Rain – Återkomsten (Rain Storm)

Rain - ÅterkomstenDet finns ibland bokserier som inte alls är bra, men som man ändå inte kan sluta läsa. Ofta är de alldeles för klichéberikade och författarna har svårt att hålla igång förnyelsen mellan böckerna. En sådan serie är bland annat berättelsen om Otori-klanen, men den ska faktiskt inte behandlas i dag (det får tas när fjärde boken är i pocketformat) utan det är serien om Rain av Barry Eisler.

Första boken köpte jag på bokrean 2004 och fastnade totalt i den. Den var så enormt klichéberikad att det blev underhållande att läsa igenom den. Min vän Michael Sandström har dock muntligen sågat boken totalt. Jag hävdar dock till bokens försvar att den är som en Arnold-rulle – man ser på den för att få enkel underhållning och hjärndöd stimulans i någon timme. Den försöker nämligen inte vara något annat.

Serien handlar om John Rain, en före detta soldat från Vietnamkriget som blivit yrkesmördare. Inte nog med detta är han halvjapan och har plastikopererat sig så att man tror att han är japan. Hans specialitet inom yrkesmördarbranschen är att han gör det utan att man märker något. Ta det hela som Rambo-filmerna och den karaktären Sylvester spelar…

I första boken (Rain – samuraj i skuggorna) gör han lite jobb för det japanska partiet LDP och det är även något liknande i andra boken (Rain – ensam hämnare) om jag minns det hela rätt. Det var dock två-tre år sedan jag läste dem. Nu hade dock bok nummer tre i serien kommit på pocket och då blev priset lagom för mig för att återuppta bekantskapen.

Det nya med Rain – återkomsten är inte bara att omslagsdesignen bytts på dem (det behövdes!), utan nu är det i ett annat land än Japan. Efter bok två så kände nämligen Rain att Japan inte var speciellt säkert. No shit! Han hade dödat högt uppsatt folk under ett tag så han fick i alla fall för sig att Brasilien är nya bra grejer. I Brasilien finns nämligen en hel del utvandrade japaner och han tänkte helt sonika smälta in där. Det gick bra ett tag också tills han började flörta med en gammal flamma. Då kom CIA och ville ha med honom på nästa lilla uppdrag. Detta uppdrag är att ta livet på en känd bombtillverkare vid namn Belghazi. Detta skulle dessutom göras i Macao.

Barry Eisler gör ett ganska bra jobb med att driva historien framåt och får det hela att bli lagom invecklat. Som exempel har vi att Belghazi skyddas av en (naturligtvis) snygg kvinna som dessutom är israel. Det är bara gissa skalan från 1-10 hur tänd Rain är på henne. Barry försöker även få bort skamfläckar från Rain genom att bagatellisera dem. Exempel på detta är att han köper prostituerade (behövs tydligen), mördar (dock ej kvinnor och barn) och är allmänt paranoid (han springer omvägar var han än ska). Han försöker få det att framstå som normalt för en yrkesmördare, men på så vis blir Rain blir ingen bond-cool snubbe vilket faktiskt är lite synd när allt annat redan är så fånigt.

Boken känns som att det är ett solitt bygge med jämn dos av fånigheter. Han har inte heller en massa sidospår, så den är väldigt rätt fram och känns mer som en action-TV-serie i bokformat än som en taskig B-rulle.

Ska man då läsa det hela? Jag tycker nog du kan kosta på dig att köpa första boken i pocketformat, då den kostar 28kr på Adlibris, och läsa på stranden (andra förslag: pendeltåget, hängmattan, skolan, under samtal med Tele2:s kundtjänst, kön till bankomaten, lunchkön, bilkön, fikarasten). Jag vill dock inte garantera att du kommer gilla den för den är inget speciellt egentligen. Mest jag som har fastnat för den för att den är enkel att hänga med och saknar onödiga sidospår. Har man läst de två första böckerna så ska man faktiskt fortsätta med trean. Den här serien blir faktiskt bara bättre och bättre för varje ny bok och nästa vecka kommer en liten kort information om bok fyra.

Sammanfattning
Köpvärd: För vissa
Riktpris: 50 SEK
Kommentar: Jag gillar det här, men många gör nog inte det.
Det här inlägget postades i Böcker. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Rain – Återkomsten (Rain Storm)

  1. Pingback: Rain: Ingen utväg (Killing Rain) « Martin Birkeldhs blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *