Mirror's Edge

Mirrors-edge-cover-art

Min flickvän tyckte jag skulle få ett spel och köpte mig Mirror’s Edge till PS3. Det är jag jätteglad för i dag (och ja, jag var glad när jag fick det också!) eftersom det här var en riktigt bra spelupplevelse. Det är dessutom utvecklat av svenska dataspelsutvecklaren Dice.

Du tar rollen som ”Faith”, en så kallad ”runner” i en framtida totalitärt styrd stad. Samhället har förvandlats och det är kliniskt rent och all kommunikation övervakas. Alla ”runners” har i uppgift att de levererar brev m.m. som inte ska övervakas. När folket försökte förhindra att samhället skulle bli som detta, förlorade Faith sin familj i en demonstration och sedan dess gick hennes syster och hon var sin väg. Faith blev en ”runner” och hennes syster Kate blev en polis. Plöttsligt en dag så får Faith ett samtal från sin syster. Hon har råkat ut för att någon vill sätta dit henne för ett mord, som hon inte hade begått. Nu är det din uppgift att rädda din syster för hon har hamnat i rejält trubbel.

Historien i spelet presenteras på ett enkelt, direkt och bra sätt. Det är små mellansekvenser som driver fram handlingen, i någon slags animé-liknande tecknad film och under varje bana så presenteras mer och mer av spelets handling. Historien i sig är bra och medryckande, men tyvärr så hade man velat att mellansekvenserna inte var tecknade. Det passar inte in i resten av spelet. Ni kan se själva i trailern under hur det ser ut.

Vad du som spelare gör, är att du ser Faith ur förstapersonsperspektiv (så kallat FPS) och du ser hennes händer, fötter, känner flåset och liknade så känslan av att du är Faith är stor. Ut på detta så ska du springa och hoppa över hustak, vilket känns som vilket plattformsspel som helst och faktiskt till stor del som Prince of Persia (fast det spelet är ur tredjepersonsperspektiv). Ibland, eller relativt ofta, dyker det upp lite dummingar och dessa ska du antingen slå ner eller skjuta ner och den bitden fungerar överlag bra.

Titta inte ner ... eller åtminstånde fall inte ner!

Titta inte ner ... eller åtminstånde fall inte ner!

Grafiken i spelet tycker jag är helt fantastiskt vacker. Det är reflektioner och vyer som känns som om de är på riktigt och faktum är att jag tror eftersom den grafiska estetiken är som den är, att det här spelet kommer anses snyggt även vid nästa konsolgeneration.

Något som uppstår då och då i spelet är att du får upp farten på Faith och allt runt om mitten av skärmen blir småsuddigt. Det känns då verkligen som att man fått upp farten i spelet och man bara njuter av känslan. Tyvärr krävs det väldigt mycket av dig som spelare för att kunna uppnå den här känslan, men när man väl får den så älskar man varje sekund av den. Nu har spelet tack och lov en prick mitt i skärmen, för saken är den att flertalet spelare och framförallt de som tittar på brukar drabbas av lite lätt åksjuka. Jag hade som tur är aldrig det här problemet.

Ska kännas som att du hoppsparkar!

Ska kännas som att du hoppsparkar!

Något som också bidrar till att det här spelet ger en så otrolig känsla är alla ljud. Jag har innan tyckt att ljudbilden inte behöver vara på toppnivå för att spel ska bli bra. Jag tror dock att efter det här spelet så har jag ändrat uppfattning om det. Soundtracket, som du hittar på Spotify, är fantastiskt bra och lika så ljudeffekterna och röstskådespeleriet.

Men om vi skulle prata lite om det negativa med spelet. Första vi kan ta upp är hur svårt spelet är. Nu har jag spelat igenom det på normal svårighetsgrad utom på ett ställe där jag fick sänka det till easy. Jag hade dött under samma sekvens ca 50 gånger, så frustrationen var väldigt hög just då. Sedan är det extremt exakta hopp som man måste göra för att dels få flyt och få upp farten men även för att man inte ska dö. Det är inte pixlar spelet är uppbyggt av, men det är pixelexakta hopp som måste utföras.

Det andra negativa i spelet är intelligensen på alla fiender. De hade gärna fått vara färre, men lite smartare. Det gör att spelet ofta har en del kött att ta sig igenom, men eftersom de är så puckade klarar man det utmärkt. Det är lite tråkigt för jag ser hellre mindre kött och mer intelligens i den här typen av upplevelse.

Så här känns det när du spelar, faktiskt!

Så här känns det när du spelar, faktiskt!

De här svagheterna gör att man delar upp spelet i två bitar. Bra handling, bra grafik, fantastiskt ljud, men utmanade och tråkiga fiender. Så nu finns det ytterligare en dimension med det här spelet. Eftersom det är själva löparflödet som är det intressanta med spelet så har Dice gjort en del time trial-banor. Det går alltså ut på att spela igenom dem så fort det bara går. Det har man även lagt in i det vanliga spelet för att få trophies till ditt PSN-konto.

Jag kommer definitivt spela uppföljaren när det kommer och jag rekommenderar det här spelet varmt. Du måste dock vara beredd på att det är en ordentlig utmaning. Det är dock kul, tycker jag och suget av att man vill klara svårigheten finns. Tappar man den så tycker man inte det här är kul, men det gjorde inte jag.

Sammanfattning
Tre plus:
  • Känslan
  • Historien
  • Ljudbilden
Tre minus:
  • Svårighetsnivån
  • Frustrationsnivån
  • Fienderna
Köpvärd: Ja
Riktpris: 150 SEK
Kommentar: Vackert, stämningsfullt och mycket trevligt spel. Längtar redan efter uppföljaren!
Det här inlägget postades i Playstation 3, TV-Spel och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *