjar med hur Swedbank uppkom.

Knut beskriver sparbanksrörelsens början genom att förklara att människor gick ihop och försörjde sin egen bygd. Han och de han intervjuar beskriver ofta kyrktornsprincipen som går ut på att man inte skulle låna ut till människor som inte kunde ses från kyrktornet. Historiskt var det extremt viktigt för indirekt att det blev en skam att behöva visa upp sig i kyrkan när man inte kunde betala sina lån och dessutom utvecklades folks affärer, vilket gjorde att de med pengar fick mer pengar. Det här ser man ofta tillbaka på i boken med en lite lätt galen romantik. Antar att de man intervjuat sagt vad man trodde läsarna ville höra för Knut berättar ofta att de agerat annorlunda historiskt sett emot vad de faktiskt sagt..

I dessa kyrktornssamhällen gick man också ihop för att överflödet skulle samlas på en bank och inte i ens hus. Det säger sig själv att det måste vara bättre för samtliga att kollektivt skydda sina besparingar och dessutom satsades pengarna i det lokala området. Det som också utgjorde en viktig grund var att direktörerna i sparbarnkrörelsen inte var giribukar, utan människor som förstått måttlighet och ville sin bygd väl (visst är historien vacker ibland…).

Med tiden utvecklades Sverige och sparbankrörelsen lika så. Lite förenklat så slog de ihop sig och bildade större sparbanker som slutligen blev Swedbank. Men det som gjorde att man utvecklades på det viset var till stor del att vissa personer i bankrörelsen ville att aparbankerna skulle bli större och konkurrera med affärsbankerna. Vad är då skillnaden på sparbank och affärsbank? Jo, affärsbanker stöttar generellt företag som kräver ordentligt mycket mer kapital medan sparbankerna hade fokus på privatpersoner och bostadslån i ett lokalt område. Det här har med tiden suddads ut, men man ser spår av det genom att Swedbank är störst bland privatpersoner och SEB/Handelsbanken/Nordea har en större tyngd med inriktningen på företag.

För att gå över till anledningen till Sparbankernas byte av fokus så kommer vi fram till att människor jämför sig med varandra. Man jämför jobb, frisyrer, biceps och bland bankdirektörer är det bonusar, storlek på banken och makt i näringslivet. Jag personligen är verkligen emot den här trenden som finns i näringslivet att direktörer ska ha enorma löner. Det finns nämligen inget argument för att någon jobbat bättre för en årlig lön på 5 miljoner istället för 4. De kommer ändå inte kunna spendera dem och det man gör är att man sätter en osund lönestruktur för hela företaget. Om en VD har mycket, då vill vice VD också ha mycket och så fortsätter det ned. Därför är det slöseri med aktieägarnas pengar och kunderna får inte lika prisvärda produkter. H&M är dock ett vackert undantag!

När jag analyserar aktiebolag är en viktig del på hur pass mycket VD tjänar och jag har märkt att små och bra bolag, där tjänar ledning och VD inte speciellt mycket jämfört med större bolag som inte växer på samma fina sätt som det mindre bolaget. Just Swedbank har under 20 års tid, enligt boken, utsatts för helt galen styrning. Man har lånat ut pengar till höger och vänster (för personalen fick bonus på den utlånade summan) och hela företaget har varit ett direktörsstyrt företag. Det är bland det värsta som kan hända ett företag och i Swedbanks fall var det p.g.a. att Sparbanksstiftelsen (som består av alla mindre sparbanker ihop) inte förvaltade sin aktieägarandel bra och det i kombination med att Swedbank blev extremt lönsam p.g.a. att man i högkonjunktur tog stor risk. Slutligen blev Swedbank så stark att man satte villkoren för sina ägare…

Swedbank expanderade även i Baltikum och i Ukraina. Där sänkte man nästan hela länder p.g.a. att man lånade upp billigt i Sverige och lånade ut dem dyrt i öster. Det blev en bra affär så länge folk kunde betala men slutligen kunde folk inte det och sedan dess har det gått utför och fast Swedbank idag visar återigen fina siffror så har man en stor risk om det ekonomiska klimatet återigen skulle frysa till.

Jag måste skriva lite hur det gick för Sparbanksstiftelserna. Jo, de hade skänkt bort all utdelning Swedbank givit under årens lopp till lokala, ideella verksamheter och när det krävdes pengar för nyemissionen (Swedbank tiggde alltså om mer pengar för att undvika konkurs) så fick man belåna sina aktier. Swedbanks aktiekurs fortsatte dock falla fritt efter första nyemissionen och då kunde Folksam ta över en del aktier från Sparbanksstiftelserna och köpa in sig och bli största ägare. Folksam har sedan tjänat på hela uppgången och Sparbanksstiftelserna kommer inte kunna styra sin bank man en gång i tiden byggde upp… Man tycker bankmänniskor borde förstå att man ska ha en buffert och inte belåna aktier.

Åter till boken så tycker jag att den är riktigt trevligt skriven. Den känns som att läsa en längre ekonomiartikel ur Affärsvärlden, vilket betyder lättläst och enormt trevligt. Tyvärr saknar boken ibland en röd tråd och Knut vill för mycket med den genom att beskriva hur hårt det blev i Baltikum, hur uselt skött Swedbank var/kanske är, Swedbanks historia och ekonomiska krisen. Det blir så spritt och tunt att jag tycker den hade blivit bättre om den fokuserats mycket mer och strukit snyfthistorierna om personer som tar lån de inte kan betala (och mer tryckt på hur galen långivaren är som lånar ut fast de enkelt kan se att det är ett högrisklån och att det är en liten chans att få tillbaka slantarna).

Jag kan rekommendera boken och jag tycker det är ekonomisk allmänbildning att kunna lite om Sparbankrörelsen. Tycker man inte om ekonomihistoria så är det dock ingen vidare läsning och då finns det säkert roligare böcker om varför krisen uppstod än den här boken.

Sammanfattning
Tre plus:
  • För lite ekonomihistoria så det är kul när det kommer
  • Känns som bra research
  • Trevligt skriven
Tre minus:
  • Vissa områden är lite väl tunna
  • För mycket snyfthistorier
  • Slutdelen känns lite inaktuell efter ett år sedan den släpptes…
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 100 SEK
Kommentar: Trevlig bok om en viktig del av svensk ekonomihistoria
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det stora bankrånet

  1. Åsa skriver:

    Vill bara påpeka att det faktiskt finns 65 fristående sparbanker kvar i Sverige – som bedriver sin verksamhet precis som det var tänkt från början. För er som gillar idén med kyrktornsprincipen och långsiktighet för bygdens bästa. http://www.sparbankerna.se

  2. Martin Birkeldh skriver:

    Vad härligt Åsa, att ni på Sparbankerna har sådan stenkoll på nya blogginlägg! Bra också att du uppdaterar där vi kan hitta mer information.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *